Hem RecensionerSpelrecensionerPC Shadow Warrior 3

Shadow Warrior 3

av Danny Larsen

Lo Wang har inte haft det lätt, det kommer tyvärr inte bli lättare för honom nu i den nya uppföljaren i Shadow Warrior-serien. Hur ska det gå för honom och hur många one-liners kan han komma på under spelets gång tro?


Lo Wang lever sitt liv i en postapokalyptisk värld efter att den enorma onda draken som han har väckt upp håller på att örtära den. Han verkar lite mer tokig än vanligt, vilket egentligen inte säger så mycket. I sitt tillhåll skuttar han runt i kalsonger och berättar vad han tycker och känner om vad som hänt till masken av anden Hoji (han var med i första Shadow Warrior). Till sin hjälp har han nuförtiden Orochi Zill, som var Wangs chef och skurk i de föregående spelen). Tillsammans tänker de ta sig an draken och rädda världen, hur bra det kommer gå, ja det återstår att se.

Nytt för spelets gameplay är att man nu kör på Doom-arenor där man möter ett gång fiender man måste ta död på innan man kan röra sig vidare. Man kan nu springa längs väggarna där växter finns på utvalda platser. Till sin hjälp har man också en änterhake, vilket känns som det börjar finnas i alla spel (Wang nämner det till och med). Med hjälp av änterhaken och förmågan att springa på väggar får vi nu ett nytt sätt att ta oss fram genom spelet. Även under striderna kan man utnyttja änterhaken för att kunna snabbt röra sig runt på området eller plocka upp ammunition eller livpåfyllning.

Lo Wang verkar ha tappat vettet, men hade inte så mycket att förlora.

Utöver nyss nämnda förmågor har vi svärdet redo att kapa allt vi möter på mitten, allt medan Wang kommer med sina one-liners höger och vänster. Vi kommer även få tillgång till hans pistol som är ett av startvapnen, men kommer också att hitta hagelbössa, granatkastare och några till. På banorna kommer man hitta påfyllning av ammunition och liv lite till och från, men man kan även få dem genom att kapa fiender med svärdet.

Man kommer även att kunna uppgradera Lo Wang, samt alla hans vapen. Det finns två olika typer av orber som man kan hitta på banorna, en silver som man kommer använda för att uppgradera vapen och en lila för att uppgradera Wangs förmågor.

Som jag nämnde finns liknelser med Doom, Serious Sam och Duke Nukem för hur man spelar; en massa mördande och dashande runt på banorna. Jag finner att det inte tar lång tid innan jag tröttnar på alla one-liners och att jag sitter och jämför spelet med de andra nämnda, tyvärr mer åt Duke Nukem och Serious Sam’s pubertala humor. 

Grafiskt sett måste jag säga att spelet ser helt okej ut, det är inte det snyggaste om jag exempelvis jämför det med ’state of the art’-grafik som finns i Horizon Forbidden West. Men det är inte lika stelt eller tråkig grafik som Serious Sam. Tyvärr känns spelet föråldrat och dess humor känns krystad och faller väldigt kort. Ofta sitter jag och bara himlar med ögonen åt vissa one-liners. Något som spelet också lider av är att det hackar eller har stuttering i gameplayet och även mellansekvenserna. Ju längre in i spelet jag kom desto oftare var det sådana problem. Det är såklart fyllt med pop-in av texturer eller att de förblir lågupplösta. Dessa problem är utvecklarna Flying Wild Hog väl medvetna om och har sagt att de arbetar på att lösa så att upplevelsen av spelet blir bättre, dock får vi vänta på flera patchar innan vi kommer dit.

Något som är beydligt bättre är musiken. Den är stämningsfull och passar väldigt bra när man kommer in i strid eller när man rör sig framåt över banorna. Röstskådespelarna gör det bästa de kan med manuset de har fått. Hela ljudbilden ackompanjerar det visuella väl med dess japanska design och övernaturliga väsen.

Fienderna finns det variation av, allt från vanliga smådemoner som ser ut av människor till enorma hulkande gubbar som har en hammare till arm. Här kan man antingen skjuta dem av glatta livet eller dra fram ditt svärd och kapa ner dem i småbitar. Här kommer det skvätta gott om blod på omgivningen. Det finns även specialattacker där du kan poppa huvudet av de mindre och krossa det mellan dina händer eller slita av hammaren och klubba skiten ur alla fiender runtomkring dig. 

Udda boss du får möta på.

Jag skulle säga att spelet inte är det bästa, men det är lite av en guilty pleasure att hoppa in och slakta fienderna på ett brutalt sätt. Men i större doser tröttnar jag ganska snabbt. Då är det tur att spelet generellt går att klara av under fem timmar, vilket samtidigt är lite kort för ett spel som kostar nästan 500 kronor. Det finns inget återspelningsvärde i spelet. Har man kört igenom det finns det absolut ingen anledning att starta upp det igen.

Shadow Warrior 3 är ett spel som lever på gamla meriter – och de är inte mycket att hänga i julgranen. Med en mängd one-liners, upprepande gameplay och vibbar av Duke Nukem och Serious Sam gör att det inte är ett spel jag kan rekommendera. Det är köttigt i striderna, men även där tröttnar jag snabbt på dess Doom-arena-strider då de stannar upp flödet i spelet. Spelet är bara för de få som verkligen uppskattar den humor och gameplay som spelet har, för alla andra kolla istället efter Elden Ring eller Horizon Forbidden West om du vill ha något bättre att spela.


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.
Spelet finns även till Playstation 4 och Xbox One.

Shadow Warrior 3. Lägsta pris 488 kronor enligt Prisjakt.nu 2022-03-09.

Recensionsex tillhandahållet av Devolver Digital.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar