FIRE AND ASHES

Du vaknar upp med ett ryck. Det är mörkt och längre bort ser du flera blinkande lysrör som för sin elektroniska klagan med omgivningen. Både färskt och torkat blod pryder väggar och golv och allt ifrån rullstolar till rostiga metallgaller ligger och skräpar överallt. Var har du kommit någonstans? Får du kalla kårar av detta? Bra, då fortsätter vi tycker jag.

FIRE AND ASHES är det senaste spelet från indiestudion Antelus games och är ett skräckspel som helt och hållet utspelar sig i förstapersonsvy. Det hela börjar med att du får bevittna en fruktansvärd drömsekvens för att sedan vakna upp i ett smutsigt badkar fullt av blod. Du befinner dig i ett nedsläckt mentalsjukhus och överallt på de vita kakelväggarna och golvet ser du mängder av blod och döda patienter, vars stela konturer avslöjas under de solkiga skynkena. Var har du kommit någonstans och hur tar du dig levande därifrån?

Detta är den inledande storyn och tydligen utspelar den sig år 1977 (efter att ha klarat kampanjen har jag sett väldigt lite bevis på att så är fallet). Jag vill inte skriva mer om själva handlingen då det kan riskera att avslöja någonting för spelaren. För nybörjaren ser du världen från din spelkaraktärs ögon. Under den fenomenalt korta kampanjen som endast tar tre timmar att klara av kan du antingen gå eller springa och utforska omgivningen på olika sätt. När du kan interagera med ett objekt dyker en ikon av en skeletthand upp med en rund x-knapp under den. Det kan röra sig om att plocka upp vapen av olika slag eller läsa handskrivna brev som ger spelaren lite mer insikt i handlingen. Allting går sedan ut på att du springer omkring i de alldeles för mörka miljöerna (om det ändå fanns en ficklampa att tillgå) där du oftast letar efter nycklar att låsa upp stängda dörrar med. Då och då stöter du på magert motstånd i form av olika fiender. I början slåss du med knytnävarna men en bit längre in i kampanjen får du tillgång till spikade basebollträn, järnrör, pistoler men även ett futuristisk vapen som skjuter iväg strålar av ström.

Jag vill inte vara med längre!

Du kan blocka inkommande attacker med dina armar men med tanke på att fienderna inte erbjuder någon direkt utmaning behöver du inte tänka defensivt speciellt ofta. Det är bara att kötta på med attackknappen när du ser en motståndare och döda dem en efter en utan några problem. När du har besegrat dina fiender händer det ofta att de hamnar i frysta och väldigt komiska positioner som att exempelvis ett av benen på dem pekar rakt upp mot taket eller att de ställer sig på alla fyra som en hund. Tro dock inte att det slutar här. Det händer ofta att dina motståndare springer eller kryper rakt mot dig. Problemet är att ibland medan de avancerar mot dig sker det på ett mycket underligt sätt som att de antingen springer sidledes, vandrar bort från dig eller moonwalkar mot dig med ryggen före. Jag kan lugnt säga att detta inte gör spelet några tjänster alls. Det finns även flera pusselsektioner att utföra med dessa blir aldrig särskilt svåra och är alla tämligen enkla att lösa. Ett exempel på detta är att du skall välja ut den korrekta färgordningen som fem TV skärmar visar upp för att lista ut den rätta kombinationen på ett knapplås.

Ibland lyckas FIRE AND ASHES ovanligt nog med sitt uppdrag att skrämmas och åtminstone ett par gånger under kampanjen hoppade jag till av skräck. Detta räcker dock inte för att rädda detta sjunkande skepp till spel och den surrealistiska handlingen som utvecklarna hoppas skall knyta ihop säcken består endast av en förvirrad röra som gör det är svårt att hitta något engagemang att vilja spela vidare.

