Suicide Squad: Kill the Justice League

Rocksteadys Batman:Arkham-trilogi är hyllad för att vara bland de bästa superhjältespelen där ute. Nu är studion tillbaka med sitt nya projekt Suicide Squad: Kill the Justice League, där vi får möta Harley Quinn och company på jakt efter hjältar som blivit besatta av superskurken Brainiac.

Vi börjar rakt in i smeten

Spelet börjar med en intro-sektion där vi ser ett förstört Metropolis där medlemmarna av Justice League; Harley Quinn, Deadshot, Boomerang och King Shark har blivit separerade. Denna bit fungerar lite som en introduktion till hur karaktärerna fungerar och hur de rör sig. Deadshot har en jetpack han kan använda, Boomerang har fyndigt nog just en boomerang han kan kasta och sedan teleportera sig till. Harley Quinn har en änterhake hon kan svinga sig med och King Shark kan använda sig av dubbelhopp. Det är dock här variationen tar slut, då alla karaktärer kan använda sig av olika sorters skjutvapen för att ta ner fiender. Alla kan dessutom klättra på väggar. Vem du spelar är helt enkelt upp till hur du helst vill ta dig runt i världen. Jag körde mest som Deadshot, eftersom jag tyckte att det var smidigt att använda Jetpack.

I intro-sektionen får vi även lära oss hur striderna fungerar. Spelet är en tredjepersonskjutare där du kan använda dig av olika sorters vapen för att plöja ner en stor mängd fiender. Du har även ett närstridsvapen, men det är inte effektivt förutom i specifika situationer. Något unikt med det här spelet är hur liv fungerar. Istället för klassiska livspoäng har vi en sköld och om denna går ner blir du oförmögen att strida. Egentligen är det samma som en livsmätare. När skölden är nere faller vi i strid. Dock kan en annan medlem i Suicide Squad rädda dig under begränsad tid för att förhindra att du faller helt och hållet.  För att få tillbaka sköld krävs det att du gör en så kallad “soul harvest” på en fiende. Det vill säga att du först skjuter mot en fiendes svaghet (kan till exempel vara en kristall på ryggen) för att sedan slå ner fienden med ditt närstridsvapen för att få tillbaka din sköld. Till en början tyckte jag att striderna var riktigt kul. De var rappa och att röra sig i spelet var smidigt, lite liknande hur de känns i Marvel’s Spider-Man-spel, fast lite mer begränsat. Men ju mer jag körde desto tråkigare blev det, dels på grund av den oerhört repetitiva uppdragsstrukturen (mer om den senare), men även på grund av bristen på variation mellan karaktärer. Jag hade velat se att de olika medlemmarna i Suicide Squad hade haft något mer unikt än hur de rör sig, till exempel att de kunde använda olika sorters vapen.

Döda superhjältar för att rädda världen!

När vi är färdiga med intro-sektionen förs vi till nutid där Suicide Squad möter Amanda Waller, gängets uppdragsgivare och som i detta spelet även driver A.R.G.U.S, en organisation som hjälper Suicide Squad med deras uppdrag. Amanda berättar för gänget att kända superhjältar från Justice League; Batman, Superman, The Flash och Green Lantern, har blivit besatta av superskurken Brainac, vars mål är att “skapa en ny värld” genom att invadera multiversum. Det blir Suicide Squads uppdrag att ta död på superhjältarna för att komma åt och sätta stopp för Brainiac en gång för alla. Detta är egentligen hela berättelsen. Gå och gör några uppdrag i staden tills du är stark nog att ta ner en superhjälte i form av en boss. Personligen fann jag manuset väldigt klyschigt och torftigt. Det känns mest bara som att den är där för att motivera dig att ta dig runt i staden och göra uppdrag.

Monotont var förnamnet.

På tal om uppdrag har jag nog aldrig stött på så mycket repetition i ett superhjälte-spel. Spelet utspelar sig i Metropolis, en stad som blivit invaderad av Brainiacs avkomma. Alla uppdrag går ut på att du ska ta dig till en speciell plats där du ska ta ner en hord fiender, samtidigt som du skyddar eller eskorterar något. Det kan till exempel vara att du hjälper Poison Ivy (som i detta spel är ett litet barn) att skapa farliga växter eller att eskortera civila till säkerhet, för att nämna några exempel. Vissa av uppdragen har även “special conditions”, som att du bara kan döda fiender genom “soul harvest”.

Belöningen av uppdragen är alltid samma, erfarenhetspoäng till karaktären du spelar som och vapen av olika grader, till exempel “episka” och “legendariska”. Ju högre grad ett vapen har, desto bättre är det oftast. När en karaktär går upp i nivå får du poäng du kan använda på ett erfarenhetsträd. Du kan till exempel välja att få mer sköld eller att du laddar dina vapen snabbare när du fått slut på ammo. Till följd av ett klarat uppdrag ökar även svårighetsgraden bland fienderna i staden. Detta tyckte jag var lite problematiskt, eftersom det tar bort motivationen att byta karaktär mellan uppdragen. Till exempel bytte jag till Boomerang mot slutet av kampanjen utan att ha kört som honom mycket alls. Det kändes väldigt segt då han knappt gjorde någon skada mot fienderna och hade lite liv. Detta är säkert inget problem om du kör i co-op ifall alla kör varsin karaktär, men i singleplayer blir det lite omständligt och tidskrävande om du vill ha alla på samma nivå.

Förutom vanliga uppdrag har The Riddler även en mängd gåtor runt om i staden och om du löser dem får du kosmetiska föremål. Om jag ska vara ärlig kändes dessa väldigt obetydliga i det långa loppet och jag personligen gjorde ytterst få sådana, men för den som gillar att klä upp sig och skryta med sina vänner finns det där.

Resan är långt från över!

Det är även värt att nämna att spelet inte är färdigt när eftertexterna är förbi, utan det är bara början. Suicide Squad: Kills the Justice League är nämligen ett live service-spel som kommer att uppdateras med säsonger. I slutet får du en liten hint om hur strukturen kommer att se ut och om jag inte på något sätt blir motbevisad tror jag tyvärr att spelet kommer dö ut innan sista säsongen. Just nu känns det inte som att det finns mycket att göra efter sluttexterna, och för ett live service-spel är det ett dåligt tecken. Vi får som sagt se hur spelet utvecklas i framtiden och hur pass regelbundet uppdateringar släpps. Personligen tycker jag att det är synd att de valde att göra spelet till live service, då spelets kampanj inte får något riktigt avslut och att berättelsen som är där ifrån start inte har särskilt mycket att bjuda på.

Grafiskt tycker jag att spelet ser riktigt snyggt ut. Karaktärsmodellerna är varierade och miljöerna är snygga. Dock kunde fienders utseende vara lite mer varierade, men det är något de kanske ändrar med kommande säsonger där nya fiender introduceras. Musiken var inte något jag egentligen tänkte på. I min mening är det ett tecken på att den varken var bra eller dålig.

Sammanfattningsvis har jag svårt att rekommendera Suicide Squad: Kill the Justice League, då jag känner att spelet inte riktigt vet vad det vill och jag är orolig att det snart kommer att dö ut. Om du vill spela ett live service-spel är nog det bättre valet Destiny, och om du vill köra ett superhjältespel rekommenderar jag hellre Batman: Arkham eller Marvel’s Spider-Man.