Resident Evil 2

Resident Evil 2 släpptes första gången 1998, nu 21 år senare så får vi en remake på ett av de mest populära skräckspelen som kommit ut. Men frågan man ställer sig då är, hur kommer den nya publiken som aldrig spelat originalet ta sig an det och hur reagerar dom som älskar hur spelet var när det släpptes första gången. Så se till att lampan är laddad och att du har ammunition så du klarar dig, så ska vi se om vi kan ta oss igenom detta levandes!

Jag har spelat Resident Evil 2, men senast var väl en 10-15 år sedan och minnet är vad det är. Att ha ett vagt minne av vad man ska göra, kan vara en stor hjälp. Men bara för det så känns spelet väldigt nytt och fräscht, men lite nytt att sätta tänderna i.

För dom som inte vet grundhistorien för spelen; Umbrella är ett enormt megaföretag som i hemlighet har byggt ett laboratorium under Raccoon City, där man utvecklar olika virus för att ev. kunna utnyttja dem i militära sammanhang. Viruset sprids efter en olycka och staden blir sakta men säkert fylld av zombies. Viruset ger upphov till olika mutationer såsom zombies, Lickers och Tyrants, för att nämna några.

Våra hjältar i spelet är Leon Kennedy, en ny polisman i Raccoon City som har en rutten första dag på jobbet och så har vi Claire Redfield som är på väg till staden för att leta upp sin bror Chris (som är med i första spelet). Oberoende på vem av de två man väljer så får man en tämligen liknande introduktion av spelet, men efter en stunds spelande så bryter de två personernas historier av åt olika håll och man får en mer individuell historia per karaktär.

När vi väl kommit in till Raccoon City så förstår man att det inte kommer vara en dag man vill minnas med glädje. Staden är i komplett kaos; krockade bilar och bränder överallt, för att inte tala om det faktum att staden även är fylld med vandrande döda. Man tar sig snabbt till polisstationen som tillsynes verkar vara den säkraste platsen i staden, men kaoset har letat sig in även där – så skenet bedrar. Och det är här som det riktiga spelet börjar!

Spelet låter våra karaktärer utforska polisstationen i den mån det går, då man från start inte kan ta sig överallt i byggnaden då vissa områden är låsta med specialnycklar, kedjor eller bakom barrikader. Genom spelet gäller det att ha ögonen öppna efter saker att plocka på sig som kan hjälpa en som t.ex. ammunition, plankor, helande växter eller varför inte lite olika nycklar. Något man bör ha koll på är hur många saker man kan bära med sig och kanske inte plocka på sig allt bara för att det finns tillgängligt, då man i början av spelet har ett väldigt begränsat ’inventory’. Detta blir dock lättare ju längre in i spelet man kommer, då man kan hitta små väskor som gör att man kan bära med sig lite mer saker.

Man kan dessutom tillverka starkare läkemedel genom att blanda de olikfärgade växterna man finner med varandra, samt att man kan tillverka mer ammunition till de vapen man använder genom att blanda krut med mer krut. Något som man bör vara uppmärksam på är att alltid gå in och kolla på de objekt man plockar på sig då det kan finnas ledtrådar eller finnas annan information om vad den kan tänkas användas till…

Man BÖR alltid ha någon form av läkemedel med sig då alla dessa zombies kan komma nära en och nafsa på en lite kärleksfullt. Utöver zombies så kan man även stöta på Lickers, en ny form av mutation som gör att den visserligen är blind, men har en suverän hörsel och enorma rakbladsvassa klor som dom gärna klöser dig med.

Något som verkligen imponerade mig var hur de har tagit de gamla statiska bakgrundera i originalspelet och transformerat det till en helt fungerande 3D värld. Även om originalet hade sin charm och man aldrig visste vad som väntade bortom nästa hörn, så blir det nu i nya spelet så mycket mer skrämmande när man står och stirrar ner i en mörk korridor och hör hur något sakta hasar sig mot en.

Även om jag hade ett hum på var saker skulle vara baserat på originalspelet, så kändes det som en helt ny upplevelse (och lite förvirrande ibland) att kunna springa fritt runtomkring i spelet. Det gamla spelet var inte lika mörkt som detta, då man nu leker mycket mer med skuggor och mörkret som aldrig hade kunnat fungera i originalet. Mörka korridorer, nersläckta rum och vinden som blåser in i de krossade fönstren som vi går förbi – man vet aldrig vad som kommer hända härnäst.

Man har även tagit fasta på ljudbilden och använt den för att förhöja känslan i gameplayet, t.ex. i kombination av mörka korridorer, vinden som blåser genom de trasiga fönstren, det ambienta ljudet från byggnaden eller ett stönande någonstans runtomkring spelaren. Ibland så låter spelet det vara knäpptyst; ingen musik och allt man hör är ens andetag och sina fötter mot asfalten, vilket förhöjer känslan av att man är helt ensam och bara har sig själv att lita på. Musiken höjer stämningen under mellansekvenser eller actionmoment, och just det faktum att dessa inte är igång hela tiden, får mig att uppskatta de ännu mer –  då det skulle ta ifrån stämningen de försöker bygga upp i spelet.

Utöver att du kan köra igenom som Leon och Claire, så kan du när du klarat av spelet med respektive karaktär köra en andra omgång. Här har man flyttat runt på var saker och ting är på kartorna och så har man även ändrat om lite i pusslen som finns, för att göra det hela mer utmanande. Man låser även upp konceptbilder och karaktärsmodeller som man kan kolla på genom att uppfylla vissa kriterier i spelet – lite kul bonus för den som är intresserad.

För den som är helt ny för serien så kanske det kommer bli lite förvirrande vad alla saker är till för och vad man ska göra med dom och att hela tiden vara nöd att springa fram och tillbaka för att lägga av sig saker. Man lär sig snart att man måste vara extra vaksam vad man har och inte har med sig, samt kolla upp och testa vad för saker som kan kombineras med vad. Värt att nämna är att det finns ingen ”dodge” i.e undvika attack funktion i spelet, så det gäller att vara redo för att springa undan när något kommer rusande emot dig.

När det kommer till storyn i spelet så håller den sig riktigt bra än idag. Leon är den naiva nya polisen som kommer göra allt i hans makt för att rädda dagen, medan Claire är bara på fel plats i jakten sin bror. Båda har individuella historier där man får lära känna dom bättre, samt förstår varför dom gör som dom gör. Även fast spelet är en remake, så har man tagit sig några friheter med att ändra om på en del detaljer för att hålla oss på tå.

För mig personligen så var det en fröjd att återigen få besöka Raccoon City igen, det man har gjort här är riktigt suveränt. Även om jag inte blir skrämd av spelet så har det en fantastisk atmosfär och är riktigt bra uppbyggt när det kommer till att få spelaren att känna sig utsatt och vara rädd att bli någons nästa måltid. Spelet ger mig förhoppningar om att vi kanske kan få fler spel ur serien – även de som lika fantastiska remakes!