Det är kaos och oreda i Hyrule! Prinsessan Zelda är försvunnen, vädret löper amok runt om i kungadömet och det verkar som att en ny ondska kommer och skapar oreda. Som tur är finns Link fortfarande till hands och han verkar ha lite fler ess i rockärmen. Han är dessutom fast besluten att reda ut den här röran!
Spelet inleder med att prinsessan Zelda och den ständige hjälten Link utforskar grottorna under slottet Hyrule. Allting verkar gå fint tills de råkar väcka en ondskefull mumie till liv. Mumien skickar iväg en stråle som träffar Link på hans högra arm som direkt blir kolsvart. Den stackars prinsessan ramlar dock ner i en avgrund där hon löses upp i ett ljusstoff och sedan försvinner. Link tappar medvetandet och när han sedan vaknar upp befinner han sig i en grotta. Han konstaterar sedan att han befinner sig på en plats bestående av en massa öar som svävar högt uppe i himmelen. Han stöter sedan på uppenbarelsen av en mystisk varelse vid namn Rauru som säger till Link att otäckheter händer i Hyrule och att Zelda är försvunnen.
Det är givetvis Links uppgift att hitta Zelda och rädda kungariket. Rauru upplyser även Link att hans arm verkar inte bara ha fått en ny färg, utan verkar även ha magiska förmågor. Efter att ha sprungit runt bland dessa himmelsöar lär sig Link hur han kan använda armens magi till sin fördel och återvänder sedan till Hyrule. Han får återigen reda på att Zelda är försvunnen, men också att det har börjat hända olika märkliga väderfenomen runt om i kungariket. Kan de ha någonting med prinsessans försvinnande att göra? Link beger sig ut i det öppna och enormt stora kungariket för att jaga efter svar.
The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom behöver troligtvis inte någon närmare presentation. Dels för att det tillhör en av de mer anrika och älskade spelserierna någonsin och efter succén med föregående titeln Breath of the Wild är detta spel hett likt en bit glödande kol som är plockad direkt från en grill med full värme. Men det rör sig i alla fall om ett actionspel i tredjepersonsvy i en öppen värld med inslag av rollspel. Det finns alltså en tydlig berättelse, med punkter som du ska ta dig till för att få historien framåt, men vägen dit är allt annat än linjär och du får ta dig dit hur du vill och när du själv känner för det.
Här har utvecklarna verkligen tagit i så de spricker, då världen inte bara är öppen utan enorm. De hållpunkter som för huvudhistorien framåt är givetvis längst bort på kartan och det en mindre evighet att ta sig dit. Framförallt tar det lång tid eftersom att den gode Link inte har en häst till sitt förfogande. Eller jo visst finns det hästar som du kan rida på, men de blir inte tillgängliga förrän en bra bit in på kartan. För Zelda-veteraner var det säkert självklart hur du bär dig åt för att få en häst så tidigt som möjligt. Men för mig som nykomling gick det så pass lång tid att jag hann fundera på om det överhuvudtaget existerade hästar överhuvudtaget. Väl på hästrygg går det betydligt snabbare att ta sig framåt, men faktum kvarstår att det är enorma distanser vi ska röra oss på. Utvecklarna har dessutom placerat höga bergväggar och djupa avgrunder i vägen, bara för att vi inte ska kunna gå raka vägen.
Jag ska vara ärlig och medge att spelet jobbade lite grann i uppförsbacke hos mig. Det här är det första Zelda-spelet jag spelar ordentligt och sättet spelet ser ut och för sig på väcker tyvärr en form av skepsis inom mig. Att då vara ett Öppenvärlds-spel där jag verkligen måste anstränga mig för att komma vidare i historien. Dels för att hållpunkterna för huvudberättelsen som sagt är placerade på de mer svårtillgängliga platserna. Både när det kommer till distans och även elementen. Efter att ha kämpat för att ta mig fram till målet efter jag vet inte hur lång tid av springande och ridande, möts jag av bitande kyla eller svettig hetta. För att klara av det här måste vi äta mat som gör att vädret inte biter lika mycket, eller ha på oss kläder för det aktuella vädret. problemet med det är att de resurser som behövs ofta inte finns där de verkligen behövs. Vilket för med sig att vi måste dammsuga kartan efter rätt typ av resurser. Det blir med andra ord mer “Den vilda jakten på ingredienserna” snarare än “ Den vilda jakten på Zelda”.
