Bloomtown: A Different Story

Allt är inte som det verkar i den lilla byn Bloomtown. Ska Emily och hennes lillebror Chester kunna lösa mysteriet i både deras värld och världen som vilar under byn?

Glad oktober, allihop! Vid den här tiden på året är det många som, om de inte spelar skräckspel, vill spela vad jag kallar ”mys-rysliga” spel. Spel som inte är rakt ut läskiga eller skrämmande, men definitivt har den sortens halvläskiga atmosfär som många associerar med Halloween-tider. Några exempel på såna spel jag brukar kunna plocka fram är Luigi’s Mansion, tidiga Castlevania-spel eller Zombies Ate My Neighbors. Efter att ha tillbringat min tid i spelet vill jag nog säga att Bloomtown: A Different Story passar in i den kategorin med.

Tonen för det här spelet sätts verkligen väl redan i titelskärmen. Vi ser våra huvudkaraktärer sitta och ta det lugnt vid vad som ser ut som en busshållplats i en pittoresk sommarmiljö där glad och mysig musik spelas. Så fort du trycker på en knapp växlar allting till det mörkare. B:et i Bloomtown har fallit bort och ett märke efter ett G finns i dess ställe. Himlen är en mörk nyans av lila och stora tentakler sticker upp ur marken. Även musiken skiftar till en mycket dystrare och mer illavarslande ton. En otroligt lovande inledning, med andra ord.

Det här ser ut som fint och mysigt litet spel… innan vi tryckt på någon knapp, vill säga.

Spelet börjar med att syskonen Emily och Chester åker iväg för att spendera sommaren med sin morfar som bor ute på landet i den lilla byn Bloomtown. Till att börja med är de inte jätteglada över det hela, men de träffar ett litet gäng med andra barn och blir vänner med dem. I samband med att de hjälps åt att leta efter bär till morfar får de lära sig att ett annat barn, Sarah, varit försvunnen i några dagar. Medan de letar går Emily för att utforska en träkoja och hamnar i en alternativ dimension. Inte nog med att hon hittar Sarah där, men Sarah varnar dessutom Emily och ber henne att hålla sig borta, precis innan en demon tar Sarah med sig därifrån och för Emily tillbaka till Bloomtown.

Givetvis är det här en varning som Emily inte lyssnar på, så hon, Chester, granntjejen Ramona och senare även den talande corgi hunden Hugo äventyrar genom både Bloomtown och demonvärlden, som de senare kallar ”the Underside”, för att hitta Sarah. Till hjälp av detta får de demonkrafter från en demon vid namn Lucifer som gör ett avtal med Emily för att ge henne och hennes vänner möjligheten att besegra demoner åt honom.

Upplägget och handlingen känns väldigt bekant för er som sett Gravity Falls och/eller Stranger Things då den ena handlar om två syskon som åker ut till landet för att hälsa på en gammal släkting, och den andra kretsar mycket kring ett barn som försvunnit till en annan dimension. Dock tycker jag ändå att det är ett bra och effektivt sätt att börja spelet på. Vi är i en by där vi aldrig varit, så vi utforskar Bloomtown tillsammans med Emily, samtidigt som Sarahs försvinnande och introduktionen av the Underside är en effektiv drivkraft genom spelet.

Gameplay-mässigt är spelet en lite mer okonventionell blandning. När vi går omkring i Bloomtown känns spelet ganska likt Stardew Valley. En by med folk att prata med, små miniuppdrag att utföra och även en liten plätt i morfars bakgård där du kan odla grönsaker, vete och annat. Råvarorna du odlar kan sen användas för att baka eller laga saker som bröd och soppor. När du sedan är i the Underside är det mer av ett klassiskt turbaserat RPG med en väldigt stiliserad estetik som inte är helt annorlunda från Persona 5. Du går omkring, löser pussel (mestadels i kategorin ”placera rätt block i rätt ruta”) för att ta dig vidare eller hitta gömda föremål och slåss ibland mot demoner. I klassisk RPG-anda levlar karaktärerna upp efter tillräckligt många strider, och lär sig då ibland nya demonkrafter att använda.

