Blood Bowl 3

Året är 2499 och i ett land där blodssport det roligaste du kan göra på en söndag eftermiddag, kommer tredje säsongen av Blood Bowl och det är en bergochdalbana av känslor och intryck.

Blood Bowl är en amerikansk fotbollsliga som utspelar sig i Warhammer-universumet. Spelet är turordningsbaserat och du har 90 sekunder på dig att planera och utföra din runda. Om du är anfallande lag, väljer du noggrant hur du ska springa, passa och blockera för att komma till touchdown och ett poäng närmare segern. Är du däremot försvarande lag måste du positionera dina spelare för att din motståndare ska ha det svårare att ta sig igenom, välja vilka spelare du ska blocka och vilka spelare du ska skugga. När du har gjort dina val är det upp till tärningarna att bestämma ditt öde.

För att få chanserna på din sida kan du innan spelet börjar, köpa olika fördelar som du sedan kan använda dig av i spelet. Fördelarna kan vara att t.ex. muta domaren, köpa extra sjukvårdare och till och med använda dig av häxkonster för att på olika sätt tillslut få vinsten att hamna hos dig. Med det sagt är Blood Bowl 3 ett väldigt taktiskt spel i grunden där det gäller att kunna kanalisera sin inre fotbollscoach.

Men det första du måste göra är att skapa ett lag. Det finns 12 olika lag att välja mellan och alla lag är olika raser som är tagna direkt från Warhammer. Du har till exempel vanliga människor, orcher, dvärgar och alver. Alla lag har sina för- och nackdelar. Vissa lag är starkare och kraftigare, men kräver mer av dig som spelare, medan andra lag är mycket mer flexibla och passar bättre för dig som är helt ny. Personligen rekommenderar jag att börja med en av de enkla raserna, såsom orcherna eller dvärgarna. Vill du däremot ha mycket mer utmaning, då kan du välja alv-unionen.

Efter du har valt vilken ras du vill representera, är det dags att köpa in dina spelare. Här finns det två sätt att välja. Det ena sättet är att välja själv vilka spelare du vill köpa för den miljonen du har på kontot (i spelet, inte i verkligheten). Du kan då på detaljnivå styra vilka som får plats i ditt lag och vilken typ av balans du vill ha. Det andra sättet att välja är att låta datorn göra det åt dig. Du får då ett balanserat team som är väldigt allround.

Nu är det dags för avspark. Du har dina spelare på plan och får börja med att placera ut dem där du vill att de ska vara. Sedan klickar du igång matchen. Du väljer vad du vill göra med din karaktär. Antingen väljer du rakt av att du vill tackla någon, eller springa till en viss ruta, eller så kan du bygga ihop till längre sekvenser; till exempel löpa, ta upp en boll och passa till en annan spelare längre bort. Och sen det blir lite rörigt, åtminstone för mig.

Självklart ska det rullas tärningar, eftersom det är i grund och botten ett spel som baseras på ett brädspel, där du använder tärningar. Det slås tärningar för att ducka, passa, tacklas och blocka. Sedan slår du motståndstärningar för att hålla dig på fötter, plocka upp en boll som fumlats och för eventuell skada när du ligger ner. Det är många tärningsslag att hålla reda på om du är nybörjare och det kan bli lite rörigt om du inte hänger med ordentligt, eftersom alla tärningsslag slås mot olika värden. Animationerna är oftast lite för snabba och jag kommer på mig själv att hela tiden gå tillbaka till loggen för att se vad jag fick för utslag. Detta stör flödet i spelet för mig.

När det gäller själva spelandet tycker jag att det är väldigt underhållande. Animationerna är helt okej och jag märker att jag faktiskt har ganska trevligt under matcherna. Det blir spännande och nagelbitande, och trots att jag förlorar fler matcher än vad jag vinner, har jag riktigt kul. Väntan på min tur är dock något som drar ner betyg och tempo lite, då det inte bara är jag som har 90 sekunder på mig, utan även datorn har det. Här tycker jag att de hade kunnat flika in en skippa-knapp för oss som inte har så mycket tålamod.

Spring, passa, löp!

Animationerna ja. Det är blodigt. Tänder flyger och blodet skvätter överallt. Till höger om mig ligger en liten orch som inte klarade av att jag sparkade honom av banan och framför mig ligger en av mina egna spelare som halkade medan han sprang, vilket resulterade i att huvudet gick lite sönder och blodet flödade ut över marken. Någonstans inom mig vill jag att det ska vara överdrivet våldsamt, men med tanke på att spelet faktiskt heter Blood Bowl, vet jag vad jag gav mig in på. Och Warhammer är ju inte det fredligaste spelet som någonsin har gjorts.

Det finns en enorm humor i spelet och det lyser igenom skärmen. Allt från de små videosekvenserna innan matcherna börjar, till de små animationerna inne i spelet, oavsett om det är när du faller eller när slaktaren kommer in för att hämta ut skadade spelare.

Ljudkulissen är bra. Den påminner nästan om vilket FIFA som helst. Publiken hejar på och blodet smattrar mot planen när ljudet av kroppar stöter ihop, men kommentatorerna upprepar sina repliker lite tröttsamt ofta, vilket är synd. Det hade kunnat undvikas med bara lite mer insats från utvecklarna.

En sak som jag gillar oerhört mycket är hur mycket du kan designa själv. Allt från din utstyrsel och flaggan till hur planen ser ut, vilka tärningar du ska ha och vilken boll du ska använda dig av. Till och med en sån sak att du kan välja att lägga in ett eget motto är fantastiskt roligt. Däremot är det inte utan kontrovers. Vill du ha nya tröjor, tärningar eller hattar kostar det något som kallas för Warpstones. Du får 1000 stycken till att börja med, men när de är slut kostar allting pengar; Riktiga pengar. Och som ni vet är jag allergisk mot mikrotransaktioner. Jag tycker att det är ett fult sätt för företag att mjölka konsumenterna på pengar.

Summan av spelet är att det är roligt och ett kul tidsfördriv. Det är kanske inte det roligaste spelet jag någonsin har spelat, men det är långt ifrån det tråkigaste. Det kanske tilltalar mig lite extra eftersom jag är brädspelsidiot och älskar tärningar, men jag tror faktiskt på riktigt att personer som tycker om att spela vanliga, turbaserade sportspel, kommer att tycka om Blood Bowl 3. För hur mycket kan du egentligen känna efter en vunnen match, ifall du inte har mutat domare och brutit ett par ben på motståndaren?