“Bara en runda till”, intalade jag mig själv, ”Nästa gång jag dör kommer jag påbörja recensionen, lovar.” Så lät min interna monolog under spelandet, lyckades inte slita mig från spelet, jag kunde inte samla kraften för att trycka på “Quit to desktop”. När jag väl besegrade sista bossen var jag tvungen att inse att det var dags, jag behövde jobba… istället körde jag två omgångar till innan jag faktiskt började skriva recensionen.
Morbid Metal är ett nytt rogue-action från skaparna SCREEN JUICE, och till en början suckade jag över det. Ett till rogue-actionspel, vad kreativt. Men sen började jag spela – och jag hade en del utmaningar med att sluta, även när spelet tekniskt sett var över.
Spelet är just nu ute på Steam i Early Access, alltså är spelet inte klart och det lanserades nyligen (8 april). Och till ytan låter det som att spelet kanske inte har så jättemycket att erbjuda för stunden vilket är delvis sant, men det som finns är robust och väldigt beroendeframkallande.
Innan jag kommer till det riktigt matiga i spelet vill jag få storyn överstökad; den finns där, än så länge inte särskilt imponerande och jag har ingen aning om vad spelet faktiskt går ut på mer än att spöa skiten ur saker medan jag ser riktigt cool ut. I det här fallet föredrar jag en diskret story som inte tar upp alltför mycket tid, då det jag vill göra är att slåss – vilket spelet verkar hålla med om.
SCREEN JUICE har lyckats skapa något som känns rätt så unikt med Morbid Metal, det innehåller klassiska rogue-actionmekaniker som setts i andra spel. Om du dör börjar du om, men du kan låsa upp permanenta uppgraderingar för att förenkla nästa omgång och så vidare, du kommer känna igen de systemen. Där spelet skiljer sig är hur striderna utkämpas. I början av spelet har du en spelbar karaktär vid namnet Flux, denna använder sig av en katana och påminner mycket om en samuraj/ninja med hur den slåss. Strax därpå låser du upp Ekku som har ett större vapen och sist finns det Vekta som använder sig av kaststjärnor som vapen.
I Morbid Metal väljer du inte en av karaktärerna innan varje omgång, du spelar som alla löpande. Mitt under striderna kan du trycka på D-Pad för att skifta till en annan karaktär, eller LB+X/Y/B beroende på vem du vill använda. Detta innebär att du kan skapa en strategi under varje strid. Flux gör sig bra mot mindre fiender, Vekta likaså men är extra bra att ha mot flygande fiender då de kan vara svårare att nå med ett svärd, medan Ekku är bäst mot lite tuffare fiender som har sköldar.
Utöver det har alla tre karaktärerna egna förmågor och specialförmågor att använda i striderna. De vanliga förmågorna är knutna till Y och B medan specialförmågan är kopplad till RB. Dessa förmågor fylls på via en timer, men kan också fyllas på genom att slåss – det finns även uppgraderingar att finna under omgångar som gör att de fylls på snabbare. Mätaren för specialförmågan delas mellan de tre karaktärerna, medan de vanliga förmågornas timer är direkt kopplad till karaktären. Vilket innebär att det går att få till riktigt fina kombinationer under stridens gång vilket också ökar betyget du får efter striden. Såvitt jag märkt verkar inte betyget påverka något, mer än ett sätt att skryta på – om det inte är så att uppgraderingen för att fylla på mätaren snabbare är aktiv.
Stilistiskt sett påminner spelet väldigt mycket om Warframe, Flux gör till och med en liten piruett som påminner väldigt mycket om “bullet jumping” animationen som finns i Warframe. Hela samuraj/ninja looken som finns i Morbid Metal är oerhört passande och rent visuellt har utvecklarna gjort ett bra jobb med att kombinera omgivningarna med utseendet av fienderna och karaktärerna. Spelet ser också fantastiskt bra ut och känns väldigt väloptimerat för att vara i Early Access, vilket är ett plus, eftersom striderna kan bli hektiska och tajming blir väldigt avgörande i strider. Det går inte att parera attacker, bara undvika dem, och med en tidig uppgradering kan du göra en motattack om du undviker en attack vid rätt tillfälle.