För att ge FIRE AND ASHES en extra udd av skräck är handkontrollens mikrofon aktiverad under kampanjens gång. Det betyder att fienderna reagerar på ljud runt omkring dig och är du inte tyst eller har en extern ljudkälla som en TV eller radio i närheten kommer de mordiska galningarna att höra dig och snabbt gå till attack. Du kan även använda mikrofonen för att sparka in barrikaderade trädörrar eller kalla en fiende till dig. Framför allt det senare alternativet fungerar rätt så bra och skapar en extra nivå av inlevelse för spelaren. Att däremot skrika in i mikrofonen bara för att sparka upp en trädörr känns rätt så fånigt och onaturligt så det hade utvecklarna kunnat skippa.

När det kommer till presentation är den väldigt enkel och det står klart att detta är ett spel i den näst lägsta budgetklassen. Mellansekvenserna som finns tillgängliga är ganska så hafsigt producerade. Det är mycket VHS-brus och oförklarliga händelser som utvecklarna hoppas skall ge någon slags konstnärlig kreddighet. Det gör det inte. När du har klarat kampanjen får du se en betydligt mer påkostad filmsekvens. Konstigt nog ser den mycket bättre ut än resten av spelet, ungefär som om den kommer från en helt annat produktion eller en annan utvecklare och det orsakar en underlig diskrepans i spelets helhetsbild. FIRE AND ASHES ger heller inget bestående intryck och du glömmer av det så fort du har klarat kampanjen.

Ett gäng fräscha gamingdatorer.

Gränssnittet har ett torftigt utseende och ser billigt ut. Den är enkelt konstruerad med en oinspirerad design och är dessutom instabil. Detta spiller över på det förvirrande inventariet som endast dyker upp när du skall låsa upp en dörr och har en nyckel på dig. Vill du studerar sakerna du bär på gör du det genom att trycka på den digitala vänsterknappen. Då ser den helt annorlunda ut och visar endast upp bilder (vissa av dem syns inte ens utan återges av en buggig svart fyrkant) på det du bär på med en liten förklaring vid sidan om. Här kan du komma åt valmöjlighetsmenyn eller avsluta spelet om du vill. Om det ändå vore så väl för väljer du något av dessa två alternativ så händer det på nio av tio försök ingenting. Det är som om skärmen har fryst till is. Kontrollen i sin tur fungerar som den ska och är responsiv men den ger inget extra till upplevelsen. Den är bara där och gör sitt jobb.

Grafiken får också godkänt. Ibland lyckas utvecklarna skapa läskiga miljöer med en mycket passande ljussättning som höjer pulsen något. Det bästa men den grafiska presentationen är dock att FIRE AND ASHES inte håller tillbaka tyglarna när det kommer till gore-faktorn i spelet. Världen genomsyras av blod, tarmar, styckade kroppar, förruttnade kroppsdelar, människor genomborrade av pålar, hängda lik, brända kroppar med mera. Allt detta hjälper till att skapa en någorlunda trovärdig känsla av skräck i världen. Fienderna är däremot en blandad kompott. Du har allt ifrån utmärglade mentalpatienter till styckmördare som hade passat bra i en valfri Motorsågsmassakern-film. Sedan presenteras mer udda varianter som futuristiska cyborger och andra fiender som ser ut som en korsning av en yrkesmördare och en pantomimartist.

Vissa har en snygg och intressant design medan andra producerar en trött axelryckning på sin höjd. Bossarna i kampanjen får också godkänt. Vi har sett merparten av liknande varianter i många andra spelproduktioner, så utvecklarna bryter absolut ingen ny mark här. Ett litet plus i kanten skall ändå ges till slutbossen vars helvetiska presentation passar handlingen mycket väl. Problemet är att det inte finns någon visuell koherens alls och det känns som om utvecklarna har kastat allt mot väggen för att se vad som fastnar. Det saknas en röd tråd och allting har skapats utan någon närmare tanke på att det skall passa handlingen eller världsbygget på något bra sätt. Utan att förvåna någon finns det buggar även här och när du avfyrar ditt strömvapen så förvandlas den starkt lysande energistrålen till en gröt av fula, glödande fyrkanter i olika storlekar.

