Corsair K70 Core

Corsair har länge varit en fanbärare om vi ser till kvalitativa tangentbord. Därför är det extra roligt att se de flirta med ett billigare segment inom kategorin, frågan är om det i slutänden är en balans mellan pris och kvalitet?

Corsairs nya K70 Core är ett kärnfullt (pun intended) fullstorlekstangentbord, som trots att den innehåller allt en användare kan tänkas behöva, ändå är i en rejäl nerbantad storlek. Corsair har justerat storleken över alla dimensioner – där det är möjligt i alla fall. Detta gör att det svarta tangentbordets storlek på 44,8 x 15,3 x 35,4 cm upplevs oväntat kompakt. Designmässigt bjuder det på något avsmalnande kanter, och en diskret estetik – något som jag personligen uppskattar. Något jag uppskattar ännu mer är hur diskret tangentbordet även är rent ljudmässigt. K70 Core har en mix av tillverkarens egna röda linjära mekaniska brytare och ljuddämpande EVA-skum (en specifik typ av tunn, vattenavvisande material, vilket många cosplayers använder sig av). Kombinationen av de två blir en märkbart tystare användarupplevelse, som kommer uppskattas av de som njuter av fullgod tystnad närhelst de kan. Det hjälper även till att K70 Core har ett totalt färdavstånd från det att du trycker och en registrering av tangentnedslaget sker – på enbart 4 mm. Detta innebär att du smidigt kan nära nog dutta på tangenter om så önskas, och på så sätt minimera ljudbilden än mer.

I övrigt är det mycket som snarare är standard i jämförelse med många andra tangentbord. Med 1 000 Hz i pollingrate, fem inbyggda ’on-board’-profiler, individuellt upplysta RGB-LED-brytare samt i trådat format är det mycket som känns igen. Några av tangentbordets mer unika aspekter är konsolstöd samt väldigt taktila roterande ratt. Det kommer nämligen utan dedikerade mediaknappar (dessa nås via F-tangenterna istället), men har ändå denna ratt med vilken du kan stänga av och på ljud, samt justera ljudnivå. En ratt vars stegbaserade justering är väldigt tillfredsställande. Det är märkligt det där, hur något så trivialt ändå kan skänka något – i detta fall ett tangentbord – en air av sofistikation.

Hållbarhet, kvalitet och användarupplevelse

När det kommer till K70 Core är det dock tydligt på en gång att det är ett billigare alternativ i jämförelse med många andra tangentbord och att det osar kompromiss här. Tangenter och i förlängning brytare upplevs härligt följsamma och mjuka, medan det samtidigt upplevs plastigt sett till dess konstruktion. Bara dess lätta vikt (en aspekt som säkerligen kan vara en styrka för många dock) gör att det adderar till det mer billiga intrycket. Den saknar för övrigt USB-port (USB-passthrough) för ytterligare användarvänlighet, medan den samtidigt har en gummibeklädd undersida som gör att den sitter oerhört stadig på vilket underlag som helst. Ett tangentbord som alltså har både dalar och berg sett till kvalitet.

Tack och lov går det inte att dra ner dess programvara iCUE i smutsvattnet lika lätt, då det förser dig med alla inställningsmöjligheter du kan tänkas behöva. Förvisso är det begränsat på samma sätt som tangentbordet är begränsat – sett till funktionalitet – men med möjlighet att mappa om knappar, justera RGB-mönster och förändra vad den roterbara ratten gör är ändå tillräckligt i slutänden.

Till syvende och sist är det dock upplevelsen framför ett spel, eller varför inte ett Word-dokument som verkligen visar hur bra det är – något som i detta fall får den att luta avsevärt mycket åt det mer positiva hållet. Mjukheten i nerslagen är oerhört lätt att falla för, och med en kort färdsträcka, uppskattad slimmad design och taktil ljudvolymsratt är det ändå en härlig stund, oavsett om det är ett snabbspelat FPS som Immortals of Aveum eller ett taktiskt lågtempo-spel som Civilization VI.

Avslutningsvis…

Det ultimata eldprovet sker dock när tangentbordet ställs inför konkurrens – ja, till och med mot andra sådana från Corsair själva. K70-serien – med K70 Max i spetsen, är svårslagna i sig själva, men när vi istället tittar på tangentbord i samma prisklass (riktpris 1 090 SEK) blir det aningen svårare. I denna prisklass finns det ändå tangentbord som bjuder på fler funktioner eller rentav mer avancerade brytare. Därför är det tacksamt att K70 Core i slutänden ändå förser användare med en bekväm och framförallt relativt tystlåten stund framför datorn. Dess dämpade nedslag har rätt och slätt vunnit över mig, och jag tänker att de säkerligen kommer vinna över många fler. Det svåra för mer vana PC-spelare är att det rentav kan ha byggts upp ett sug att få den där ’klickigheten’ som t.ex. Cherry MX tangentbord ger – och framförallt dess goda respons. Medan för mer ovana PC-spelare, snarare kan vara en fråga om att bara ta det absolut billigaste. Detta gör att K70 Core lätt kan komma i skymundan är jag rädd. Något som är synd, då detta definitivt är ett gediget och lättanvänt tangentbord för egentligen vem som helst i slutänden. Men så kan det vara ibland, vi är alla vanemänniskor som mer följer vad som känns bekant, än att slunga oss in i det okända. Denna gång kan jag dock rekommendera det okända, då K70 Core är en angenäm upplevelse!