Mesoké

Ibland är det nyttigt att meditera och reflektera över tillvaron. Det kan du göra genom träning eller avslappning, men det kan även vara meditativt att spela spel. Välkommen till Mesoké, ett spel som utforskar vad spel som meditation och inre reflektion kan innebära. 

En helande resa

Spelet inleds med att vi ser ett porträtt på ett par, och strax därefter slungas vi in och tar oss an rollen som en kvinna som flyger runt på en drake (tygvarianten, inte varelsen). Utvecklarna är tydliga med att berättelsen är något som ska tolkas, inte förstås. Spelet innehåller ingen dialog eller dylikt. Det finns heller ingen tydlig kampanj med början, mitt och slut. Jag brukar uppskatta liknande typer av spel, bland annat Journey och Sword of the Sea. I de spelen finns det dock en tydlig progression och framåtrörelse, och personligen känner jag att det hjälper mig att känna motivation att spela vidare. I Mesoké kände jag snarare att jag hade sett hela spelet efter dryga timmen. Det är uppenbarligen en annan drivkraft än “att komma vidare” eller “att spela klart” som spelutvecklarna talar till. Längtan efter spelro, en paus från vardagens prestationskrav?

I Mesoké åker du till olika områden som du besöker via en hub-värld, där du samlar kristaller och andra samlarföremål, som tavlor du kan dekorera hub-världen med. Det finns två olika typer av kristaller, blå och gula. De blå finns det gott om och de används för att ges till en statyliknande pojke i hub-världen som hjälper dig att låsa upp nya områden.  De gula däremot finns det bara tre av på varje område och används för att pussla ihop en tavla. Jag uppskattar att hemligheterna ger lite liv till hub-världen när du hittar dem. Hub-världen påminner en del om den i Super Mario 64, i båda låser du upp nya delar av kartan ju längre du spelar. Du kan dock komma till samtliga områden genom att åka igenom portaler utan att åka tillbaka till hub-världen, vilket, för mig, gjorde att samlandet av kristaller kändes meningslöst. 

Enkelt men oprecist

Kontrollerna i spelet är enkla. Jag spelade spelet med handkontroll och det enda jag behövde använda mig av var vänster styrspak för att styra karaktären upp och ned. Genom att åka in i kristaller får du momentum och kan på så vis glida högre upp och längre. Om du missar kristaller kommer du tappa momentum och falla till marken och om du krockar med något tappar du blå kristaller. Jag tyckte kontrollerna fungerade bra. Detta känns som något de flesta kan ta sig an.

Dock upplevde jag att menyerna var aningen undermåliga. Om du spelar med kontroll måste du ändå navigera en pil till menyn och klicka som om det vore en mus. Jag inser att det är ett mindre team som utvecklat detta, men eftersom de ändå har implementerat att du kan spela med kontroll tycker jag att det är märkligt att du inte kan navigera menyn med den på ett smidigt sätt. Nu är du dock nästan aldrig i menyn om du inte ska stänga av spelet, men det var ändå något jag reagerade på. Dessutom känns spelet dåligt optimerat. Jag mötte under ett antal gånger på “lag spikes” när jag kom upp i hög hastighet, trots att min rigg ska klara spelet utan problem. Jag har spelat betydligt mer krävande spel som flyter på bättre. 

Fina vyer!

Vackert och stämningsfullt

Presentationsmässigt tycker jag dock att utvecklarna gjort ett gediget jobb med de resurser de haft tillgång till. Musiken är stämningsfull och får en att reflektera över närvaron, precis som utvecklarna vill att spelaren ska göra. Dock tycker jag att musiken loopas lite för mycket, med märkliga, abrupta avslut och långa pauser mellan stycken. Det är egentligen en petitess, men jag hade uppskattat om variationen var större. Kanske ett stycke per område, och att övergångarna var smidigare. Något som faktiskt golvade mig en aning var miljöerna. De är oerhört vackra med pittoreska och varierade vyer. Här tycker jag att utvecklarna gjort ett bra jobb att skapa variation. Dock hade jag gärna sett att det fanns ytterligare några banor då spelet snabbt tar slut. 

Sammanfattningsvis måste jag medge att det är svårt att ge ett omdöme till ett spel som Mesoké, som är skapat i syfte att bidra till meditation och reflektion, snarare än att bidra med utmaningar eller en gripande berättelse. Jag tycker att spelet gör ett bra jobb med vad det är menat för, men utöver det lämnade det inte några starka intryck på mig.

Testdator: Intel Core i7-12650H, 16GB DDR5, RTX 3060