MotoGP 21

Här bjuds på simulationsracingspel med tvåhjulade fordon, dvs motorcyklar. Är styrningen rak och lättmanövrerad eller är den lika krokig och förrädisk som banorna man kör på? Det är upp till dig och din förmåga – eller oförmåga i mitt fall…

Spellägena som erbjuds är väldigt få: snabbspel, online och karriärläge (det ska egentligen finnas fler — karriärläge för management och en banskapare — men i skrivande stund finns de inte, kanske kommer det vara en patch vid release). Snabbspel kör man runt, runt, runt, och i karriären kan man skapa sin karaktär (mer välja karaktär eftersom man inte kan ändra någonting utöver namn, nummer, motorcykel, ansikte, som inkluderar hudfärg, hår, ögon, mun etc och vilket stall man ska tillhöra/utrustning) och sparka sin manager samtidigt som man kör runt, runt, runt. Onlineläget, ja där är det samma visa. Eller runt och runt, det är snarare hit och dit, dit och hit, för banorna är med sina fasansfullt skarpa kurvor slingriga. Banorna kan vara olika runda, men de skarpa kurvorna förblir konstanter och det är underhållande. Kurvorna gör spelet ständigt utmanande även om det kan tyckas enformigt (men det är inget negativt eftersom nästintill alla sportspel är enformiga i sin natur).

För att ta sig genom kurvorna utan att välta måste man hålla sig på banan genom skicklig manövrering av motorcykeln. Styrningen fungerar väl och man kan anpassa den efter förmåga via inställningarna. Om man som jag är usel på den här typen av racingspel kan man förenkla det hela väldigt mycket. Givetvis går det att ändra skicklighetsgrad på motståndarna, men det som gör störst skillnad är att ha på vissa indikationer. Hänvisningarna vägleder spelaren genom banan på ett tydligt sätt. Man kan få indikationer på när man bör bromsa (till och med automatisk broms), åt vilket håll kurvan svänger och var på banan man bör placera sig för att på bästa sätt ta sig an kommande kurva. I vanliga fall ramlar man i stort sett samma mikrosekund man råkar lämna det asfalterade underlaget och åker in på gräset eller sanden, men man kan göra cykeln stadigare. Allt detta gör det mycket enklare för nybörjare att ta sig an spelet; något som behövs eftersom det har en nischad målgrupp, även om det inte når hela vägen fram. Att spelet är så pass mycket av en simulator som det är kommer fysiken också vara realistisk. Allt detta finns och det är bra för de redan invigda, men det gör tröskeln ännu högre för oss andra.

Hej. Du kanske undrar hur jag hamnade här?

I menyerna finns det musik och introduktionen av racen har en kommentator. Det i sig är bra, men ljudbilden känns tom under själva racen eftersom kommentatorn försvinner och likaså musiken. Motorljuden, som är en stor del av ljudbilden i den här typen av spel, brummar på riktigt mysigt. Oavsett om det är i början av racet där alla 30 motorcyklar kör samlade, eller efter tre kurvor när de andra 29 förarna har blåst förbi mig och jag bara hör min ensamma motors läten, är det ett verklighetstroget ljud. Till skillnad från ett annat motorsportspel jag recenserat ger inte cyklarna ifrån sig ett monotont, skrikigt läte som påminner om ett tjutande bisvärm tätt intill öronen i naturtrogen 7.1 surround. Här är motorernas läten mycket mer dynamiska och har ett brum till och med mest notoriskt motorointresserad kan gå i gång på. Visst, det här är motorcyklar och spelet jag pratar om är krossar, men det gör inte ljudbilden bättre för det – mer förståelig kanske, men inte bättre.

De olika mekanikerna spelet har tycker jag om, även om jag oftast inte alls förstår mig på dem. Varje motorcykel har tre nivåer av ’power mapping’. Ju högre nivå desto mer kraft och högre bränsleförbrukning. Kör man på högsta nivån kommer man inte kunna slutföra racet. Den här mekaniken gillar jag mer i teorin än i praktiken – dock för att jag är dålig på spelet, inte för att den inte fungerar. Man får göra en avvägning om det är värt att gå ut med mycket kraft eller om man väljer mindre, för att mot slutet försöka ta i kapp förlorad tid. Man måste också ta hänsyn till hur däcken mår. Får man slut på bensin eller om däcken går sönder kan man inte färdigställa loppet och man blir diskad. Det går att köra in på depån för att fylla på bensin och få nya däck, men det kostar extremt mycket tid! Väljer man att köra in på depån kommer man inte att vinna; det är omöjligt. Dina motståndare kan det där med ’power mapping’ så de kommer absolut inte förlora någon tid på det. Då faller tyvärr hela mekaniken.

Rent grafiskt är spelet ganska härligt att titta på. Det finns varierade miljöer, ljuset reflekteras snyggt och det flyter på utan några som helst dippar. Detta till trots känns världen (och alla dess banor inkluderade) väldigt livlös pga bristen av musik eller kommentatorer under loppens gång.

För att sammanfatta finns det mycket som är bra, men också saker som inte är fullt så bra. Spelet är snyggt, kontrollerna svarar väl och det finns en viss ambition att nå ut till fler personer än produktens målgrupp. Tyvärr finns också en mekanik som är helt funktionslös och det är väldigt svårt för nya att komma in i spelet. Är man redan inbiten motorcykelfantast är troligen det här spelet en riktigt bra produkt. Vi andra får vända oss åt någon mer arkadracer som Destruction Allstars eller Mario Kart 8 Deluxe.