Disgaea 7: Vows of the Virtueless

Nippon Ichi Softwares Disgaea-serie är tillbaka med ett nytt äventyr. Den lata krigaren Fuji möter samuraj-fangirlen Pirilika i detta knasiga och humoristiska strategi-RPG.

Humor ända in i kaklet

Det demoniska kungadömet Hinomoto är inte som de brukar vara och de ädla krigarnas tid är förgången. Vi följer Fuji, en lat krigare som är ytterst kompetent, men för lat för att ta saker i sina egna händer. Dessutom hatar han ordet “empati”. En ödesdiger dag möter Fuji en tjej vid namn Pirilika. Hon är raka motsatsen till Fuji, ett stort fan av krigare som drömmer om att bli bättre i strid. Dessa två blir tvungna att leta reda på vapen kallade ”The Founding Weapons” som tillhör olika krigare för att återställa balansen i Hinomoto. Varför vill Fuji göra detta som den lata samuraj han är? Jo, för Pirilika är rik och erbjuder honom pengar om hon får se en samuraj i action, vilket är något Fuji har ont om. Berättelsen i Disgaea 7 är lättsam och humoristisk. Den gör allt annat än att ta sig själv seriöst och finns mest där för att ge kontext till banorna. Spelet består av olika kapitel med ett antal banor. Berättelsen förs vidare genom visual novel-liknande cutscenes före och efter banorna. Jag tycker att berättandet är helt okej. Det finns en del roliga skämt, men överlag tycker jag att den blir lite väl tjatig och fylld med obetydligheter. Spelet är dock mån om att inte tråka ut den rastlöse, eftersom det alltid kommer upp en “skip event”-knapp efter att banan är avklarad.

Ett dynamiskt bräde

Om nu berättandet är lite sisådär, hur är det då att spela? Disgaea 7 är ett turordningsbaserat strategi-RPG, likt Fire Emblem-spelen eller Final Fantasy Tactics där strider utspelar sig på ett rutnät. Det finns två olika typer av trupper vi kan använda oss av, människor och monster. Människor har förmågan att bära runt på andra karaktärer och kasta iväg dem, medan monster bara kan kasta. Detta är något som gör Disgaea unikt mot andra strategi-RPG, då det lägger till ett lager av strategier som du kan använda för att ta dina trupper till högre platser. Du kan till och med lyfta flera karaktärer åt gången och skapa ett torn av dina trupper, vilket jag tycker är lite lustigt.

Sähär ser brädet ut

Jumbifiera mera!

Något som är nytt för Disgaea 7 är “jumbification”, från och med slutet av kapitel 2 kan du göra dina trupper enorma under en kort tid. I detta jätte-läge kan den jumbifiererade karaktären göra massiv skada på hela spelplanen och ta ut många fiender samtidigt. Detta är något fienden också kan göra, vilket kan leda till en snabb party wipe om du inte är försiktig. När jag kom till den banan där denna mekanik låstes upp åkte jag på stryk om och om igen på grund av att fiendens jumboförmåga tog ut alla mina trupper i en träff. Det visade sig att jag var grovt underlevlad och behövde grinda tidigare banor för att komma vidare. Det finns inte något “easy mode” i spelet och det kräver att du håller alla dina trupper vid rätt nivå. Dessutom helas inte karaktärer efter strider, vilket gör att du måste använda valuta kallad för HL (hell) för att hela dem i din bas. Basen kommer du till efter banor och under spelet gång låser du upp mer anläggningar som du kan använda dig av för att rusta upp ditt lag. HL används till allt, från vapen och hälsobrygder till att rekrytera nya trupper till ditt party.

Trupperna kan dessutom uppgraderas lite hur du vill, till exempel kan du välja att någon ska fokusera på att bli starkare medan andra karaktärer uppgraderas med tålighet i fokus, vilket gör det möjligt att skräddarsy dina karaktärer lite hur du vill, oavsett om de i grunden har en särskild klass de utgår från. Detta gäller även för Fuji och Pirilika som i grunden inte har någon specifik klass. Det krävs dock en hel del grinding för att hushålla resursen HL, då det är lite av en bristvara. Detta leder till en hel del repetition, som enligt mig gör spelet ganska långtråkigt i det långa loppet.

Karakärsgalleriet i spelet är stort. Här finns allt från trollkarlar och präster till krigare och bågskyttar. Alla med sina unika förmågor som kan hjälpa dig i strid. Dock spelar de ingen roll vem du har på partyt rent narrativt eftersom trupperna inte har någon direkt personlighet eller bakgrundshistoria att förkovra sig i. Dessutom är Fuji överlägsen alla andra trupper i spelet till en början, då han kan gå in i ”Hell Mode”, vilket ökar hans styrka och tålighet drastiskt under några rundor, vilket är en förmåga ingen annan i spelet har. Jag skulle önska att se att fler karaktärer har unika förmågor och personligheter som motiverar dig varför du skulle välja en specifik karaktär.

Förutom att strida och gå runt i basen finns det inte mycket mer att göra här. Det är tydligt att spelets huvudfokus är stridsmekanik och inte utforskande eller berättande, vilket kan leda till att spelet känns lite repetitivt i långa loppet för vissa, inklusive mig själv.

Japanskt som bare den!

Grafiken i spelet är tydligt inspirerad av anime. Karaktärerna och bakgrunderna är färggranna och over the top, vilket passar spelets lättsamma teman. Jag gillar hur musiken i spelet använder sig av klassiska japanska instrument, både i strid och i hubben där du preppar. Ljudeffekterna är dock något jag är lite fundersam över. Många ljud känns malplacerade och allmänt märkliga i kontext till de situationer de används i. Röstskådespeleriet på engelska är helt dugligt och framför den komiska tonen bra.

Allt som allt är Disgaea 7: Vows of the Virtueless inte ett spel för alla, men för dig som gillar japanska strategi-RPG lär det kanske falla i smaken, med sitt stora karaktärsgalleri och djupet i striderna.