In Rays of the Light

Vanligtvis när man tänker på ryska spel – som man gör någon gång då och då, sannerligen –  kommer man troligtvis tillbaka till samma svar: Tetris. Men vad nu, finns det fler? Javisst – åtminstone ett. Detta enda spel är inte unikt, det är inte väl utformat med de små medlen och det är inte genomtänkt. Spelet är In Rays of the Light. 

In Rays of the Light är en remake av spelet The Light från 2012. Att spelet fått stämpeln remake är jag något skeptisk till. Nu har jag inte spelat originalspelet men om det är stor skillnad kan jag skatta mig lycklig över att ha undvikit det. Spelets ljus ser acceptabelt ut, men allt annat ser av någon outgrundlig anledning fortfarande väldigt 2012 ut, vilket får mig att fundera över hur bedrövligt det såg ut då för nio år sen. Det finns ett par visuella glitchar, oftast kan man låta dem passera, men det finns en som är störande. Den jag tänker på är när man ska bryta loss en planka som blockerar en dörr. Några gånger (enbart för att inte säga varje gång) hände det att protagonisten satte järnröret (som agerar hävstång) på yttersidan av plankan. Det är uppenbarligen inget som förstör spelet, men när det påstås vara en remake av ett vid det här laget gammalt spel, då ska man kunna förvänta sig mer. Även ljudeffekterna och musiken känns generiska som bäst och katastrofala som sämst. När man ska bända bort en planka från dörren ger karaktären ifrån sig ett stönande som för tankarna till DOOM – och inte versionen från 2016.

Spelet är, och säg det med mig: en remake. Detta borde göra upplevelsen spelbar och det är den också. Tyvärr finns det något som är så vansinnigt uselt att man har noll möjlighet att korrigera upplevelsen. Jag pratar om inställningarna. Säg vad du vill om inställningarnas värde, hos nyare spel ges oceaner av möjligheter för att anpassa spelupplevelsen efter spelarens förmågor och det är alldeles kanon! Här, å andra sidan, ges få möjligheter som bara förstör spelet. Kamerans känslighet kan man justera och det borde man göra, för oj vad låg den är. Det som händer om man höjer den är att kameran börjar drifta. Nej, det är inte min kontroll som är trasig, jag testade två olika och de båda fungerar utmärkt på andra spel. Oavsett vilken nivå på känsligheten man har glider pekaren efter man har släppt den, vilket tyder på en extremt lång svarstid på inputs. Eftersom spelet är ett 3D-peka-klicka sett ur förstaperson ska man kunna ändra hastighet på pekaren och inte drabbas av en svarstid man kan räkna i Mississippis.

Spelet är väldigt litet och kort. Området man kan röra sig på är ett större hus med tillhörande källare och ett mindre hus utan källare. Man kan även inspektera en handfull fordon som finns mellan husen, men det är bara två man kan hitta saker i. Jag klarade det i en sittning på strax över två timmar och tog gott om tid på mig till att utforska. Korta spel kan vara något jag gillar, men då måste upplevelsen vara bra. Om man spelar ett kort spel som är dåligt från första sekunderna är man riktigt illa ute. Även fast spelet är så pass litet kan man sprinta. Problemet är att hastigheten på sprinten bör vara gånghastigheten. Det känns som om utvecklarna gjort allt de kan för att dra ut på speltiden. Synd bara att spelet är så dåligt att man vill stänga av efter två minuter, inte två timmar.

Handlingen är en slags Tjernobylhistoria vad det verkar. Stället man befinner sig i är smått förfallet och byggnader man kan se i bakgrunden är också de förfallna. Spelet är gjort av ryska utvecklare vilket leder till att när någon pratar är det på ryska. Man kan också se bilder av svampmoln vilket också tyder på att någon slags atomexplosion har ägt rum. Vegetationen börjar sakteliga återta byggnadernas plats. Allt tyder på att den är inspirerad av Tjernobyl. Handlingen är extremt sekundär då det viktigaste är att hitta prylar, använda dem och gå vidare.

När man befinner sig i källaren av det stora huset är det mörkt, så klart. Musiken som spelas är där för att skapa obehag och ens ficklampa blinkar konstant. Inget obehag infinner sig och man får känslan av ”jaha, ni jobbar med klyschor”. Det enda blinkandet gör är att göra allting svart, även under de kortare stunderna av ljus är det helt omöjligt att urskilja något. Återigen, det infinner sig inget obehag, bara frustration av att behöva genomlida något som i sina bästa stunder kan beskrivas som ett fatalt misslyckande.

Håll dig borta från det här spelet. Även om du hittar det nedsatt med 75%, eller om du får det gratis, bör du inte tvinga dig genom den enorma tomheten som det är. Man får inte ut någonting, vilket inte är så konstigt eftersom det inte tillför ett endaste dugg i genren. Vad du än väljer att spendera tid på som inte är det här kommer vara bättre – åtminstone nästan vad som helst…