The Crew Motorfest

Tuffa vrålåk vars topphastigheter enbart matchas av glansen från fordonens nypolerade lack och väl värmda michelindäck – det låter väl ändå som en bilentusiasts dröm! Varför är då även en bunt båtar och flygplan inslängda i denna oheliga mix? The Crew Motorfest vill verkligen vara fågel, fisk och mittemellan… samtidigt! Frågan är då snarare om detta fordonsfyllda potporri till spel behagar färre snarare än fler…

”Världen är ditt ostron” brukar många säga, när det kommer till saker och ting som står dig redo att utforskas och ta del av. Precis som Hawaii som agerar bakgrund till detta variationsrika racingspel, där underhållning sätts i första rum, verklighet i det andra. Arkadracing står alltså på menyn, och med ett stort gäng licensierade bilmärken tar du dig ut på vägarna runt öarna, uppför täta djunglar, svarta vulkaner och soldränkta stränder… men även ett antal städer – alla med olika stilar. Hur trogen detta vackra sceneri är verkliga Hawaii kan jag inte säga – tyvärr har jag inte haft ynnesten att besöka de – men att se The Crew Motorfest leka med spellägen där öns byar ibland har allt från neondränkta skyltar till japanskinspirerade kulturkvarter… ja då tänker jag nog att de tagit lite friheter. Det gör dock inte så mycket, då detta skapar en skön blandning av stilar runtom ön, som oavsett hur väl det speglar verkligheten eller ej, ändå upplevs skönt varierad.

Kör hårt, kör länge

Köttet av spelet ligger i dess så kallade ”playlists”. Detta är enkelt förklarat smärre turneringar, vilka när aktiverat förser dig med en lämplig GPS-utstakad väg att följa – varpå du smidigt kan åka till var del i denna turnering, då de automatiskt leder dig till nästa när du väl klarat en. De är inte överdrivet många, dessa singulära ’race’, utan efter cirka åtta avklarade sådana, klarar du av denna ’playlist’, och vips blir det av till nästa, någonstans där ute på ögruppen. Givetvis kan du starta flera ’playlists’ och göra de du vill först, men spelets inbyggda pengasystem väljer det lite åt dig, då du i början inte har allt för mycket stålar, och därför logiskt sett tar de som du har råd med. Du behöver nämligen alltid införskaffa åtminstone en bil i varje ’playlist’, då de är en slags ingångskostnad för att starta de. Om du däremot samlar på dig mängder av in-game valuta, kan du givetvis vad det lider starta all världens mängd ’playlists’… tänk bara på att det kan bli mycket att hålla reda på.

Nåja, väl i dessa ’race’, kommer tidigare nämnda variation in i bilden, och inte bara biltyp varieras, utan själva tonen, musiken och tematiken varieras beroende på ’playlist’. Det kan vara ultrasnabba sportbilar, off-road-körning eller 60-tals-fordon, med vilka du följer vykortsliknande bilder, som visar var du ska köra. Spellägena i dessa ’playlists’ är oftast detsamma dock; kom först i ett ’race’, men uppenbarligen kan fordonsvariation i sig påverka upplevelsen oerhört mycket.

En intressant detalj i helheten som är The Crew Motorfest är dess sömlösa inskjutning av onlineaspekter – där ett flertal andra spelare kan ses åka runt i världen. I allt från ordinarie tävlingar till ’Destruction Derby’-’race’, där en mix av bilförstörelse möter ’Battle royale’! Just hur onlineaspekter förts in i spelet utan att aldrig påverka dig – alla andra spelare visualiseras som ’spökbilar’ i världen – gör att det blir både tacksamt livligt, men samtidigt inget du behöver hänga upp dig på. Är det som så att du faktiskt vill ta del av onlineaspekter, är det så enkelt som att åka till ett race, och testa det i onlinetappning istället. Och som i ’Destruction derby’-liknande läget, kan detta ses direkt på spelets fiffiga 3D-karta, och kan därför lätt nås. Viktigt här är att poängtera att spelets kampanj inte räknar med onlinerace, så om du är en person som backar kring att behöva ”klara av” även onlinesegment, så är detta tack och lov helt utanför den ordinarie kampanjen.

The Crew Motorfest fick mig att ibland tänka på äldre spel, såsom ’OutRun’ eller till och med ’Super Hang-On’, i det att bilar och exempelvis motorcyklar har en väldigt direkt känsla i sig, utan för den delen att inte kännas fysikbaserade. Differensen mellan fyrhjul-, bakhjuls,- och framhjulsdrift är tydlig – något som är ett måste – men likaså tyngden i bilarna. Detta är något som lyckas relativt väl i detta spel, där det annars skulle kännas lite väl likartat om bilarna hade samma karaktäristik, men lyckligtvis är så inte fallet. Det är med det sagt inte ett av de mest autentiska bilspel där ute, sett till fysiken, men när din Dodge Charger och Ford Mustang ändå märks vara skiljda bilar – utifrån körkänsla – ja då skulle jag säga att spelen definitivt lär hitta sina fans bland mer allätande tv-spelare där ute, medan bilentusiasterna snarare sneglar på Forza Horizon-serien, Forza Motorsport eller rentav Dirt Rally-serien. Detta är lättsamt och enkelt, något som är på både gott och ont i slutänden.

