Nintendo Switch 2 – Värd ett inköp? Ett halvår senare!

Strax över ett halvår har nu gått sedan Nintendo Switch 2 tog plats under TV:n – eller i ryggsäcken, på soffbordet och under på tok för många tågresor. Nyhetens behag har lagt sig – kvar finns den enda frågan som egentligen betyder något: har Nintendo Switch 2 visat sig vara värt sitt pris, eller var den bara en dyr uppgradering?

Efter ett antal månaders användning är det dags att summera styrkorna, svagheterna och den där typiskt Nintendo-aktiga helheten. I takt med att priserna på RAM-minne och lagring har skjutit i höjden, är det förvisso en tidsfråga innan Nintendo måste höja priset på sin nya konsol. Därför kände vi det kunde vara bra att se om det är värt att köpa konsolen nu när priset trots allt är någorlunda rimligt.

Inledning

Redan nu kan jag säga att mycket hänger på spelstödet och exklusiva spel – och om du ser spel du faktiskt vill spela. Tyvärr har Nintendo Switch 2 i mitt tycke inget som på riktigt drar in dig till att köpa den nya konsolen på den här fronten. Några av de spel som släppts är Mario Kart World, Donkey Kong Bananza, Fast Fusion, Kirby Air Riders och Nintendo Switch 2 Welcome Tour. Där står Donkey Kong Bananza mest ut, då det åtminstone erbjuder en någorlunda unik spelupplevelse – men om ditt skäl för att skaffa Nintendo Switch 2 enbart är exklusiva spel, ja då är min starka rekommendation att avvakta minst ett halvår till. Eller rentav ett år. Förvisso en chansning i dessa tider, då priset kan komma att öka markant vad det lider. Samtidigt, att köpa en konsol bara för att låta den stå och damma är onödigt i sig.  Med det sagt finns det både fördelar och nackdelar med konsolen…

Där Switch 2 verkligen glänser!

Den största och mest uppenbara förbättringen jämfört med original-Switch är prestandan. Spel som tidigare kämpade med upplösning och bildfrekvens flyter nu på betydligt bättre – både i dockat och portabelt läge. Den där sköna känslan fortsätter till och med i Joy-Con 2-kontrollerna. Dessa fästs nu magnetiskt mot konsolen i stället för att skjutas in på skenor. Magneterna håller dem stadigt på plats med ett tydligt klick, samtidigt som de är enkla att lossa via en knapp på baksidan. Det gör monteringen både smidigare och mer robust än tidigare lösning. Som med mycket hos Nintendo Switch 2, handlar det om små iterationer – men tillfredsställande sådana. Att ha dessa fastsatta med magnetism – och ändå ge känslan av att de sitter fast ordentligt är härligt. En detalj, men ändå härligt!

Det handlar inte nödvändigtvis om att Nintendo plötsligt levererar toppklass i teraflops, utan snarare om stabilitet. Färre avgrundsdjupa stup i bildfrekvens, snabbare laddningstider och en generellt sett mer responsiv upplevelse gör stor skillnad i längden. Som mest tydligt blir detta i spel som The Legend of Zelda: Breath of the Wild och Tears of the Kingdom, där uppdateringen till högre upplösning och högre fps gör – i mitt tycke – spelupplevelsen avsevärt bättre. 30 fps känns idag föråldrat, och när två så stora spel äntligen når en stabil nivå förändras helhetsintrycket markant. Bara det faktum att skärmen har stöd för 120 Hz samt VRR (variabel uppdateringsfrekvens) gör just att framtidssäkringen upplevs avsevärt bättre på Switch 2. Något en tekniknörd som jag uppskattar. Switch 2 använder dessutom en specialdesignad NVIDIA-processor (T239) med 12 GB minne och 256 GB lagring. Tillsammans med DLSS-uppskalning och ray tracing gör det den handhållna konsolen betydligt mer konkurrenskraftig. Åtminstone sett till dess prestanda.

Är du därför ute efter att ta itu med äldre Nintendo Switch-titlar som du vet har Switch 2-uppdateringar… då kan du verkligen finna goda skäl till att uppgradera. Nintendo gjorde helt rätt i att låta Switch 2 spela äldre Switch-titlar. Det gör övergången smärtfri och ger konsolen ett massivt spelbibliotek från dag ett. Dessutom gynnas många äldre spel automatiskt av den bättre hårdvaran, vilket gör att det känns förvånansvärt fräscht även i år. Bara det att konsolen använder snabbare UFS-lagring och Ampere-baserad GPU-arkitektur hjälper till vid körning av äldre spel. Något som förvisso är standard på andra konsoler (åtminstone vad gäller lagringen), men något som saknats oerhört på handhållna konsoler som denna.

Sedan har vi dess skärm, som nu har fått sig en uppdatering från original-Switchens ordinära skärm. Färgerna poppar mer, ljusstyrkan är bättre och det är svårt att gå tillbaka till den gamla modellen. Givetvis når det inte OLED-kvalitet – men för att vara en standardmodell är det en klar skillnad. Switch 2 har en 7,9-tums 1080p HDR-skärm (tidigare 720p), som kanske inte låter som en alltför stor uppgradering – men en som märks direkt när du sätter dig med den.

Märkbart större skärm än original-Switch.

För den som faktiskt använder Switch som en handhållen konsol – alltså så som Nintendo alltid har marknadsfört den – är detta en av Switch 2:s främsta aspekter.