Ett knep att ta till för att transportsträckorna inte ska kännas så långa är att kasta in saker att sysselsätta sig med. Så som icke spelbara karaktärer som vi kan prata med eller saker att undersöka. Allt detta finns men de är få och det är långt mellan dem. Väldigt ofta känns det som att Link är den enda varelsen i hela världen. Men skulle du tröttna på att ränna omkring i Hyrule kan du ta dig upp i himlen bland öarna och uppleva en lika tom och öppen värld där uppe istället. Om inte det lockar kan du hoppa ner i underjorden och ränna omkring i djupen. Här är det dock väldigt mörkt och alla fiender är infekterade av en mörk kraft som kallas för Gloom och om de skadar dig kommer de hjärtan som representerar Links hälsa bli permanent inaktiverade tills du hittar ett speciellt sätt att få tillbaka dem. För att avsluta klagosången är det även väldigt frustrerande att Links vapen går sönder efter fem eller sex slag. Med hjälp av en av armens förmågor kan vi rusta upp vapnen så de blir starkare och håller för två eller tre slag till. Det för med sig att så fort jag stöter på en fiende väljer jag att i nio fall av tio springa åt ett annat håll. Dels för att jag har den möjligheten och spelet straffar mig inte för att göra detta. Striderna är nämligen inte favoritsysselsättningen för min del. Förutom att vapnen går sönder, tenderar dem att bli aningen röriga och det är svårt att hålla koll på vart fienden befinner sig. Med sköldknappen går det att fokusera en aning på enskilda fiender, men det hjälper bara en aning. Spelet uppmuntrar till taktik, men jag kommer på mig själv att mest vispa.med vapnet och hoppas på det bästa. Som tur är tvingar aldrig spelet in dig i strider och det är för det mesta lätt att bara springa iväg om en strid skulle startas. Undantaget är strider som ingår i quests och liknande, där du måste besegra alla fiender innan du kan gå vidare.
Det skulle underlättas om jag hade haft en knapp som gör att Link undviker anfall genom att rulla. Vi har istället en slags sprintknapp som du ska kombinera med hopp för att undvika. Verkligen inte optimalt, då jag upplever det som onödigt bökigt att få till. Ge mig en ”rull-manöver” istället. Men gör spelet någonting bra då? Svaret är ja. Link har som sagt en arm som ger honom nya förmågor. Med dessa kan han tränga genom klippor, tak och liknande som befinner sig ovanför oss för att kunna skutta upp på ovansidan istället. Vi kan med en annan förmåga spola tillbaka tiden för specifika objekt, vilket underlättar en hel del under vår framfart. En annan förmåga ger oss möjligheten att sammansvetsa våra vapen med andra objekt eller andra vapen för att stärka upp grundvapnet. Slutligen har vi en förmåga som låter oss lyfta och sammanfoga objekt med varandra. Den här förmågan är den som i alla fall jag använde mig av mest, eftersom att den används för att bygga saker för att ta oss förbi vattendrag, avgrunder och liknande.
Det finns utspritt i världen olika tempel där det ska lösas pussel och för att lösa dessa pussel behöver vi använda dessa nya förmågor på ett listigt sätt. Anledningen till att jag är väldigt förtjust i detta är att vi tillåts att tänka utanför boxen när vi kommer fram till våra lösningar. Vi är inte låsta till utvecklarnas tänkta lösning utan vi lösa problemen lite hur vi själva vill. Det här är nog första gången jag stöter på ett spel som verkligen ger dig frihet i sådana här lägen så det är bara att låta kreativiteten flöda.
Även om det är långt mellan dess hållplatser är jag faktiskt förtjust i berättelsen. Dels för att den sätter igång omedelbart när vi startar spelet och sätter direkt en stämning av mystik och visar på ett mörker som jag inte riktigt var med på. Spelet har ett väldigt mysigt och i brist på annat ord, ett gulligt utseende. Som snarare får mig att tänka mig en lättsam historia, men den är oerhört domedagsmörk och det blir en diskrepans mellan berättelse och utseende jag är väldigt förtjust i. Allting känns förvirrat för att ingen vet riktigt vad som händer eller vad de ska göra. Det får symbolisera hur befolkningen försöker leva som vanligt i mörka tider och hur de ständigt försöker göra det bästa av situationen utan att bli alltför nerdeppade och tappa kämparglöden.
Vi har ljudbilden som förvisso är ganska sparsmakad, men utvecklaren har valt vilka element de vill betona. Musiken växlar mellan att vara lågmäld, där vi i stort sett bara hör rasslet från Links utrustning, till att bli mer intensiv och storslagen när situationen kräver det. Under en av bosstriderna som utspelar sig uppe i den iskalla luften väcks känslan av vilken episk situation jag befinner mig i och kan inte göra annat än att bli medtagen.
Kontrollerna fungerar riktigt bra också. Kontrollschemat är lättmanövrerat och jag behöver inte fundera särskilt mycket över knapptryckningarna, utan det är väldigt lätt att skaffa sig ett muskelminne. Ett litet problem jag har ibland är att kameran har en tendens att placera sig i positioner som gör att jag kan ha svårt att orientera mig, men det är inte svårare än att justera kameran till en mer önskad position, men visst kan det bli irriterande ibland.
Jag må ha haft mina personliga problem med att ta mig fram i spelet. Jag tycker att transportsträckorna är lite väl långa och den öppna världen känns ofta väldigt tom. När jag dock befinner mig på platserna där saker verkligen händer i spelet, är det faktiskt väldigt underhållande och jag gillar att spelet uppmanar dig till mer taktik-tänk än att bara dyka in i situationer med huvudet före. Lägg dessutom till att de nya magiska förmågorna ger upphov till ett kreativt och framförallt öppet tänk i pussellösandet. I slutändan måste jag säga att när spelet är som bäst bortser jag från de skavankerna jag tidigare upplevt och hänger mig fullständigt till de situationer jag befinner mig i. Även om som sagt även den här solen har sina fläckar tycker jag ändå att det här är ett spel som en Nintendo Switch ägare i alla fall ska överväga att införskaffa.
Denna recension baseras på Nintendo Switch versionen.
The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom. Lägsta pris 628 kronor enligt Nintendo 2023-06-09.
i samarbete med PriceRunner