En aspekt som dyker upp lite grann i båda världarna är när du försöker att göra vissa saker, allt från att skrämma bort svanar och lista ut tekniska problem med morfars TV i Bloomtown till att dyrka upp låsta dörrar i the Underside. När vi gör dessa handlingar så står det en procentsats med hur stor chans du har att lösa det följt av att du rullar två vanliga tärningar för att se om du klarar det eller inte. Dungeons & Dragons-nörden i mig uppskattar aspekten att låta tärningar avgöra huruvida du klarar av något eller inte, men jag hade önskat att procentsatsen hade bytts ut mot att bara tydligare säga hur mycket du behöver för att klara det. Om det står 47% chans att jag klarar någonting behöver jag tänka länge om vad jag faktiskt behöver för att klara det, så det hade varit lättare om det istället hade stått ”du behöver 8 eller mer för att klara det”.

Försvinn, svan! Det här är min bro!

Jag kan uppskatta variationen i Bloomtowns gameplay, men det vore en underdrift att påstå att jag föredrog en del av spelets gameplay mot det andra. Jag ska erkänna att jag inte har spelat vare sig Stardew Valley eller Persona 5, men jag har flera RPG:n jag tycker väldigt mycket om att spela, medan farmingspel helt enkelt inte intresserar mig. Det här hade varit ett mindre problem om jag bara kunnat fokusera på att kämpa vidare i the Underside och rädda Sarah så fort som möjligt, men det finns aspekter man behöver göra i Bloomtown för att kunna ta sig vidare i the Underside, vilket skapade en del irritationer från min sida. Exempel: Jag behöver flytta på en stor planka för att ta mig vidare i the Underside. Ingen i gruppen är tillräckligt stark för att flytta på den. Emily tar själv på sig uppdraget att bli starkare, så jag behöver åka tillbaka till Bloomtown för att börja gymma.

Jag kommer fram till gymmet, men får då veta att de bara har öppet mellan åtta och två, och självklart är klockan redan halv tre så jag behöver gå runt och slå ihjäl tid tills jag kan lägga mig och gymma morgonen efter. Än mer frustrerande var att ett gympass inte verkade ge tillräckligt, utan jag behövde då EFTER gympasset börja använda hantlarna som var i Emilys rum (som jag inte ens insåg var hantlar, jag trodde de var döda flugor hon inte ville städa bort) för att bli stark nog för att flytta på plankan. Gillar ni både farmingspel och RPG:n kommer ni säkert kunna få väldigt mycket nöje från båda sidorna av spelet, men jag kunde ibland tycka en del av spelet kom i vägen för det andra.

Grafiken i spelet är i en klassiskt charmig pixelform som igen påminner om Stardew Valley. Karaktärsdesignerna fungerar, så man riskerar aldrig att blanda ihop en karaktär med en annan, och designen på demonerna är otroligt unik och kreativ. Stort plus till den som stod för demondesignen. Miljöerna har jag lite mer blandade åsikter om. Jag gillar hur både Bloomtown och the Underside ser ut, och de kontrasterar varandra på ett fantastiskt sätt, men utöver bekymret jag nämnde med hantlarna tidigare hade jag också ett tillfälle när jag hade fastnat i the Underside och inte visste hur jag skulle ta mig vidare. Det visade sig att jag hade missat en dörr som jag bara trodde var en del av väggen, så där hade jag också önskat att grafiken varit lite tydligare.

Musiken i spelet är kanon! Kanske inte något man lyssnar på utanför spelet, men Bloomtowns lugna rytmer passar den lilla byn otroligt bra, the Underside är passande kuslig och mer actionpackad, och i striderna är musiken härligt rockig och har till och med en sångare till det hela. Det finns en möjlighet att stänga av rösten från musiken under striderna, men jag tyckte det tillförde mycket och lät det vara kvar.

Sammanfattningsvis fick jag fundera länge på om jag rekommenderar Bloomtown: A Different Story eller inte då det är två så skilda gameplay-stilar som tävlar om uppmärksamheten här. Din egen uppfattning om de båda stilarna kommer att avgöra vad du tycker om spelet, och i mitt fall gillade jag inte farming-delen eller att gå omkring i Bloomtown nå vidare. Däremot var det riktigt kul att äventyra i the Underside och slåss mot demoner, och sättet som handlingen och Sarahs försvinnande framlades mer och mer gjorde att jag ville fortsätta spela. I och med det skulle jag ändå säga att jag kan rekommendera spelet, men igen så kommer det att hänga en del på vad ni tycker om farming-spel och RPG:n i allmänt, så det är inte ett spel som kommer att passa alla. Om något av det jag skrivit låter lockande skulle jag säga att det är värt en chans, för om du gillar kombinationen av gameplay-stilar här har du många timmar av äventyr och/eller odling att se fram emot.