Prestandamässigt får FIRE AND ASHES kvarsittning i ett helt år. Alldeles för ofta ser du ikonen för skeletthanden men den runda x-knappen nedanför saknas så du kan inte interagera med det aktuella objektet i fråga. Detta nådde sin kulmen när jag skulle besegra en av de senare bossarna. Han gick inte att döda med konventionella vapen och för att lyckas gå vinnande ur striden krävdes det att du kastade speciella flaskor med syra på honom. Problemet var bara det att eftersom ikonen med x-knappen lyste med sin frånvaro kunde jag inte komma vidare i kampanjen. Jag fick helt enkelt ladda om min sparfil gång på gång och repetera mötet med bossen tills spelet bestämde sig för att visa den spelkritiska ikonen.

Som nämnts innan är ljussättningen på tok för mörk och väldigt ofta går det knappt att se någonting. Går du in i pausmenyn där dina valmöjligheter finns och ändrar på ljussättningen spelar det ingen roll vilket värde du väljer. Spelet visar envist upp samma mörker oavsett vad du än gör. Om inte detta var nog så sker en annan sak med menyn som kommer att få dig att slita ditt hår av frustration. Om du går in i pausmenyn och väljer att att återgå till spelet så får du vänta i 4 till 5 sekunder innan du kan fortsätta igen, och detta sker dessutom varenda gång du genomför handlingen. Det är även lätt att fastna i grafiken när du försöker hitta den rätta vägen framåt och när det sker är du fast och du är tvungen att ladda om din sparfil och försöka igen. Om inte detta räcker för att ringa polisen så hackar allting dessutom oerhört mycket när du kommer in i en ny korridor efter att ha öppnat en dörr som tar dig vidare i kampanjen.

När det kommer till musiken i spelet får den ett högt betyg. Visst, det rör sig bara om två låtar med sång och några ambientstycken men de är väldigt bra (speciellt den mellanösterndoftande låten som spelas upp när sluttexterna rullar) och dessa skänker en välbehövlig nerv i det kaotiska trasslet som produktionen utgör. Även ljudeffekterna och röstskådespelarna får godkänt och allting känns förvånansvärt genomarbetat men inte ens här klarar sig FIRE AND ASHES undan några skavanker. Du kan välja att ha undertexter under kampanjens gång med detta fungerar inte alltid. Undertexterna är väldigt ofta osynkade och dyker inte alltid upp när en karaktär säger någonting. När de väl dyker upp har den talande meningen redan slutförts och du ser hur raden med undertexten flashar till på skärmen en halv sekund innan den försvinner helt. Så du hinner ändå inte läsa dem på den korta tiden.

Avslutningsvis är detta ett spel där mycket få saker är bra eller fungerar som de skall. Visst, FIRE AND ASHES lyckades skrämma mig ibland och grafiken och de tillhörande splatterscenerna skänker en något så när legitim känsla av skräck till spelvärlden. Även ljudeffekter och musiken överraskar med en förvånansvärt hög kvalité. Det finns ett svagt DNA-spår av ett bra spel här men det är begravt ända ner till jordens kärna och ligger säkert under ett Mount Everest-berg av problem. Presentationen och gränssnittet är alldeles för simpelt. Den otydliga handlingen ger inget driv och har svårt att engagera spelaren på något vettigt sätt. Den intetsägande spelbarheten och det bisarra galleriet av fiender får dig mest att rycka på axlarna. Det är dock prestandan som hamnar i blickfånget när vi korar den värsta förövaren här och den är verkligen inte bra alls. Från början hade jag planerat att inkludera den bisarrt korta speltiden som ett minus men efter närmare eftertanke är jag tacksam att eländet var över så snabbt. Undvik detta spel för allt smör i Småland.