Förhandstitt: Unknown 9: Awakening

Under fredagen den 6:e september så fick jag tillfälle att åka upp till Stockholm för att titta lite på vad Bandai Namco hade bakom kulisserna. Vi fick spela ett antal spel, umgås med likasinnade recensenter och äta… Korv! I helhet en väldigt trevlig eftermiddag. Men vad är då detta ”Unknown 9: Awakening?”

Bandai Namco verkar vara intresserade av den västerländska marknaden. Vi såg detta i samarbetet med SuperMassive som producerade Dark Pictures Antologi, och vår egen, Malmöbaserade Tarsier studios som gjort Little Nightmare-spelen. Du kan även göra ett argument huruvida västernfokuserad marknadsföringen var för deras Souls titlar som spritt sig som löpeld världen över. Detta och mycket mer är delaktigheter i Bandai Namcos repertoar och den verkar öka år efter år. 2020 så köpte Bandai Namco den unga Montrealbaserade studion Reflector Entertainment ltd, vilka jobbat på sin titel Unknown 9 sedan 2018. Reflector har som en av sina huvudmål att hitta nya sätt att skapa berättelser med hjälp av teknik och att att sprida sitt universum i fler medier än ett. Unknown 9 finns därför även som en boktriologi, manusbaserad podcast och serietidning – vilket låter lovande om dom som blir intresserade av universumet. Reflector studios må vara väldigt unga, men med folk som Alexandre Amancio, vilket jobbat som kreativ chef på Ubisoft och Assassins Creed, så kan det plötsligt bli lite mer intressant.

Vi lämnar det externa bakom oss och ger oss in på självaste spelet i sig. Unknown 9 Awakening är ett narrativt drivet äventyrsspel där du tar plats som Haroona, en återhållsam dam med mystiska krafter. Universumet av Unknown 9 handlar mycket om just dessa mystiska krafter som Haroona besitter, vilket gör henne till en måltavla för dom som är intresserade av att utnyttja den. Men varken krafterna eller organisationerna är kända för allmänt folk, vilket gör att dom agerar i hemlighet för att utföra sin påverkan.

Unknown 9 är tydligen namnet på dom anonyma figurer som sägs vakta all kännedom, vilket gör dom till en konstant närvaro samtidigt som dom är illusoriska, likt Illuminati eller nya världsordningen. Denna organisation är central för spelets narrativ, vilka har svaren på Haroonas frågor, besitter kunskapen att driva mänskligheten vidare och förmågan att göra dig oslagbar. Berättelsen utspelar sig på slutet av 1800-talet och ska tydligen ta plats på flera olika intressanta delar av jorden. Det finns alltså en liten blandning av mystik, steampumk och uråldriga skattgömmor. Detta påminde mig lite om Nathan Drakes äventyr i Uncharted, fast med med magi.

Promenera runt i den fiktiva, indiska staden Chamiri

När jag väl satte mig ner och började spela så fick jag hoppa in en bit efter prologen, vilket jag fick förstå etablerade Haroonas motiv där hennes mentor blev dödad av en annan lärjunge. Denna andra lärjunge, Vincent, blir vår antagonist och agerar som måltavla för hennes hämnd, vilket blir en smula svårt då han också besitter krafter. Han är även ledaren för en av organisationerna som letar efter dom nio okända, men fråga mig inte hur han lyckades förvärva sig denna organisation – jag såg inte prologen. Fortsättningsvis så förstår jag att vi är jagade av Vincents organisation – The Acendants, därpå vi börjar med ett slagsmål i en pub någonstans i Indien. Haroona är efterlyst och överallt i staden så kryllar det med Acendants, vilket tvingar oss att vara diskreta och smyga där det behövs. Häri kommer spelets främsta funktioner, vilket blir strid och smyg, och dessa har en viss intressant krydda till sig.