Hybridkonceptet är givetvis fortfarande Switchens största trumfkort trots det. Att sömlöst växla mellan TV-spelande och portabelt läge känns lika självklart idag som 2017, men med Switch 2 är upplevelsen mer polerad. Fortfarande finns det ingen annan konsol som fungerar lika bra både hemma och på språng. Möjligen med undantaget Steam Deck. Dockan möjliggör 4K-utdata och innehåller extra kylning, vilket ger både bättre bildkvalitet och stabilare prestanda i tyngre spel.

En annan aspekt är utformningen, som på gott och ont är större. Alla dimensioner är utökade – allt från knappar, styrspakar, skärm och USB-portar på den handhållna enheten. Bara att knapparna är utökade i storlek hjälper enormt – särskilt för mig med större händer. Samtidigt är original-Switchens mindre storlek attraktiv för de som på riktigt vill ha konsolen i bakfickan. Medan Switch 2 snarare påminner användaren om att de nog bör köpa en väska av något slag. Trots det skulle jag definitivt rekommendera Switch 2 över originalet bara för att den är bättre att använda under lång tid. Visst, storleken gör den mer otymplig att hålla länge, men samtidigt har den en bättre uppställningsflik (dvs. en uttagbar del på baksidan för att få den att stå) som gör mycket för stabiliteten. Synd att Switch 2 i nuläget inte har stöd för YouTube ännu.

Svagheter – här märks kompromisserna

Trots effektivare komponenter är batteritiden fortfarande en akilleshäl, särskilt i mer krävande spel. Vid tyngre titlar är det svårt att ignorera hur snabbt procenten tickar ner. För kortare sessioner fungerar det fint, men längre resor kräver fortfarande en rejäl powerbank – något man kanske hoppades slippa vid det här laget. Batteritiden varierar mellan cirka 2 och 6,5 timmar beroende på spel – där just de mest krävande spelen uppenbarligen drar batteriet snabbt.

Vilket också för oss tillbaka till Joy-Cons kontrollerna på Switch 2. Dessa kan även användas som en mus genom att du lägger kontrollen på en plan yta och använder den optiska sensorn för pekarstyrning. Rörelserna ska bli mer precisa än med styrspak, vilket passar bra i menyer, strategi- och pekbaserade spel. Funktionen aktiveras automatiskt i spel som stödjer den. Sedan är det i verkligheten en tämligen undermålig del av helheten. I förstapersonsspel likt Metroid Prime 4: Beyond upplevs det otroligt gimmickartad och inexakt. Trots att du egentligen får mer kontroll?! Visst är det en intressant idé – och vem vet kanske Nintendo kan uttnyttja denna funktion bättre med framtida spel, men i nuläget har jag inte fått något spel att kännas naturligt med en Joy-Con 2 som mus. Snarare har det aktivt hindrat mig från att njuta av spelet. Kanske du kan vänja dig, men överlag är gimmickkänslan stark med denna!

Nintendo är Nintendo, på gott och ont. Menyerna är snabba och funktionella, men också väldigt bekanta. För bekanta. Fortfarande saknas tydligare sociala funktioner, bättre aktivitetsloggar och mer flexibilitet i systemet. Det fungerar – men det imponerar inte. Bara det faktum att vi i skrivande stund ännu inte kan använda YouTube-appen på denna nya konsol är under all kritik. För alla som vill använda denna till att inte bara spela, utan även titta på YouTube-klipp fungerar det inte alls alltså. Att det fortfarande saknas känns märkligt – särskilt från Nintendo.

För den som hoppades på en massiv våg av exklusiva titlar direkt från start kändes lanseringen lite väl trygg. Nintendo spelar ofta det långa spelet – och här märks det tydligt. Som jag nämnde tidigare är avsaknaden av riktiga konsolsäljande spel stor, och är detta den viktigaste aspekten för dig, då är mycket riktigt Switch 2 något du bör avvakta med. Det finns förvisso ett par titlar, men inget som på riktigt gör sig tillräckligt bra för att göra ett köp skäligt.

Helhetsintryck – är den värd ett köp?

Efter ett halvår med Nintendo Switch 2 står det klart att detta inte har uppfunnit hjulet på nytt, utan mest är en välbehövlig iteration över originalet. Den gör nära nog allt bättre än sin föregångare men utan att ta några stora risker. Intern lagring ökade från 32 GB i original-Switchen till 256 GB samt stöd för Wi-Fi 6 i denna nya konsol. Funktioner som kan låta små, men som gör rejäl skillnad.

För nya Nintendo-användare är svaret enkelt: ja, Switch 2 är utan tvekan värd ett köp. Du får tillgång till ett enormt spelbibliotek, bättre prestanda och den bästa versionen av Nintendos hybrididé hittills.

För dig som redan äger en Switch är frågan mer nyanserad. Spelar du mycket portabelt, stör du dig på prestandaproblem eller är du redo för nästa generations Nintendo-spel? Då är uppgraderingen möjligen motiverad. Om inte – då klarar sig original-Switchen fortfarande förvånansvärt bra. Särskilt om du tittar mycket på YouTube.

Nintendo Switch 2 är trygg, genomtänkt och ibland frustrerande försiktig. Men den levererar där det räknas – och efter sju-åtta månader känns det som en konsol som kommer att åldras betydligt bättre än sin föregångare. Inte perfekt. Men väldigt Nintendo.