Gimmick! 2

När väl eftertexterna rullar infinner sig ett lugn och en tillfredsställelse som inte alltid uppstår efter ett så nagelbitande plattformande som detta. Ett där ett enda litet snedsteg kan innebära ond, bråd död – och mängder av frustration. Hur kan då detta vara något positivt?

Den söta lilla gröna yokaien Mr Gimmick (även kallad Yumetaro) är vän med flickan som håller honom kär – på ett högst platoniskt vis, för övrigt – men deras vänskap ställs på spel när hon försvinner av okända anledningar. Det är upp till dig att ställa allt till rätta. Premissen avklaras snabbt för att ge dig chansen att hoppa in (bokstavligen) i plattformandets brutala värld. Nåja, brutalt i den mån ett hårdnackat klassiskt plattformsspel kan vara. Mr Gimmicks enda förmåga är att framkalla en stjärna, som kan användas som vapen eller rentav som transportmedel – förutsatt att du hinner hoppa på den i rätt ögonblick. Detta kräver verkligen att du håller tungan rätt i mun. Mr Gimmick kan inte springa snabbare, men genom att använda omgivningen, hoppa i exakt rätt ögonblick och lära känna banorna, går det oftast bra… till slut.

För en nybörjare som mig tog det ett par försök att klara av spelet. Om du vill ha något lite lättare kan du starta ”Assisted”-läget, där du får fler hoppytor bland annat. Även i detta läge är spelet ingen promenad i parken, men det kan hjälpa de som ändå är sugna på att ge denna ’revival’ ett försök. Ja, som namnet antyder är det mycket riktigt en uppföljare till ett äldre 8-bitsspel från spelvärldens urtid, som enligt många var ökänt svårt. Det märkte vi också när vi behandlade Gimmick! Special Edition häromåret – ett nysläpp av den forna klassikern. Då var det tydligt att allt inte riktigt hade hållit för tidens tand, men hur står sig idén om Mr Gimmick på 2020-talet?

Med ett snällare ”checkpoint”-system som sparar din progression, det tidigare nämnda ”Assisted”-läget och ett antal mysiga spelvärldar att hoppa igenom, tycker jag att spelet har fått den uppfräschning som behövdes. Det må vara utmanande här och var, men tack vare sitt spartanska upplägg, där du behöver använda stjärnan på kreativa sätt – särskilt om du vill hitta alla fina utstyrslar till den lille Mr Gimmick – fyller det ändå ett behov jag inte visste att jag hade. Det kan ha att göra med spelet Astro Bot, vars fenomenala utformning tidigare gav mig nytt hopp om plattformandets ädla konst, eller kanske ett sug efter plattformsspel i allmänhet. Hur som helst mättade Gimmick! 2 min hunger, om än bara lite.

Dessvärre finns det ett par faktorer som tynger Gimmick! 2: Min första genomspelning klockade in på runt tre timmar, vilket för strax över 250 kronor kändes aningen snålt. Visst, speltiden kan utökas rejält om du letar efter hemligheter och siktar på att nå det sanna slutet, men något saknades ändå för mig i slutänden. Det till synes enkla hoppandet mellan plattformar och undvikandet av fiender gav mig en trevlig känsla, men den blommade aldrig riktigt ut till fullgod spelglädje. Det fanns stunder där spelets frustrerande svårighetsgrad bet mig i fingrarna mer som ett straff än som spelglädje. Men här påminner det mig om Elden Ring. När man väl klarade en bana med utmanande speldesign, ja, då måste jag erkänna att jag kände mig lite stolt. På samma sätt som alla de otaliga drakar, jättar och annat knytt upplevts i det spelet. Intressant att detta kom att kännas av ändå!

Mr Gimmicks namn kanske först får dig att tro att det här är någon form av pretentiös ploj, men ärligt talat vet spelet precis vad det vill vara. Det vill vara troget originalets anda – och det lyckas det verkligen med – men också nå sin minst lika trogna ursprungspublik. En publik som idag potentiellt sitter med huslån, ett hektiskt familjeliv och avsevärt mindre tid för avkoppling. Huruvida denna publik skulle uppskatta spelet är svårt att sia om, men som en person som tillhör denna skara, skulle jag säga ett försiktigt ja.

Gimmick! 2 är enerverande ibland – men också belönande som tusan, och för en gammal räv som mig var det uppfriskande med något som erbjöd lika delar sötma som bitter sälta. Blandningen av dessa ingredienser skapar en plattformare som definitivt inte är en ploj, utan ett bestämt litet spel. Ett spel där den gröna protagonisten sakta men säkert lockar in dig i utmanande banor, med tajta kontroller och ett lekfullt yttre. Aspekter som sannerligen inte hittas i alltför många spel. Just därför skulle jag ändå säga att Gimmick! 2 är ett fint litet tidsfördriv, vars anor härstammar från fornstora dagar… men som än idag visar att det finns liv i den gröna lilla hjälten!