Ys: Memories of Celceta

Ys: Memories of Celceta är utvecklat av Nihon Falcom och kom ursprungligen ut till PS Vita år 2012, nu har det kommit till PS4. Det är det fjärde kanon-spelet i serien Ys och det utspelar sig ett år efter händelserna i Ys: II och ett år före Ys: The Oath in Felghana.

Likt de flesta JRPG:n så har berättelsen i Ys: Memories of Celceta en typisk intrig: protagonisten lider av minnesförlust och under spelets gång så återfår han sina minnen. Spelet börjar faktiskt med att huvudkaraktären, Adol Christin, kommer till staden Casnan och inte ens minns vem han är. Snart därefter träffar han på Duren, som inte bara vet vem Adol är, utan även blir även hans trogna kompanjon genom spelets gång. Efter att de räddat några gruvarbetare från monster i stadens gruva så får Adol ett uppdrag av Generalguvernören Griselda att kartlägga Celceta, det vill säga landet som Memories of Celceta utspelar sig i.

Saken är den att Adol redan har varit runt i Celceta och det är här hans minnen spelar roll. Under spelets gång hittar man nämligen små minnesfragment som ger tillgång till ett nytt minne, likt pusselbitar som ska forma en helhetsbild. Man träffar även på karaktärer som minns Adol, varav några som rentav följer med på enstaka äventyr. Även om berättelsen är intressant i sig så känns det som att alltför många spel, speciellt JRPG:n, kör på minnesförlust för ofta. Det blir lite tråkigt i längden och det gör att jag tappar mycket av mitt intresse.

Spelet har fyra olika svårighetsgrader och för nybörjare av Ys-spelen så är det ett bra spel att introduceras till. Dess gameplay är enkelt att komma igång med och är verkligen där Memories of Celceta skiner mest. Det flyter på riktigt bra och det är kul att kunna skifta fram och tillbaka mellan karaktärerna när som helst. Dess gameplay fungerar som ett vanligt action-RPG och har lite hack-n-slash-känsla över det hela. Det har ett bra tempo och även om jag vanligtvis älskar turbaserade JRPG:n, så är det ändå kul att spela något som inte är det lite då och då. Det finns en vanlig attack, men sedan så kan man utrusta olika specialförmågor till andra knappar. Genom att använda förmågor och attacker kan man samla nog med energi under fajterna till en Extra som är en större attack, vilket ger mer skada. En Extra måste fyllas på återigen för att bli redo att användas. Ens förmågor, liksom karaktärerna, går även upp i nivå.

Man kan skifta mellan de olika karaktärerna när som helst via ett knapptryck. Jag föredrog att mestadels använda Adol, men ibland var det roligt att kunna skifta mellan olika. Dessutom har de olika karaktärerna vissa förmågor som kan hjälpa en vidare i spelet, Duren kan t.ex. låsa upp vissa kistor. Man kan köpa eller hitta nya vapen och armor och i äkta RPG-anda kan man givetvis samla på sig olika material för att uppgradera ens vapen eller armor, som t.ex. lägga till olika attribut som gör ens vapen giftigt eller armor som skyddar bättre mot eld.

Memories of Celceta har några år på nacken och man ska inte förvänta sig att spelet är snyggt eller stilrent. Det är helt enkelt en portning till PS4 och inte mycket mer. Visst, de som är fans av Ys-serien uppskattar nog väldigt mycket att det äntligen finns på Playstation 4. Kanske är det för att jag är lite inbiten, men jag föredrar nog VITA-versionen mer, om man ska välja mellan de båda. Vilket är lite synd för de som kanske hade sett fram emot ett lite mer finslipat spel nu när man kan få spela dem i större format. Förvänta dig att se karaktärer göra konstiga animationer eller att ens kompanjoner kan plötsligt stå och snurra runt men följer sedan efter när man väl springer vidare. De animerade sekvenserna kan se lite udda ut, till exempel i början av spelet får man se en katt som i sina animationer verkar gå baklänges, men på något sätt ändå går framlänges. Det är sådana saker som man önskar utvecklarna kunde slipat på lite mer. Filmsnuttarna som är i anime-stil är fortfarande väldigt fina dock. 

Ljudeffekterna är helt okej, inget avancerat och röstskådespeleriet är mediokert när det väl poppar upp. Men spelets soundtrack är helt fantastiskt. Jag vet inte hur men de flesta JRPG:n som jag spelat genom åren lyckas verkligen med sin musik. Memories of Celceta är inget undantag där.

Även om spelet inte är särskilt snyggt och berättelsen inte är den mest intressanta, så har Memories of Celceta ett roligt gameplay och bra soundtrack. Det är verkligen inget dåligt spel om man kan komma över hur det ser ut. Jag tycker fortfarande det är ett bra spel, det har sin charm helt enkelt. Det kanske tilltalar fans av Ys-serien mer, men det är ändå ett bra spel för nybörjare att introduceras till. I sin helhet så är Memories of Celceta, beroende på hur mycket du grindar, ungefär 20-25 timmar långt. För att vara ett spel som inte är fullpris så är det en liten godbit att köpa ifall man vill spela något underhållande under en helg.