Förhandstitt: Endless Dungeon

ENDLESS serien är en eklektisk sådan, där varje ny del vill göra något nytt inom den genre det huserar. Denna gång är det rogue-lite konceptet som testas på, och mycket riktigt finns det en god dos av potential här! Amplitude Studios vill leka lite med upplägget, och jag känner att de sannerligen är på god väg…

Den numera floskelliknande frasen ”I rymden hör ingen dig skrika” förutsätter att du är ensam – men tack och lov kommer du kunna skrika tillsammans med dina vänner (och därmed faktiskt höras), då denna mix av rogue-lite, tower defense och taktiska twin-stick shooter placerar dig långt ute i kosmos på en ödelagd rymdstation. Med ett gäng olika karaktärer att välja mellan, alla med olika förmågor och spelstilar tar du dig an vågor av fiender, allt medan du försöker försvara en robot med en enorm kristall på dess rygg. Denna robot är lite av spelets grundpelare, då beskyddandet av den är a och o, och också är vad alla fiender riktar in sig på.

Upplägget är inte som i andra rogue-lite-spel utan mer avancerat, men på ett (intressant nog) fascinerande sätt. Innan en spelomgång väljer du ett område att färdas till, och väl på plats är målet att öppna fler rum, då var öppnat rum ger fler resurser i ditt förråd. Sakta men säkert rör du dig längre och längre ner i området du befinner dig för att nå en exit-dörr – men valet är ditt huruvida du vill ta dig dit direkt, eller samla värdefulla resurser. Resurserna du får använder du nämligen för att göra uppgraderingar, men att få dessa behöver du öppna upp dig för strider. Problemet är att för varje gång du öppnar ett rum riskerar du att inte bara hitta nästen av fiender (vilka alltid kommer ’spawna’ med intervaller) – utan det får tiden att gå och fler fiendevågor att dyka upp. Hittar du en maskin som ger dig uppgradering, triggar även den en fiendevåg… och ja, egentligen triggar det mesta en fiendevåg, vilket gör att spelet konstant ger dig huvudbry. ”Ska jag aktivera denna maskin och få en stadig mängd av resurser eller nya förmågor, men då trigga en ny våg av fiender, eller avvakta och öppna fler rum?”.

Varje nivå du når har sagda exit-dörr som behövs aktiveras/öppnas för att kunna gå vidare – men för att göra detta behöver tidigare nämnda kristallbärande robot ta sig till denna från startpunkten. Därför blir det från och till även eskortuppdrag, då roboten behöver traska över kartan, och öppna sagda dörr – allt medan universums alla monster ivrigt vill förgöra den.

Loot! Mycket loot blir det!

’Cartoony’ grafik som ärligt talat rockar! Hoppas resten håller i kvalitet när det väl släpps i maj!

Sedan har vi hubbområdet, där du inte bara kan interagera (och lägga till co-op partners), utan utöka nivå på de olika affärer som finns där. På detta sätt ges du större möjlighet att skaffa rediga vapen innan en ’run’, och öka dina chanser. Just denna bit ser även den lovande ut, och adderar till att spelet inte går ’all-in’ på ordinarie rogue-like – utan mycket riktigt istället byter ut sig själv till att bli ett rogue-lite. Bådar gott, även om det är för tidigt att gå in på dessa aspekter ännu dessvärre.

Upplägget är en frisk fläkt i ett hav av rogue-lite wannabes. Ett spel där du genomsöker banorna för att använda resurser du hittat, som i sin tur kan användas som en slags valuta i att köpa in kanontorn. Dessa kan placeras ut jäms med nivåerna och skapar element av ’tower defense’ in i mixen som är Endless Dungeon. Det stora här är dock fokuset på samarbete mellan karaktärer, och se till att få en bra balans i det gäng du spelar med.

Visst, du kan spela ensam och få med dig en AI-styrd kompanjon (som du smidigt kan byta plats med och själv styra när du vill), men spelet gör sig definitivt bäst i vänners goda lag. Just balanseringen karaktärer emellan, där en frammanad ying-yang idé om att olika sådana matchar varandra sett till styrkor och svagheter lägger till ett element av strategi som är välkommet. I sig inget nytt förstås, men en skön beståndsdel i ett rogue-lite där så många beståndsdelar redan gör att det känns unikt.

Världsbygget i sig kan vara värt att lite kort poängtera, då dess lite cellshadade miljöer, skönt ritade karaktärer och snygga animationer matchades av en synthwave-inspirerad musikslinga, som båda ackompanjerade varandra. Just spelets artstyle gav mig lite Hades-vibbar, i hur stilistiska de framhölls, vilket aldrig är fel. Inte så många andra jämförelser med Hades, men på spelets essens av framkomlighet och varierade gameplay är det ändå en självklar sådan.

Uppgradera olika stationer i din hubb. Du kan även modda dina karaktärers vapen och ge de förmågor. Mumsigt!

Vad bör utvecklarna fokusera på?

Berättelsen är utvecklarna förtegen kring, och är väl inget som framgår alls under den tid jag fått testa spelet. Det kan vara betydligt mer utvecklat i det fulla spelet – och är därför något jag varken kan säga bu eller bä om så klart. Om Amplitude lyckas få in ett narrativ som lockar, kan det öka helhetsintrycket, men frågan är snarare om det behövs. Detta typ av spel lutar sig mot omspelning och co-op, huruvida det är nödvändigt med en mer mångfacetterad berättelse är svårt att säga. Vad som annars är något jag vill se utvecklas innan dess fulla release är styrningen och balanseringen av svårighetsgrad. Tanken att klara av bana för bana, och nå längst ner på varje värld var ibland riktigt svårt, ibland relativt enkelt – och allt med en styrning som krävdes vana. Inte för att den uppfattades dålig, men att den kändes opolerad. Likaså är spelets miljöer en detalj som potentiellt kan bli en svaghet, då det upplevdes aningen monotont ju längre jag spelade, oavsett om jag bytte värld att börja från. Förvisso blev det en förändring när du nådde längre ner i de rymdstationer du valde, men här hoppas jag se större utveckling.

Nåja, allt är i ett tidigt stadie, och på det stora hela har mina förväntningar ändå byggts upp – och håller sig på det stora hela överraskande positiva. Potentialen är riktigt god i att detta blir ett härligt spel i co-op, eller rentav i dess singelläge, men de behöver se över svårighetsgrad en aning till release. Vi får se hur det verkligen är i maj, när vi återigen slafsar oss igenom horder av rymdmonster, i de stilfulla rymdkorridorerna!