Innehållsförteckning
Högst upp bland alla strategispel, mer specifikt på 4X tronen, sitter spelserien Civilization. Inte för att det är de bästa spelen i genren, snarare långt ifrån i min mening, men för sin anrika historia, massiva budgetar och marknadsföring så effektiv att till och med min mamma känner till Civilization.
Lite mer i bakgrunden har man hittat utvecklaren Amplitude Studios. De skapade ett universum vid namn Endless och har släppte tre 4X spel, Endless Space, Endless Space 2, och Endless Legend. Dessa skiljde sig från de mer traditionella 4X spelen genom att diversifiera och separera de olika faktioner som kämpar om seger.
Där andra utvecklare gjorde små skillnader mellan de olika faktionerna, ibland nästan obefintliga, som plus fem attack för svärdsmän eller förmågan att bygga städer något snabbare, skapade Amplitude helt unika spelupplevelser beroende på faktion. Hur spelar du ett 4X spel om du bara har tillgång till en enda stad genom hela spelet? Eller om du är helt utelåst från diplomatimenyn? Dessa och många fler frågor gav Amplitude svar på genom spelen de utvecklade, så också med Humankind, där historia är allt.
De fyra X:en
Strategispel inom 4X genren går ut på att utforska (eXplore), utöka (eXpand), utnyttja (eXploit) och utrota (eXterminate). Borde vi i Sverige kanske börja kalla det för 4U spel? Vi kommer att i tur och ordning gå igenom exakt hur Humankind presenterar dessa spelmekaniska moment.
Explore
Utforskandet och upptäckandet av nya möjligheter är en av grundpelarna i Humankind. Du börjar spelet som en liten stam, inte större än fyra stycken enheter på kartan, sökandes efter mat, vatten och andra naturfenomen. Med mat växer sig din stam större, medan de andra naturfenomenen kan ge dig inflytande och vetenskap. Du kommer också att upptäcka naturens alldeles egna underverk i form av rosa sjöar, enorma vattenfall eller riktigt höga berg. Att vara först med att upptäcka dessa underverk ger dig fame, spelets slutgiltiga poäng. Har du mest fame när spelet är slut, har du vunnit.
Mat, inflytande och vetenskap går också att få tag på genom jakt, och vilda djur finns det gott om. Här introduceras du till grunderna i stridssystemet, men mer om det när vi snackar utrotning.
Under denna period kan du också bygga utposter, om du hittar en plats som du tycker är bra nog. Utposterna gör inget just nu, men kommer i framtiden att bli städer, själva hjärtat i ditt imperium.
Detta är den första av de sju eror som du kommer att gå igenom under spelets gång. Hela denna första era fungerar som ett grundläggande tutorial där du lär dig, eller upptäcker, vad vissa symboler betyder, hur man flyttar enheter på kartan och hur man etablerar utposter. Allt detta är handlingar du kommer utföra i princip hela spelet, och misstag så tidigt i en spelomgång straffar dig inte överdrivet mycket. Du kan till och med flytta på dina utposter innan du gör en av dem till din första stad, om du skulle upptäcka en bättre plats i samma territorium. Upptäckterna slutar dock inte här, utan fortsätter hela spelet igenom, mer specifikt när du ska gå från en era till en annan.
Det är här det riktiga upptäckandet börjar. Du får nämligen chansen att HELT byta vilken kultur du är. Blev mayafolket efter ett tag romare? Absolut. Från egyptier till galler? Inga problem. Alla kulturer kommer med sin egen grundbonus, specialkvarter och unika krigsenhet. Mer om dessa i kommande kategorier, men upptäckandet blir här en form av skapande. Din alldeles egen kultur. Ett hafsbygge med något som först såg ut att bli en militärisk stormakt, visade sig i slutändan vara ett gäng proffsiga diplomater (med svärd). Detta brukade vara något man kunde göra innan spelomgången började i Endless-serien, men nu är det ett genomgående temat för hela spelet, en grundpelare. Efter att ha upptäckt allt på flera olika kartor, har jag fortfarande inte upptäckt alla olika kombinationer av kulturer.