Uppgraderingssystemet känns väldigt robust, dock lite förvirrande till en början, men jag lärde mig fort vad jag skulle fokusera på för att få den mest optimala omgången. De vanliga förmågorna och specialförmågorna går att byta ut, dessa går att finna under varje omgång undangömd i världen. Vid ett senare tillfälle kan du även låsa upp vilka specialförmågor eller vanliga förmågor du vill börja med. Varje karaktär har “routines” eller rutiner som erbjuder passiva förbättringar och det finns universella rutiner som appliceras på alla karaktärerna. Till en början kan du enbart använda fem av dessa rutiner per karaktär utöver de fem som finns som universella, så tjugo rutiner allt som allt. Det går att uppgradera så du kan ha fler rutiner, vilket fördjupar spelstilen ytterligare. Dessa rutiner kan göra att Vektas kaststjärnor studsar mellan fienderna, att attackdrönare flyger efter en, eller att Flux ”back stab” får den att hoppa mellan fiender.
Det finns även “Corpus”-uppgraderingar, till en början kan du bara ha tre, men detta går också att utöka. “Corpus”-uppgraderingarna är passiva uppgraderingar som appliceras på alla karaktärerna, men kan ge extra skada mot fiender, tyngre fiender och även bossar. Via vissa stationer i spelet går det även att förbättra uppgraderingarna för att få ännu bättre statistik från dem.
Höjdpunkten i spelet är ändå bossarna; dessvärre finns det bara två av dem i spelet än så länge, men de två är fantastiskt roliga. Speciellt den andra som spöade mig flera gånger. Jag älskar utmaningar i spel, och bossarna är rättvisa men tuffa som gatan. När andra bossen väl var besegrad var jag redo att gå vidare till nästa omgivning och låsa upp en fjärde karaktär; dessvärre var spelet i stort sett slut. Det var en fantastiskt rolig resa, och enligt utvecklarna kommer det tillkomma en sista karaktär och fler bossar, vilket jag ser fram emot, utöver fler omgivningar.
Varje arena innehåller även mindre fiender, som varierar i storlek och strategi – det finns även elit-varianter som primärt har mer liv men gör också extra mycket skada. De är mer sällsynta, men erbjuder en del utmaning och ökad press. Inte nog med att du ska handskas med alla småfiender, du har även något i stil med en miniboss att hantera också. Varje gång du spelar om en omgång går du igenom samma omgivning och möter samma boss, vilket ger dig möjligheten att söka efter de uppgraderingarna du saknar som enbart släpps av de tuffaste fienderna i spelet.
Innan jag avrundar vill jag även ge beröm till ljudet; alla attacker lät väldigt bra, och musiken som spelas under varje strid är passande och adrenalinfylld vilket är ett stort plus. Techno-metal är något som alltid får blodet att pumpa i mig, och det påminde mycket om musiken i Devil May Cry 5.
Något jag hoppas på i framtiden är möjligheten att utforska lite mer, och kanske lite bättre belöningar för utmaningar som finns. Efter varje strid går det att välja vilken dörr du ska gå igenom, ibland är det bara en dörr som tar dig vidare till nästa arena. Ibland finns det avstickare till förnödenheter och har du tur finns det även arenor som är utmaningar. För det mesta är utmaningarna roliga, men belöningen är inte alltid värd det. De mest sällsynta belöningarna jag fått tag på är ökad skada eller någon annan passiv uppgradering, men för det mesta får jag en väldigt mesig slant att använda mig av i spelets butik som dyker upp halvvägs in i en karta.
Det finns även något som kallas för “Devil’s Bargain”, som är aktiv under tre strider. Det kan handla om att få tio nanites (pengar) för varje motståndare du dödar, men om du tar skada förlorar du 1000 nanites vilket är tydligt. Den är bra. Men sen finns en annan variant där du gör 150% extra skada, medan fienden gör 200% extra skada. Men det förklaras inte vilken belöning du får när detta är över – jag vet inte ens om jag fick någon belöning alls för det.
Summerat; jag älskade det här spelet, men eftersom spelet är i Early Access kan jag inte rekommendera det fullt ut än, för efter boss nummer två finns det ingen större anledning att spela vidare. Jag har fortfarande några få uppgraderingar kvar att låsa upp, vilket är mitt incitament att fortsätta. Om ni nu ursäktar mig, jag har lite mer Morbid Metal att spela.
Testdator: 13th Gen Intel Core i7-13700F 2.10 GHz, 16GB DDR5, NVIDIA GeForce RTX 3070 8GB
