Superliminal

Jag plockar upp tärningen från bordet och går några steg bakåt, vänder kameran upp mot himlen och släpper. Ett sus följt av ett högljutt ”duns!” blir effekten av mina handlingar… och att tärningen har blivit dubbelt så stor. Jag sitter framför min skärm och bara gapar; det här är något helt nytt!

Perspektiv är säkert ett ord som används flitigt såhär i början på ett nytt år. Men vad betyder det egentligen? En snabb googling och ett wikipediabesök senare ger oss definitionen ”ett system för att avbilda tredimensionella objekt på ett tvådimensionellt bildplan.” Ni har alla säkert sett en eller annan bild där perspektivet varit förändrat så att små saker sett stora ut eller tvärtom. Föreställ dig nu att det perspektivet du har blir verklighet hela tiden. Det som du såg senast är nu det verkligheten anpassar sig efter. Du går in i spegelhuset på ett nöjesfält som ditt vanliga jag, men kommer ut liknandes slendermans kusin. 

Allt jag skrivit ovan är det Superliminal handlar om. Detta är ett pusselspel i förstaperson utvecklat och utgivet av Pillow Castle. Du har valt att delta i en ny form av sömnterapi, och i drömmar så är allt möjligt. Det är förklaringen du får innan du skriver på ett papper där du godkänner allt som kommer hända, sen är spelet igång. Spelet är uppdelat i olika sektioner som ibland (inte alltid) ser ut som olika typer av rum. Något alla dessa rum har gemensamt är att det finns en dörr som du inte riktigt kan nå men vill in i. Till din hjälp har du ovan nämnda perspektiv. 

Fysikens lagar? Pfff, det är bara att lägga dem på hyllan.

Föreställ dig följande: du håller i ett objekt (en shackpjäs t.ex) och sedan rör dig så att det tar upp större plats på skärmen. Twisten är denna; objektet ser inte bara se större ut, det har även blivit större i. Samma sak med små objekt långt borta, du kan ta ner dem och sedan ställa dem framför en bakgrund närmare dig för att få dem att öka i storlek. Det är lite svårt att beskriva med ord då perspektiv är något man verkligen ser med blotta ögat, men det är otroligt häftigt att uppleva. Detta utgör grunden i hur du spelar Superliminal. För mig är detta något helt nytt att leka med perspektiv på detta viset. Detta gör så att pusslen känns nya och fräscha, nästan som att det är första gången man spelar någon del ur Portal serien igen. Spelet försöker vid några tillfällen även att lura dig med t.ex målade bakgrunder som egentligen är mycket närmre än du tror. Ibland kan jag dock känna att pusslen är lite för lätta, men det är ett nytt koncept, så underhållningsvärdet är fortfarande högt. Grafiken är inte den bästa, men mycket jobb har lagts ner på bra ljuskällor vilket gör att spelet inte ser fult ut på något vis.

Medan du löser pussel ’plonkas’ det väldigt fint på ett piano i bakgrunden, det är så mysigt att delar av spelet blir nästintill avslappnande. Men något som verkligen håller intresset vid liv är storyn. Den är fylld med humor, stämningsfull rädsla och ett känslosamt klimax. Den absolut största bedriften som Superliminal lyckas med är att använda de spelmekaniska momenten som den drivande kraften i historien spelet vill berätta. Du, som spelare och det du gör är i fokus på ett sätt som bara går att få i ett dataspel. Det handlar inte om en tuff soldat eller mystisk magiker, det handlar om dig och om ditt perspektiv. Detta uppskattar jag extremt mycket och påminns än en gång om Portal. Tänker jag efter lite så har Superliminal och Portal en hel del likheter utöver att de tillhör samma genre, men jag tror att vi båda kan vara överens om att Portal spelen är spel man gärna vill jämföras med. 

Jag har inte jättemycket mer att säga om Superliminal utöver att det är ett bra (om än kort) spel med mycket hjärta och hjärna. Det levererar en bra story med mycket driv och ett helt nytt sätt att lösa pussel på. Om du vill inleda det nya årtiondet med ett bra spel så behöver du inte leta längre än till Superliminal.