Exploit
Det är genom städer som du kan utvinna de naturliga grundresurser som finns i landet, industri, vetenskap, inflytande, pengar och tidigare nämnda mat. Till staden kopplar du motsvarande distrikt, till exempel bondgårdar och smedjor, vilka tar vara på sin respektive resurs, mat och industri. Varje distrikt tar vara på resurserna på hexagonen den står på, samt alla rutor som ligger kant i kant med den. Här gäller det att vara lite försiktig, då du lite slarvigt kan låsa dig ute från resurser genom att sätta rätt typ av distrikt på helt fel plats. En ruta som ger en mat och tre industri bör ha en smedja på eller bredvid sig, men om du istället bygger en bondgård på denna hexagon kommer du inte kunna utnyttja industrin där under. Här gäller det att tänka framåt, vad ska stå var, är det kanske några hexagoner som jag vill lämna helt tomma och i stället ha distrikten bredvid för maximalt utnyttjande av resurserna? Eller måste jag skita i det för mitt folk svälter ihjäl?
De andra tre grundresurserna är minst lika viktiga, men något krångligare att få tag på. Vetenskap tillåter dig att klättra snabbare fram på vetenskapsträdet, inflytande har med ditt expanderande och lagstiftande att göra, medan pengar tillåter dig att köpa distrikt, soldater och andra uppgraderingar direkt istället för att vänta som en vanlig fattiglapp.
Det sista uns tankekraft du har kvar för exploatering ska spenderas på vart du ska bygga dina specialbyggnader, vilka dessa ska vara, samt vilka världsunder du ska bygga och var de ska stå. Varje kultur har ett alldeles eget och unikt specialkvarter, ofta med funktionen att det kan utnyttja två resurser samtidigt, eller ge dig mer av en sällsynt resurs, till exempel pengar eller inflytande. Men du får bara bygga en specialbyggnad per territorium, så placera dem bra, bättre, bäst. På en spelomgång har du möjligheten att bygga sju helt unika och egna byggnader, men bara en i taget. Kombinera detta med alla grundbonusar som lägger sig på hög och du kan ha ett laboratorium som pumpar ut kärnvapen på löpande band om cirka tre tusen år.
Världsunder är extremt ambitiösa projekt som inte bara ger dig kul bonusar som helande trupper och immunitet mot uppror, utan ger dig även fame, det du behöver för att vinna. Det kostar dock inflytande att köpa dessa men är oftast, enligt mig, ”fett värt”!
Förutom dessa grundläggande resurser kan det vara bra att få tag på strategiska resurser som hästar, stål, koppar och lyxresurser som porslin, saffran och rökelse. Strategiska resurser behövs för att bygga de tuffaste och bästa trupperna. Dessa är dock inget som ”spenderas” i traditionell mening, istället behöver du bara ha tillgång till rätt resurs från så många distrikt som truppen kräver. Efter detta kan du skapa hur många långsvärdsmän eller hästvagnar du vill. Dessa varor går också att byta sig till från andra spelare, eller varför inte skaffa en vasall som gör all den tunga järnbrytningen åt dig?
Allt detta leder till att du kan låsa upp din specifika eras stjärnor. Dessa får du genom att besegra militära trupper, ha ett visst antal i din befolkning, samla på dig pengar och/eller inflytande, äga ett visst antal distrikt eller områden. Efter sju stjärnor kan du gå vidare och lägga till en ny kultur, eller behålla den gamla. Varje upplåst stjärna bidrar förstås med fame, så man kanske inte alltid vill gå vidare så fort som möjligt, utan istället väljer att stanna kvar fem rundor i hopp om att det är just den där extra biten fame som får dig att vinna spelet.
Exploit-delen i Humankind har verkligen trappats upp och utvecklats från andra spel i samma genre. Den har både saktats ner och blivit snabbare samtidigt då man ibland måste bygga distrikt efter distrikt för att, till exempel, nå ett visst antal industri per omgång. Men samtidigt kan man skapa bättre soldater utan att vänta på att en specifik mängd av en resurs ska ha samlats upp. Jag tänker så att hjärnan krullar sig, inte för att jag plågas, utan för alla möjligheter jag ser framför mig.