Kära fransmän…

Ubisoft fortsätter dock med ett par saker som gör mig mindre glad – XP, dubbla in-game-valutor och plottrigt gränssnitt på den samlingsskärm som finns. Som vanligt erbjuds det mängder av bilar att köpa, och med vanlig in-game-valuta tar det ett tag att kunna köpa dessa… OM du inte bara köper av spelets andra valuta, med vilken fordon blir tre-fyra gånger så billigare…!? Förvisso påverkar detta inget i spelet, sett till dess bilfysik, världsbygge eller progression egentligen, men detta evinnerliga tjat som nås varje gång du startar spelet och ser vrålåk, vilka du enbart kan köpa med denna specialvaluta… det gör mig extra trött ärligt talat. Det är återigen inget som alls märks när du svischar fram över vägarna på Hawaii, men det är ändå något som tar plats där någonstans i bakhuvudet och pockar på dig. Surt, lägg av nu Ubi!

Men okej, det går att enkelt gå ur förstaskärmen och komma in i spelet, men XP-jagandet, som sakta låser upp allt från bilar, namnskyltar eller fordonsuppgraderingar är okej, men kan bli lite tjatigt även det. Moroten hittas där, särskilt för de av er som gillar detta, men det kan göra att spelet blir lite distraherande från det som det gör underhållande; själva tävlandet.

Nåja, men vet ni vad, jag kan komma över ovan saker, då de i mångt och mycket inte påverkar spelet allt för mycket, och i XP-jagandet, kan det givetvis vara en knorr som får det lite roligare för många. Vad jag däremot fann svårare var att hitta någon som helst underhållning i båtåkandet – och till viss del flygandet. Denna spridda skur av tävlingsmoment där dessa används var bara inte roliga att göra, och blev snarare något som bockades av plikttroget snarare än förväntansfullt glatt. En rutinsyssla som för en person som mig som bara måste klara av allt spelet erbjuder, fann outhärdligt då och då. Flygplansåkandet kan röra sig om att ta sig igenom ringar, för att tjäna pengar eller åka så nära marken som möjligt under så lång period som möjligt; två exempel som var som bäst acceptabla. Däremot var båtåkandet jämförbart med vattentortyr på sina stunder. Sladdriga höghastighetsbåtar vars köl behövs placeras rätt, och tävlingsmoment – eller vanliga tävlingar om att komma först snabbt kom att halta en redan välbalanserad takt i ett annars småmysigt bilspel. Att spelet egentligen mest fokuserar på bilkörandet, gör att dessa delar står ut än mer i mina ögon och upplevs än mer malplacerade. Jag vet att detta funnits i tidigare spel, och tack och lov har utvecklarna fattat att inte försöka kränga in något halvhjärtat försök till berättelse i spelet… däremot har det om vi ska vara helt ärliga, tagit vääääldigt mycket inspiration från Forza Horizon-seriens senare delar. Miljöer, musik, irriterande ’voice-overs’, ja mycket känns igen för de där ute som spelat den serien, så till den grad att det nästan blir generande på sina ställen.

Ett bra spel är ett bra spel, är ett bra spel!

Nu är det så här dock, rent procentuellt – om jag ska vara så anal – är det definitivt mer underhållning än ”tortyr” här. Visst, det kan vara som så att spelets något lama techno-pop-inspirerade musik knappast hjälper, men den stjälper å andra sidan inte heller. Sett ur en presentationssynvinkel, levererar spelet någorlunda varierad musik, parat med hisnande landskap vilket snabbt böljar sig fram medan du åker med någon galen muskelbil eller sportbil i 200 km/h.

Så ja, ”tortyr”-aspekten jag nämnde faller snabbt bort. Till och med väldigt tidigt. Givetvis är det upp till dig att välja ’playlists’, och vem vet, kanske du är en av de som kommer uppskatta båtåkandet? The Crew Motorfest gör inga ansatser om att revolutionera bilgenren eller att återuppvinna hjulet ( hö hö ), men vad det gör är att ge dig ett gäng roliga banor, med en nypa skön variation, där det i slutänden handlar om en enda sak; arkadmässig racing för gemene person. Och vet ni vad… det är det sannerligen inget fel att erbjuda. Tvärtom! Att få ett 30-40 tal timmars speltid, med gott om omspelningsvärde är idag något som bör uppskattas, och att det dessutom görs i vackra tropiska klimat hjälper sannerligen till. The Crew Motorfest må inte föra något nytt till racerbanan, men lite välbekant bilarkadaction fungerar ändå ypperligt för de flesta, vad mer behövs!