Som ni säkert förstår nu så har Haroona mystiska krafter, men jag har inte specificerat hur dessa ger sitt uttryck. Som jag fick uppleva dem i strid och smyg så skulle jag beskriva dem som en form av dimensionshoppande med mekaniker som gör att du kan besätta folk och styra deras handlingar. ’’The fold’’ är den dimension som hon hämtar sina krafter ifrån, vilket ger henne övernaturliga förmågor som att bli osynlig, telekinesis och att kunna besätta folks handlingsförmåga. Även förmågan att slå själen ur sina motståndare, vilket blir en snygg och effektfull variant av avrättningsmekanik. Detta kunde genomföras i två olika stadier, första som är innan fienden har hittat dig och den andra efter. Du är ingen dödsmaskin, vilket gör att du lätt kan bli omringad, så spelet motiverar dig att ta hand om fiender på ett diskret sätt. Men är du en mot två eller en mot en så är detta ingen utmaning.

Uppskattningsvis så tyder Unknown 9’s stridsmekaniker vara tjänliga, om lite lätt generiska. Men det finns en intressant taktisk aspekt av besattenhetsfunktionen. Du hoppar in i fienders sinnen, varpå du kan springa runt med dom under en kort tid. Under denna tid kan du utföra handlingar, så som att slå med klubba eller stöta med spjut. Om du gör detta mot en sprängtunna så kan ni säkert lista ut vilka fördelar det ger. Spelet erbjuder också ett utvecklingsträd som kommer utöka och fördjupa mängden handlingar du kan använda, vilket ska bli intressant att ta en titt på senare.

Smyg dig nära för att slå själen ur dina fiender

Vi går tillbaka lite till dom estetiska bitarna av spelet, så som miljöer och karaktärer. Jag kan säga att spelet är oerhört vackert och snyggt med en trovärdig skildring av sina miljöer. Du går igenom gatorna i den fiktiva, indiska staden Chamiri, där bruset och stöket är inlevelsefullt och väl skildrat. Vad jag däremot stör mig på är skildringen av Haroona då hon inte gjort något positivt intryck på mig. Mycket ligger nog i att jag inte fått ta del av hennes grundstory, vilket sätter hennes agerande i kontext. Det jag uppfattade från henne är bara att hon är en återhållsam dam med spända käkar och stålsatt blick, vilket inte tyder på någon direkt komplexitet. Detta kan vara ett tecken på ointressant karaktärsbildning, men vad som håller mig intresserad och hoppfull inför att pröva hela spelet i helhet var karaktären Luther. När vi tar oss ut ur staden och in i djungeln möter vi denna flambojanta amerikan med hjärta av guld och stadig pistolshand. Han fångade min uppmärksamhet med sin lite mer lättsamma attityd, framförallt när den spelades emot Haroonas ganska digra personlighet. Det blev en intressant och bra effekt av detta, vilket gav sin tydlighet i det välkonstruerade manuset.

Luther som visar zeppelinaren ”The Morning Star”

Fortsättningsvis finns det inte mycket mer att säga med detta. Spelet lovar ett narrativt drivet äventyrsspel med intressanta karaktärer, likt The Last of Us eller God of War. Manuset verkar lovande, framförallt om dom lyckas med att motivera Haroonas målsättning med en välgjord introduktion. Det är intressant att se Anya Chalotra, som framförallt är känd för att spela Yennefer från Netflix: The Witcher, som karaktär i ett spel. Däremot är jag inte övertygad i hennes röstarbete, då det kändes någorlunda distant och bortkopplat. Röstskådespeleri ska inte underskattas, filmskådespelare behöver inte besitta en röstskådespelares talanger (hej Peter Dinklage i första Destiny).

Jag känner nödvändigheten i att påpeka detta då det kan vara avgörande om spelet lyckas eller inte. Inlevelse är vitalt för en berättelses slagkraftighet. Stridsmekaniken i samband med dess RPG-liknande utvecklingsträd är en väl upptrampad stig i nuläget, men det finns ett visst intresse i huruvida stridsmekanikerna kan erbjuda en form av taktisk njutning i och med dess besatthetsmekaniker. Men jag kan tyvärr inte säga det i nuläget då jag inte har spelat tillräckligt. Vi får allt se huruvida spelet bär när vi väl får våra vantar på det kring den 18 Oktober. Se till att hålla utkik då!