Expand
Det går inte att prata om 4X utan att prata om städer; hur de byggs, hur de utvecklas och hur man håller ordning på dem. I Humankind bygger du utposter som sedan, för en kostnad bestående av inflytande, kan utvecklas till en stad. Du måste inte utveckla utposter till städer, du kan istället koppla ihop utposterna till en närliggande stad, vilket gör expansioner smidigt och lätt, om det inte vore för stabilitet.
Varje distrikt du sätter ut, varje ny stad du bygger och varje utpost du kopplar ihop sänker stabiliteten i området. Om den blir för låg kommer du ha en väldigt aggressiv rebellstyrka alldeles för nära din kära stadskärna. Denna går dock att öka med specialbyggnader, lagar, religion och din kulturs unika grundbonus. Till exempel Egyptierna, som vänder på steken, och FÅR stabilitet för varje distrikt de bygger.
Tänk så bra det kan bli om alla andra är dina vasaller.
Förutom distrikt kan du bygga infrastruktur. Detta är stadsbundna bonusar som oftast gör vissa hexagoner betydligt bättre än andra. Mycket floder i närheten? Vad sägs som att alla floder ger dig plus tre i mat oavsett vilken byggnad du sätter på dem? Skog kanske ger plus ett i industri, eller kanske mer plats för arbetare om smedjor ligger nära varandra? För att få tag på dessa saftiga uppgraderingar måste du samla på dig en rejäl mängd vetenskap. Detta gör du lättast genom att flytta runt lite arbetare i staden.
Arbetare representerar din stadsbefolkning och kan flyttas runt mellan mat, industri, vetenskap och pengar beroende på vad du behöver just nu. Att flytta runt dina arbetare på detta viset har sedan länge varit standard i Amplitudes 4X spel, men är ändå en välkommen syn då du kan hjälpa just din stad där det behövs som mest.
Utöver städer kan du expandera på två olika sätt, kultur och religion. Din kultur sprider sig i takt med att du samlar på dig inflytande och kan göra så att befolkningen i en motståndares stad kan bestå till 100% av dina medborgare, rent kulturellt. Samma sak med religionen där du, om du är religionens överhuvud, kan skräddarsy specifika bonusar som passar just din spelstil. När dessa sprider sig kan det bli kaos för den som sitter på andra sidan. Man kan tvingas ställa om lagar, bygga byggnader för att stå emot andras inflytande, eller ge upp på vissa utposter då det inte alltid är värt att kämpa in i döden för dem. I värsta fall kommer den som kulturen tillhör och säger ”hallå, sluta förtryck mitt folk, ge den där staden till mig, genast!”
Att expandera i Humankind är allt annat än lätt. Det är många parametrar och resurser som ska hållas i balans, för att inte tala om den där allt för krigsglade grannen. Det blir dock aldrig för mycket, utan stället ges jag innovativ möjlighet efter innovativ möjlighet att ta mig fram på just mitt egna vis, med eller utan krig.
På tal om krig, det är dags att vi börjar prata om det där sista x:et…
Exterminate
Du har fått nog. De har anfallit dig i flera omgångar, stulit dina kompisar och nu kräver de att du ska ge dem den senaste staden du placerade ut för att den ligger alldeles för nära deras egna områden. Dags för krig, men stopp och belägg!
I Humankind kan du inte bara förklara krig utan anledning, eller ja, du kan, men det kommer inte gå bra. Det funkar bäst om du byggt upp en rejäl mängd krigspoäng, vilket representerar ditt folks vilja att gå i krig. När krigspoängen för någon sida tar slut, har denne förlorat och vinnaren får ta vad den vill ha motsvarande krigspoängen den har kvar, plus de hundra du tog bort från motståndaren.
Du samlar lättast på dig krigspoäng genom att ställa krav. Du anföll mina trupper utanför våra respektive territorier? Betala, nu, genast! Den där utposten ligger väldigt nära, ge mig den, annars blir jag sur. Vill du INTE öppna dina gränser för mig? Jag som är så snäll? Nej nu…!
Varje krav du ställer ger dig krigspoäng i stadig takt, förutsatt att motståndaren inte ger dig det du vill ha. Är du riktigt smart kan du sitta med 95 krigspoäng, medan din motståndare endast har mesiga 50. Dessa poäng går nämligen ner för varje ockuperad stad, nedbränd utpost och förlorad strid som du eller motståndaren faller offer för. Och ja, att fly räknas som att förlora. Det funkar också tvärtom, ju bättre det går för dig i kriget, desto mer är folk villiga att slåss för dig. Det kan vara helt förödande att trupper ute som undersöker världen när du går i krig, dessa blir mumsiga krigspoäng som din motståndare bara slukar.
NEJ NU!
Striderna är enkla att förstå, men jag gör fortfarande pinsamt många misstag. En strid pågår i tre alldeles egna rundor där först anfallaren flyttar alla sina trupper och anfaller, sen gör försvararen det, och så håller det på i tre omgångar var. Det finns en oöverskådlig mängd med olika trupper, men generellt sett gör du mer skada om du anfaller från en högre plats än din motståndare. Det är också smart att inte slåss i en flod, de kan vara ytterst svåra att röra sig i. Beroende på vilken typ av trupp du anfaller med kan du få bonusskada vid första stridsomgången, extra skada i skog, extra skada om du sprang tre rutor innan du anföll, extra skada mot kavalleri och så vidare. Det tar aldrig slut på mängden bonusar och möjligheter som finns vid så lite som en sammandrabbning, variation är verkligen kärnan i hela detta spel.
Här har jag dock en liten klagan. Ovan nämnda scouttrupper, som det finns uppemot ett dussin av i spelets slutskede, får mig att tappa lika mycket krigspoäng när de dör, som när hela min armé på över sex trupper, som det tagit mig flera eror att bara samla på mig materialen till, våldsamt förintas från kartan. Detta känns något skevt och jag hoppas att detta ändras vid en framtida uppdatering eller DLC.
…de där förbannade babylonierna hade förföljt mig hela spelet!
I värsta fall kan du alltid dra fram en atombomb eller två. Men detta sker så pass långsamt att andra har tid att bygga sina egna atombomber. Vid en spelomgång dog hela männskligheten, jag var så nöjd, så glad, för de där förbannade babylonierna hade förföljt mig hela spelet! Men ack, vem stod högst upp på listan, vem hade samlat på sig mest fame, om inte just dem…
Grafik, ljud och annat smått och gott
Grafiskt sett tycker jag att spelet har hittat sin alldeles egen stil. Det är något realistiskt sett till både område och presentation, men man undviker proffsigt kusliga dalen och inget känns som att det inte passar in. Det finns även en hel del små detaljer som fåglar i luften, eller hästar på vägarna. Det som jag är mest glad över är dock färgsättningen och att man nästan alltid kan se skillnad på vad som är ”vanlig” mark och vad som är speciellt bara med blotta ögat.
Ljudet är riktigt bra! Musiken verkar ändras beroende på vilken kultur du följer. Japan under Edo-perioden får såna där mysigt gnälliga strängar, medan goterna har en blåsig säckpipa. Variation höjer och förlänger min spelglädje rejält!
Jag är otroligt nöjd med Humankind. Det är precis sånt här som får mig att vilja spela 4X spel hela natten igenom, istället för att gång på gång sluta vid runda hundra för att allt ser likadant ut som förra spelet. Att man flyttat fokuset från en eller flera vinnande handlingar till fame gör att fler spelsätt kan erbjuda en rättvis match. Det är ingen garanti at du vinner bara för att du är ensam kvar på kartan, den siste pacifisten som du så grymt hade ihjäl har byggt världens sju underverk och några till. Sa jag förresten att rundorna går sekundsnabbt? Här är det ingen väntetid att tala om, bara att spela på!
För mig är Humankind ett spel av yttersta toppklass! Det höjer 4X genren till nästa nivå och jag kan bara tacka Amplitude Studios för vad alla deras spel äntligen lett fram till.
