Hem RecensionerSpelrecensionerPlaystation Horizon Forbidden West

Horizon Forbidden West

av Danny Larsen

Uppföljaren till 2017 års postapokalyptiska Horizon Zero Dawn där maskiner strövar fritt runt i världen är nu här. Vad för resa är det som väntar vår hjältinna Aloy och kommer hon att kunna rädda världen (igen) och ta sig an alla de nya fienderna som försöker stoppa henne?


Passande nog för mig inför denna recension spelade jag klart Horizon Zero Dawn (hädanefter HZD) bara någon vecka innan och hade Aloys äventyr kristallklart i mitt minne, därför kunde jämförelsen av spelens berättelse, karaktärer och det grafiska inte blivit enklare. HZD var en suverän upplevelse och en fröjd att spela, så nu ska vi se om uppföljaren kan leva upp till den eller om den faller kort.

För dig som inte har vetskap om vem GAIA eller HADES är kommer här en kort summering. GAIA är en super AI som skapades för att återinföra liv på vår planet efter att maskiner har förstört den och tagit död på allt liv. HADES är en underliggande AI till GAIA som var till för att avbryta och förstöra uppstarten av liv igen om alla parametrar för ett perfekt klimat inte såg rätt ut. En okänd signal skickades till HADES och gjorde honom medveten och satte honom på en kurs för att förstöra allt liv, även fast jordens klimat var perfekt för mänskligheten.

Föregångaren HZD lämnade oss med några frågor; vad kommer Sylens göra med HADES och har Aloy verkligen räddat världen?

En röta har infekterat världen och det verkar som att stoppa HADES inte riktigt räddade världen. För att kunna stoppa rötan letar nu Aloy efter en kopia av GAIA, vilket för henne till en helt ny del av av landet; den förbjudna västern. Landet är bosatt av Tenakther som har ett stort hat för Carja efter de röda räderna där Carja invaderade och kidnappade folk från landet för att den galne kungen beordrade dem till det. Nu måste Aloy bege sig in i jakten och förhoppningsvis hitta GAIA, men kommer det att bli lätt eller måste hon slåss mot alla som hon stöter på, om det så är människor eller maskiner? Till hennes hjälp kommer vi att återse några bekanta ansikten som kommer följa henne på en del uppdrag, d.v.s. om hon inte smiter ifrån dem då hon känner att det är hennes ansvar att bära och bara hon som kan fixa allt.

Röta som sprider sig över världen.

Efter att hon tar sig in i landet stöter hon på ett till hot, Regalla. Regalla hyser ett hat mot inte bara inkräktarna utan ledaren i landet och startar ett inbördeskrig där hon och hennes rebellarmé blir ett till hot för Aloy. Som om Aloy inte hade tillräckligt på sin tallrik, har Regalla maskiner på sin sida. Maskiner som det nu finns betydligt fler variationer av och de alla är dödliga om man inte är på sin vakt. Det är nu upp till Aloy att hitta en Kopia av GAIA, stoppa rebellerna, bli vän med och hjälpa innevånarna i den förbjudna västern och samtidigt lära sig att man kan inte klara av allt själv.

Vi vet att Sylens gömmer sig någonstans. Han har alltid något för sig och vi vill veta om det är för hans egen egoistiska agenda han är där eller för att faktiskt hjälpa oss. Endast tiden får avgöra när vi får veta det.

Detta som ni läst ovanför är introduktionen av spelet och vi får lära oss allt det under de första timmarna av spelet. Det finns mer historia och fler hot som jag inte kommer att ta upp då det kommer att förstöra upplevelsen och lite av chock elementet när man lär sig dem. Det är mycket man kommer att få se och uppleva sett till spelets historia och jag verkligen har göttat ner mig i det och suttit klistrad framför min tv långt in på nätterna (om inte hela natten).

