Steelseries Apex Pro

”Djävulen sitter i detaljerna”, är något människor brukar säga – men kan man säga det om ett tangentbord? För på ytan så ser inte Apex Pro ut att leverera så värst stor skillnad från dess mindre modell Apex 7, men trots det finns det vissa saker som kan göra enorm skillnad. Sedan om det i slutändan är något som faktiskt spelar roll för just dig – ja det återstår att se i denna recension av tangentbordet Steelseries Apex Pro.

Som tangentbord så gör det saker vi självfallet sett förut; det har mekaniska brytare, USB port, mediaknappar och möjlighet att ändra inställningar direkt på tangentbordet utan tvånget att installera mjukvara. Dessutom så finns även Steelseries välgjorda programvara Engine 3 där du kan ändra efter eget behag i allt från key bindings, RGB belysning, skapandet av makros, samt ändra/skapa olika förkonfigurationer. Ja sett till moderna tangentbord, så har du allt du behöver.

Från start, så är brytarnas accentueringspunkt, (d.v.s. avståndet som krävs att färdas i en nertryckning innan det registrerar själva knapptryckningen) riktigt bra. Det känns snabbt, och tangenternas luftigt tilltagna design gör det till en riktigt skön process, när man ska skriva långa texter eller spela timma efter timma. Det känns lätt och ledigt helt enkelt. Men det är här som man faktiskt behöver syna lite extra – för det visar sig att du själv faktiskt kan ändra accentueringspunkten, i mjukvaran! Ja, visst låter det som en billig reklamslogan, ”nu lättare än någonsin!” – men tro det eller ej det funkar faktiskt riktigt bra. I Steelseries programvara Engine 3 så kan du ställa in tangenternas individuella motståndskraft som krävs för att registrera en signal. Det gäller förvisso enbart bara de ”vanliga” bokstavsknapparna plus de närliggande tangenterna – d.v.s. inte Numlock området, piltangenter eller F-tangenter, men å andra sidan, det kanske inte direkt är de tangenterna som används mest i ett spel.

Genom att ställa in accentueringspunkten, så kan du med denna nya brytartyp (OmniPoint) mer eller mindre få mer kontroll i känslan i tangenterna, och därmed din överliggande upplevelse. Visst är det inte för alla – då det är mer för de inbitna spelarna eller personer som jag själv, som skriver mycket – men det tillför en dimension som jag länge tänkt borde funnits. Och nu är den här…

Med det sagt så finns det så klart fler roliga detaljer under ytan – utöver detta med accentueringspunkten. Precis som med Apex 7, så kommer detta tangentbord med en OLED display i svart/vitt, där du kan få information – som musik som spelas, aktivitet i vissa spel och möjligheten att pimpa den med en abstrakt ful bild på din svärmor (jag skulle dock inte rekommendera detta) om du så vill. Skämt åsido så är det så klart en mer gimmick-artad aspekt, men som ändå funkar bra. Det tråkiga är dock att stödet för appar (som hanteras i Steelseries mjukvara) är högst begränsad.

Sedan har vi det inbyggda skrollhjulet som med sin skönt stegbaserade rollning känns intuitiv och enkel, samt den mediaknapp som finns för att pausa och starta musik. Två enkla utföranden, som matchar tangentbordets slimmade och nerskalade design. En design som för övrigt även det är en av tangentbordets största styrkor. Dess väl upplysta tangenter, låga profil och metallfinish ger det hela en lyxig aura – och trots det faktiskt även känns väldigt praktisk.

Om vi går tillbaka till brytarna i sig, så är dessa Steelseries OmniPoint variant, som i sin känsla uppfattas som en ”mekanisk-light”, med sin lite plastiga accentuering och på gränsen till rubberdome känning. Det betyder egentligen mest att de av er som är vana med mer Cherry MX brytare, med en betydligt klickigare design eller framförallt mer motstånd, kan komma att tappa bort er i lättheten av dessa brytare. En aspekt som jag förvisso ser som väldigt positiv – men som jag kan se kan vara en vattendelare.

För att försöka ro iland alla intryck…

Som helhetslösning så går det inte att förneka att detaljerna i Apex Pro verkligen är droppen som får bägaren att tippa över (på ett positivt sätt). Bara att USB porten är upplyst så den lättare kan hittas, en OLED skärm för cool information, eller framförallt valet att själv ställa in accentueringspunkten gör att tangentbordet går den där extra biten. Sedan att du redan innan det får ett gediget, hållbart och snyggt tangentbord, med många inställningsmöjligheter gör det hela bara ännu bättre. För att inte tala om det gummibeklädda handsledsstöd som medföljer, som med hjälp av magnetism sätts fast mot tangentbordet – d.v.s. mycket för pengarna.

Men angående priset…

Det tråkiga är dock att priset kan (med rätta enligt många) vara tangentbordets främsta motståndare hos konsumenten. För med ett pris på runt 2400 kronor så är det inte något för den ekonomiskt återhållsamme. Sedan kan man även ifrågasätta de mer gimmick-artade funktionerna – huruvida de är värda den slanten. Förvisso säger priset inget om kvaliteten – som ändå är fortsatt finfin!