Street Fighter 6

Den senaste delen i Capcoms klassiska fighting-serie är tillbaka i Street Fighter 6! Ett spel för både den nya och den vana fighting-spelaren.

Street Fighter 6 är uppdelat i tre huvudsakliga spellägen. Vi börjar med att gå igenom World Tour, spelets story-läge. När vi startar World Tour får vi skapa en avatar utifrån en mängd parametrar. Denna karaktär blir även vår avatar i Battle Hub (mer om detta senare). Berättelsen i World Tour går i alla fall ut på att vår avatar är tränad av mästaren Luke för att bli en fighting-mästare i Metro City, en stad där vem som helst kan gå upp till en annan person och påbörja en fight. Lukes andra trogna elev, Bosch, bestämmer sig för att lämna Lukes träning och påbörja ett nytt liv. Vår avatar blir nyfiken och bestämmer sig för att leta reda på Bosch.

Även om berättelsen i sig är ganska intetsägande och klyschig tycker jag ändå att de har gjort ett bra jobb med det här läget. Upplägget påminner en del om Yakuza/Like A Dragon-spelen. Vi springer runt i en stor öppen stad och fightas med folk på gatan och tar oss an uppdrag som för berättelsen vidare. Något jag gillar med läget är hur vår avatar kan träna under olika mästare. Dessa mästare är karaktärer från huvudspelet, bland annat Chun-Li och Ken. Genom att hitta dessa mästare låser vi upp deras fightingstil, vilket ger oss några av mästarnas moves som vi själva kan föra in i vår avatars moveset och genom att levla upp med olika fightingstilar får vi ännu mer moves att använda. Vi kan nämligen skräddarsy avatarens moveset helt själva utifrån de mästare vi tränat med. Dessutom finns ett stort erfarenhetsträd, där vi får poäng genom att gå upp i nivå med vår karaktär från strider och uppdrag. Möjligheterna att anpassa vår avatar är därmed enorm. World Tour är även ett bra sätt att lära sig spelets olika mekaniker innan du ger dig på online-lägena, eftersom många av striderna kräver att du använder allt karaktären kan göra för att komma ut segrande.

Något jag verkligen uppskattar med Street Fighter 6 är de olika kontrollscheman som gör spelet mer tillgängligt till en bredare publik. Du har Classic, det klassiska kontrollschemat där du behöver göra alla avancerade inputs för specialattacker på egen hand, som i de gamla spelen. Detta schema kallas Modern och är ett läge där inputs är simplifierade så att du kan göra moves lättare.

Det finns ett ytterligare kontrollschema, Dynamic, och detta kan enbart användas när du kör offline mot vänner. Med detta kontrollschema klickar du på en knapp och karaktären gör ett move beroende på vad spelet tycker är bäst för situationen. Detta är det enda kontrollschema jag verkligen inte vill rekommenderar till någon. Du har ingen kontroll alls över din karaktär och spelet gör moves som inte alltid är optimala.

Det som är nytt i fightingmekaniken, till skillnad från tidigare spel, är drive-mätaren. Denna mätare kan du använda för en specialblock, en dash och en attack som går igenom alla andra attacker. Mätaren fylls genom att använda specialblocken vid rätt tillfälle, det vill säga när motståndaren använder en attack. Blocken är inte säker då den drar på mätaren och du är öppen för en grab om du håller inne blocken för länge. Dashen och drive-attacken kanske är det som är mest intressant, då det uppmuntrar till ett mycket mer offensivt spel än i tidigare upplagor av Street Fighter och adderar en hel del djup i hur karaktärer kan använda sig av combos.

Supersmäll!

Om vi nu ska gå tillbaka till spelets olika lägen så har vi Battle Hub som jag nämnde tidigare. En online-hub där vi kan utmana andra spelare på servern till fighter, köpa ny kosmetika för vår avatar eller varför inte spela ett klassiskt arkadspel från Capcoms historia och tävla om high-score? Det finns som sagt en hel del att göra i denna hub, vilket jag uppskattar.

Det andra läget vi kan ta oss an är Fighting Ground, vilket är mer eller mindre en samling av olika spellägen. Bland annat arkad, där vi kan spela igenom ett antal strider som en karaktär samtidigt som vi tar del av dess bakgrundshistoria – extrem-strider där kraven för att vinna en strid är annorlunda än i vanliga strider, till exempel att få motståndaren på marken ett antal gånger. Här har vi även rankade matcher där vi kan klättra i rank om vem som är bäst. Rankerna går från Rookie till Master och du får poäng genom att vinna strider som gör att du klättrar i rank. Värt att notera är att du får ungefär 25 procent mer poäng av att vinna än du riskerar när du förlorar, vilket gör spelet ganska generöst med sina ranker.

Grafiskt ser spelet riktigt snyggt ut. Alla karaktärer är distinkta och har charm. Särskilt snygga är animationerna för supers- och drive-attacker, som ger spelet extra “flair”. Musiken i spelet är inget som faller mig helt i smaken om jag ska vara ärlig, men det passar bra till spelets stil och identitet som “Street Fighter”, med mycket hip-hop-beats bland annat.

En slutnotering är att spelets roster av karaktärer i nuläget inte är superstort. Vi har några nya karaktärer, som tränaren Luke och matadoren Marisa och några återkommande karaktärer som Ken, Guile, Ryu och Chun-Li bland annat. Jag är rätt säker på att det lär komma fler karaktärer som DLC i framtiden dock. Min favorit är helt klart nykomlingen Manon, en supermodell som gör stor skada med sina sparkar.

Allt som allt är Street Fighter 6 ett spel som jag tror de flesta kan uppskatta, oavsett om du är en hardcore-fightingspelare eller inte, tack vare spelets tillgänglighetsval sett till kontrollschema och den robusta uppsättningen spellägen. Detta kommer bli en tuff nöt att knäcka i striden om årets bästa fightingsspel.