Men vad är då nytt för spelet? Som jag nämnt finns det många nya maskiner som man kommer behöva ta sig an. Utöver det har vi också en flera nya färdigheter och uppgraderingar som Aloy kan lära sig, både passiva och aktiva förmågor. Vi har nu specialattacker som vi kan lära oss via de enorma uppgraderingslistorna. Det finns sex olika listor; Krigare, Fälljägare, Jägare, Överlevare, Infiltratör och Maskinmästare De aktiva förmågorna vi kan lära oss är t.ex. nya attacker, medan de passiva är att vi kan t.ex. rör oss tystare och blir svårare för fiender att upptäckas. Det finns en myriad av förmågor som man kan lära sig, här kan man själv välja vilken väg man vill gå. Vill du smyga runt och ta död på fienderna kan du välja de förmågorna, vill du istället klubba skiten ur allt som rör på sig kan du det också. Man kan välja och vraka efter intresse, men i slutändan kommer man kunna uppgradera allt som finns. Ett tips är att ta sig an sidouppdrag när man kan då de flesta ger dig färdighetspoäng, vilket gör att man snabbare kan uppgradera de saker man vill.

SPRING!!!

En bit in i spelet kommer man att låsa upp en egen bas, här kommer man att kunna komma tillbaka och träffa på och prata med sina bekanta. Mellan de större uppdragen eller specifika uppdrag kommer de som man har i sin bas ha nya saker man kan prata med dem om. Det här tycker jag är en välkommen ny sak i spelet, i HZD strövade man fritt omkring utan att ha ett ställe som var ens bas där man kunde dra sig tillbaka. Jag tycker om att man kan prata med sina bekanta, låta dem få bli mer involverade i spelets historia.

Vapen finns det gott om. Denna gång är det inte bara att köpa sig till det bästa vapnet och sätta på rätt spole för att förhöja vapnets kvaliteter. Här införs nu ett uppgraderingssystem för alla vapen, beroende på hur sällsynt ett vapen är kan man levla upp det X antal gånger. Återigen måste man ut och hitta rätt saker för att kunna uppgradera, när man hittar ett nytt djur som man inte har sett förut bör man jaga ett par bara för att få hudar eller ben för framtida uppgraderingar. Utöver alla linser, hudar och ben har vi nu också Grönskimmer som vi måste hålla ögonen öppna för. Det är en grönglimrande kristall som kan finnas lite varstans över världen, bäst att hålla ögonen öppna för den.

Specialutrustning är något som vi också kommer att få tillverka. Som man såg i trailern för spelet kan man nu simma under vattnet, för att göra det måste man tillverka en dykmask. Vi har även sköldvingen, som är en energi hängglidare som låter oss hoppa från höga höjder och sakta glida ner till säker mark. Ett till verktyg som också är väldigt användbar är krokkastaren, den låter oss dra oss upp till fästpunkter på väggar eller klippor. Den kan även användas för att dra loss saker som sitter fast eller öppna upp nya vägar för oss att ta oss fram. Dessa är de som man har sett till tidigare och jag tycker att de tillför och förhöjer hur man kan röra sig över världen. Om jag har klättrat högt upp och inte vill sakta klättra ner kan jag bara slänga mig utför klippkanten och sen slå igång min sköldvinge och glida ner.

Klättrande är något som man kan komma att göra mycket, när man använder Aloys Focus i närheten av t.ex. en klippvägg kommer de bitar som man kan klättra på lysa upp i en gul färg. Dessa partier kan man som sagt klättra på, det går inte att klättra överallt som i t.ex. Assassin’s Creed Valhalla. Om man kunde klättra överallt skulle vissa partiet i spelet förstöras då man bara kan klättra ur alla situationer.

Många förmågor att låsa upp.

