Kirby’s Return to Dream Land Deluxe

En boll försedd med armar, ben och ett enormt leende kan väl ändå inte vara annat än mys personifierad! Eller? Kirby bjuder in oss till att följa med i en färgexplosion till spel, där plattformande tas ner till en lättillgänglig nivå som öppnar spelet för vem som helst att spela. Spela med upp till tre vänner simultant, och du kan få en härlig stund… men under hur lång tid egentligen?

För mig var Kirby länge en mytomspunnen rosa liten figur som jag hörde talas om i periferin, men som jag aldrig riktigt fick uppleva på nära håll. Det var egentligen först med Kirby and the Forgotten Land som jag på riktigt fick sätta tänderna i ett äventyr med den lilla rackaren, från att i alla år sneglat trånande på håll, ögnades mina vänners Nintendoförsedda tv-apparater.

Upplägget är bekant – extra bekant om ni redan spelat den originalutgåvan på Wii. Kirby träffar på en till synes snäll och rar varelse vid namn Magolor, vars rymdskepp kraschlandat på din vackra planet. I kraschen flyger fem viktiga beståndsdelar all världens väg (mast, vingar etc.) och vem är då inte bättre lämpad att hitta sagda delar och fixa biffen än vår skära protagonist. Vad som följer är ett lättsamt plattformsäventyr ute bland stjärnorna, med först fem olika typer av platser – och sedan ett par mer hemliga sådana (inga spoilers här!). Det hela är rättframt på ett uppfriskande sätt, och kommer uppskattas av både vuxna och barn – även om de sistnämnda säkerligen kommer betuttas av den lilla hjälteblobben aningen mer. Allt tack vare en mjuk och hjälpsam spelmekanik, där Magolor kan hjälpa dig, och lyfta upp Kirby skulle några illa riktade plattformshopp ske. En hjälp som du givetvis kan stänga av om du vill, men som även utan detta påslaget ändå resulterar i ett smärtfritt och lättsamt spel.

Denna enkelhet är dock inget att fnysa åt, utan är en av spelets styrka jämsides med spelets korta men tillräckliga kampanj. En kampanj som efter den är över, även låser upp en epilog med Magolor, samt några sköna speciallägen. Vad gäller just speltiden här, är det nog för många ett tveeggat svärd, eller åtminstone för mig. Du kan klara av spelet på runt 5 – 7 timmar (inkluderat epilogen med Magolor), och många skulle onekligen se det som torftigt och under all kritik. Men då banor mer eller mindre bjuder in till omspelning, särskilt då du ändå siktar på att samla kugghjul på varje nivå – finns det ändå något som sträcker sig en bit över den första genomspelningen. Förutsatt att du vill spela vidare i alla fall!

Till skillnad från Kirby and the Forgotten Land, blir denna mer traditionella sidskrollande plattformare än mer repetitiv ju längre du spelar, trots en mängd olika förmågor att hitta – många väldigt underhållande. Traskandet över banorna tappar snabbt momentum och driv framåt, då enbart vapnen spelar roll, och ’let´s face it’, detta är knappast en testoteronfylld shooter! Så trots en skön variation av banor, blir det en aning monotont i för långa sessioner. Däremot att plocka upp under mer korta stunder och riva av en bana eller två – i det sammanhanget formligen skiner detta spel istället. Just att ha Return to Dream Land Deluxe är på ett sätt som att ta en godisbit lite då och då, och passar mig som vuxen utifrån sin enkla ’chill’-faktor. Medan för yngre personer kan spelets gladlynta och okomplicerade upplägg vara ett lyckopiller – framförallt om även de spelar lite då och då.

Att spelet ackompanjeras av en alldeles bedårande ljudbild – och en än mer charmerande grafisk stil förstärker intrycken mer. Härligt kontrasterande karaktärer i ett varierat och framförallt färgglatt världsbygge, gör detta till ett behagligt spel att titta på. Kirby och hans vänner är skissade likt ur en tecknad serie, och hela spelet osar barnasinne och lekfullhet. Precis vad som troligtvis kommer vara kärnan som säkerligen resonerar med ungar världen över.

Mer av det goda efter du är färdig med grundkampanjen!

Så? Springa ut och köp alltså? Eller?

Både ja och nej! Spelets styrka är dess simpla upplägg och inbjudande design. Men som med de flesta med en mer begränsad budget, är frågan huruvida dess prisbild på över sexhundra kronor lyckas legitimera de få speltimmar du får här. Det är något bara du själv kan bestämma, men för min del skulle jag säga att det definitivt är värt det om du är yngre, och vill ha något älskvärt, även om det potentiellt är lättglömt. För vuxna är egentligen Kirby and the Forgotten Land det bättre alternativet – då dess kreativitet i hur du spelar spelet får det att upplevas i större omfattning som mer dynamiskt. Men suktar du efter ett mer klassiskt plattformsspel, gjort för vem som helst, då går du å andra sidan inte fel med detta. Oförargligt, roligt och öppet för gamla såväl unga. Kan det bli bättre egentligen? Kirby må vara en glorifierad boll med extremiteter, men vet ni vad, denna gång behöver jag inte sitta vid sidlinjen… denna gång kan jag spela själv! Och banne mig om jag inte tycker ni också ska göra så, sina brister till trots!