SteelSeries Apex 5

När det kommer till enhetlig design, så har SteelSeries Apex serie visat att tillverkarna vet vad de håller på med. Men ett potentiellt problem en serie kan ha, är att helt enkelt göra för många modeller. Därför ställer vi oss frågan… Är Apex 5 ens nödvändig där Apex 3 ger mycket för pengarna, och Apex 7 är hållbar och kvalitativ över hela brädet? Dags att prova mellansyskonet i serien, och se vad det går för!

Först ut design och utseende…

Precis som Apex 3, 7 och Pro så är det en beprövad och tillfredsställande design som hittas även i Apex 5. Slimmat, raka linjer, men samtidigt specifikt ”SteelSeries”-aktig i sin RGB-lyster. Ja för precis som vi skrev i recensionerna för Apex 3, Apex 7 och Apex Pro, så finns det inget i utseendet att ifrågasätta. Det är snyggt och strömlinjeformat, utan att kännas generiskt. Det känns helt enkelt väldigt mycket som något tillverkaren skulle gjort – vilket är positivt. För att inte tala om själva materialet i tangentbordet (aluminiumram), vilket gör att det känns bastant och hållbart.

Precis på samma sätt, är funktionaliteten och extrafinesserna högst pålitliga. Du har samma härliga skrollhjul uppe till höger, samt en multifunktionsknapp där under – och i och med Apex 5, så kommer även OLED skärmen med, som kan ge dig viss mängd information under spelandet eller lyssnandet av musik (dock fortfarande ganska begränsat sett till vilka appar SteelSeries tillåtit i sin programvara).
Du kan även skapa makros, justera RGB belysningen i mjukvaran (SteelSeries Engine 3) och luta din stackars hårt arbetande handled, mot det magnetiska handledsstöd som medföljer. Så sett till funktionalitet, så får du i princip allt som de ”större” modellerna i serien ger.

Men…

Det är här vi kommer in på nackdelarna, vilket i Apex 5 fall är ganska kännbara sådana. Först och främst har vi brytarna, som i detta hybridtangentbord, innebär att SteelSeries försökt uppnå en mix mellan den mekaniska ”känslan” och ”rubber dome”. En aspekt som märks direkt under arbete eller spelande…

Visst är det knappast dåliga – men den mer svampiga känslan från de mer gummiförsedda brytarna lever kvar, och blandas illa med den mer klickiga och mekaniska sidan. Som med allt här i världen, så kan man givetvis bli van vid det mesta, men i detta fall, så är det ett ytterligare problem. Tangentbordet ligger inkastat mellan två mer klart tydliga modeller – Apex 3 och Apex 7/Apex Pro. Ett av de största problemen med brytarna är att accentueringen och nedslaget som behövs tryckas med ett visst tryck för att de ska åka ner. Detta är givetvis en smaksak – men då själva känslan i brytarna samt denna accentuering upplevs ’off’, så tappar den oss ännu mer är jag rädd.

För där Apex 3 mycket riktigt är än mer gummiliknande då den är ren och skär ”rubber dome” – så är den samtidigt betydligt överkomligare i pris. Och om du ändå tänkt lägga ut en större slant på ett tangentbord, varför inte öka några hundringar och få antingen mer intrikat mekaniska tangentbord i t.ex. Apex Pro (som för övrigt är magiskt bra).

Vad detta resulterar i är att Apex 5 finner sig vilse i ingenmansland…

Utan någon egentligen tydlig fördel, varken sett till pris eller prestanda, så blir det därför svårare att ge Apex 5 en rekommendation. Självklart är både design, utseende och hållbarhet något de än en gång klarat galant, och ja, många kan säkert komma att tycka även om dessa hybridbrytare. Men i konkurrens med sin egen serie, så är det lättare att gå efter pris eller prestanda, och då faller automatiskt vår rekommendation på antingen en mindre modell i serien eller en över. SteelSeries har mer eller mindre konkurrerat ut sig själv. Men med det sagt…Om ni mot förmodan inte vill ha rena ”rubber dome” brytare, och enbart har runt 1400 kronor på fickan, då kan det möjligtvis vara värt att kika in Apex 5.