Rhythm Fighter

Vad får du om du kombinerar rytmspel, beat ’em up och roguelike? Det var precis vad jag undrade när jag satte mig för att spela Rhythm Fighter och nu har jag listat ut det. 

När jag startar spelet får jag en snabb genomgång om vad det är för värld jag befinner mig i och vad det är som har hänt. I en värld som liknar vår, fast med djur som beter sig som människor, har en utomjording vid namn Commander Chaos påbörjat ett anfall. Under anfallet sänds någon form av frekvens ut som får alla grönsaker att vända sig mot djuren, och min karaktär dör. Helt plötsligt dyker det upp någon vid namn Mr. Disco och återupplivar karaktären för att sedan slänga in mig i en tutorial. Jag får där lära mig hur jag kan slå tillbaka mot grönsakerna i takt med musiken som hela tiden spelas. Storyn är underhållande och inte alls vad jag trodde att det skulle vara, helt klart ett av spelets större plus.

Jag nämnde att man slåss i takt med musiken och det är bokstavligen så. Det går inte att spamma attackknappen utan man måste hela tiden lyssna på musiken som spelas i bakgrunden och trycka på knappar i takt med den. Det gäller både när man attackerar och när man rör på sig. Om man hänger med i beatet perfekt gör till exempel attackerna mer skada. Ett kul koncept men jag känner inte att det fungerar för mig. Särskilt inte när musiken låter på ett sätt och verkar ha en sorts takt under strider och när allting lugnar ner sig låter det som att takten har ändrats, men jag kanske bara inbillar mig. Vad jag däremot gillar är att musiken är annorlunda beroende på vilken zon man är i. Öknen har en melodi, staden en annan och Kina en tredje. Även fienderna är annorlunda beroende på vilken zon man är i, visserligen är några bara andra färgvarianter av samma fiende, men ändå en förändring.

Varje zon har flera områden som man måste klara av under sin jakt efter zonens boss. Man måste inte klara av alla men det är ett gäng att ta sig igenom oavsett om man vill det eller inte. När man har klarat av ett område dyker det upp ett kassaskåp som belöning och där i kan det finnas pengar, vapen, kort eller andra saker för att man ska bli bättre. Det finns en härlig variation bland vapen och dess effekter, en av mina favoriter är barstolen som på sin tredje attack skickar fienden upp i luften. Den har räddat mig mer än en gång. Man kan välja att antingen utforska alla områden i zonen eller snabbt som tusan försöka ta sig till bossen, och om man klarar av att besegra bossen under en viss tid låser man upp en extra zon. Nu kanske du undrar vad som är gömt där, och det gör jag med. Jag har ännu inte lyckats att besegra bossen innan tiden tar slut vilket är lite surt, för jag har varit nära. 

På tal om bossarna, de är intressanta i designen men ibland löjligt orättvisa. Jag har inget emot svåra bossar, särskilt inte i roguelikes, men jag vill ändå känna att jag kan klara av det. Den känslan försvinner ofta under bosstriderna på grund av ren bullshit. Som att en sumorobot aktiverar elektricitet i ryggen så att jag inte kan slå den för att sedan få in en komboattack som jag inte kan undvika känns inte kul. Sen har vi den yttepytte lilla detaljen att BOSSARNA KAN RÖRA SIG UTANFÖR STRIDSOMRÅDET DÄR JAG INTE KAN NÅ DEM!!! De kan alltså stå utanför skärmen och utföra sina attacker och det enda jag kan göra är att undvika dem och hoppas att de kommer närmare mig så jag faktiskt kan göra något. I ett spel som uppmuntrar att man går in i närstrid är det här mer än irriterande.

Med ett spel som fokuserar mycket på musik och rytm är det viktigt att det låter bra, och det tycker jag att Rhythm Fighter har lyckats bra med. Det är kanske inte min typ av musik men det låter bra och beatet är tydligt hela tiden. Dessutom är musiken rätt catchy. 

Även grafiken tycker jag ser bra ut, det är en charmig stil som påminner mig om TV-serierna som under 90-talet gick på Nickelodeon eller Cartoon Network. Rätt bisarr alltså, men det fungerar bra här. Att byggnader och saker i bakgrunden rör sig i takt till musiken är en charmig detalj. Jag hade dock önskat att de hade tagit bort lite effekter i spelets interface, det är väldigt mycket som rör sig i takt med musiken och det kan lätt bli för mycket. Jag kan förstå varför de har med såpass mycket, de vill förtydliga musikens beat, men det blir lite för mycket för min smak.

Det här är ett charmigt spel som har en bra grundidé, men jag känner inte att den fungerar bra. Det är svårt att få till bra rytmspel överlag, och att då samtidigt blanda in beat ‘em up och rougelike blir lite för mycket. Om man vill ha en utmaning och ett unikt koncept tycker jag absolut man kan kolla in Rhythm Fighter, men det är inte ett spel jag kommer rekommendera.