Spelet har en stor värld där det kommer finnas massor av pluppar på kartan. Det är absolut inte nödvändigt att ta dem alla, det är det inte. Du kan välja att bara ta dem som hör till huvudberättelsen och du kommer få massor att göra ändå. Men om du vill ta del av den nya världen och lära dig mer om den finner man intressanta historier genom sidouppdragen, samt att man får se och höra genom folken om hur de känner och tycker om det som händer runt omkring dem. Världen känns mer levande än vad HZD gjorde och mycket är tack vara spelets nya grafik och förbättrade ansiktsuttryck.

Om det är något som kan sägas om HZD är att de känslor som uttrycktes inte speglades riktigt bra i ansiktena på de som talade. Men oj vilken skillnad det är nu! Här kan man utläsa känslor väldigt lätt och de förmedlas riktigt bra. Det finns ett tillfälle då en karaktär blir till sig över förhoppning om saker som komma skall, men samtidigt blir han lite generad över att han visade upp hur han egentligen kände inombords. Dessa känslor kom igenom animationerna, man kunde verkligen utläsa vad han kände och se hur han gick från en känsla till en annan. Jag är väldigt imponerad med vad de har lyckats med här, och de gör det väldigt bra. Men en animation kan inte övertyga utan man måste också ha en röst bakom som säljer känslan lite till.

Röstskådespelarna tycker jag gör ett riktigt bra jobb med att förmedla vad man tycker och känner med bara rösten. Jag tror inte jag har haft någon röstskådespelare i spelet som stack ut och kändes som den inte var lika bra som alla de andra. Man har kombon animationer plus röster som verkligen gör att man kan känna för och med karaktärerna.

Utöver rösterna i spelet har vi såklart spelets musik och det atmosfäriska ljudet som vi kommer höra medan man rör sig runt i spelet. Här kan jag också ge en stark tumme upp till spelet. Musiken är riktigt mysig att lyssna på och det ambienta ljudet lyfter världen och i samarbete med det visuella gör det till en lysande helhetsbild av världen.

Grafiskt sett är det här vad jag förväntar mig av spel för den nuvarande generationen av konsoler och såklart PC, det här är sjukt snyggt. Att kliva ut i det snöiga landskapet, kliva in i en dimmig skog eller simma runt i vattnet är verkligen en grafisk fröjd. Det här är så som spel ska se ut och allt under det kan spelas på min gamla konsol. Ljussättningen förhöjer och livar upp en omgivning, samma sak med hur man har uppgraderat karaktärsmodellerna. Nu ser de mer levande ut än i HZD, men det ser fortfarande inte 100% ut som riktiga människor (men bra nära tycker jag).

Är allt frid och fröjd i spelet, nej det finns såklart fortfarande lite pop-in av saker i omgivningarna, några dialoger var ur synk och ibland när man klättrar klipper man genom omgivningarna. Men dessa saker är så små att i det stora hela inte sticker ut. Det är inte Assassin’s Creed-kvalitet på spelet nu när det släpptes (jag pekar på dig Unity med dina ögon som satt utanför skallen).

Horizon Forbidden West är en riktigt bra och värdig uppföljare till Horizon Zero Dawn. Spelet fortsätter Aloys berättelse i hennes försök att rädda världen (igen) och hennes resa där hon måste inse att ensam inte är starkast (oberoende vad Rost än har försökt lära henne). Spelet levererar en suverän upplevelse och ett grafiskt mästerverk (minus några småsaker) som är en fröjd för ögonen. Spelet kommer ge dig som spelare en himla många timmar där du kommer få följa Aloy genom öknar, skogar och även ner under ytan. Spelet är vad andra spel bör se upp till när de ska komma till den nya konsol generationen. För mig var det här en resa som jag har njutit av från först när jag kunde börja spela, till sista pluppen är tagen på kartan. Visst det är tidigt på året, men det måste vara ett riktigt suveränt spel för att kunna slå den här upplevelsen av vad som kan vara ett av årets största GOTY utmanare.


Specifikation

Denna recension baseras på Playstation 5 versionen.
Spelet finns även till Playstation 4.

 

i samarbete med PriceRunner

Recensionsex tillhandahållet av SONY.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar