The Settlers: New Allies

1993 släpptes Settlers till Commodore Amiga. Ett Real-Time Stategy (RTS) spel där du spelade som en nybyggare och bosättare, med målet att leda ditt folk till ära, makt och rikedom. Eller helt enkelt bara för att vara ett fredligt samhälle som utvecklades i den takt som du själv bestämde. Nu, 30 år sedan första spelet, släpps äntligen en ny uppföljare.

Sedan starten 1993 har det kommit ut en hel del spel och spin-offs på Settlers. Vissa har varit bra, andra har saknat lite på kvalitetsfronten, men nu har gått nästan tio år sedan den förra delen i den klassiska RTS-sagan släpptes. Det är Ubisoft som fortfarande står för nybyggandet och det märks redan från början, att det du har framför dig är något extra. Det börjar med att du får spela en liten del av en karta. Det är krig i landet och ditt folk och din by hotas av ödeläggelse. När du har räddat det som räddas kan, tar ni det svåra beslutet att ta med de personer ni har undsatt och ge er av. Beslutet är inte helt utan kontrovers dock eftersom ni lämnar kvar delar av er befolkning, men tanken är att det är bättre att några överlever än att alla dör. En cutscene senare och ni befinner er på en ny kontinent. Det är här ni ska bygga upp era nya liv och starta om.

The Settlers: New Allies är i grund och botten inget nytt. För att du ska kunna starta upp en civilisation behövs resurser och människor. Det finns tre olika typer av bosättare, Elari, Maru och Jorn och alla har sin egen historia och spelmekanik. Du börjar med att bygga en skogshuggare för att samla virke och sedan bygger du ut allt eftersom du behöver. Sakta men säkert upptäcker du nya områden och nya saker att göra. Vad som är nytt är att istället för att förlita dig på mat och ekonomi, som har varit starka stöttepelare i tidigare spel, är det nu istället järn och kol som driver hur du bygger ut och utvecklar ditt samhälle. Som tur är finns dessa resurser spridda lite överallt på kartan så tillgången är inte direkt ett problem, utan hellre hur du använder dem bäst. Det kan vara krångligt att få till i början och där kommer en bra tutorial in.

För att bekanta dig med spelet finns det tillgång till en väldigt övergriplig tutorial som håller dig i handen igenom de olika segment du behöver lära dig för att lyckas bäst. Det är uppdelat i kategorier vilket innebär att om du inte känner att du behöver lära dig att bygga hus, kan du lätt spela ett kort scenario om hur du bygger en handelsrutt eller hur du lockar fler människor till din by. Allt är uppbyggt av små scenarion som varierar i längd, men är aldrig mer än ett par minuter långa. Förutom sista där du får lägga ihop allting du har lärt dig i ett träningsuppdrag.

Själva grundspelet utgår ifrån två olika delar. Dels har du en huvudkampanj, där du leder ditt folk från en liten by, till att upptäcka den nya världen du befinner dig i. Det är en stor kampanj och det är lätt en del av spelet som du, i de 13 kapitel som finns, kommer att kunna lägga många timmar för att klara. Jag tycker att de har lyckats med historien till kampanjen helt okej. Manuset kommer inte att få några Pulitzer-pris eller Oscarsnomineringar, men det håller för en genomspelning. Det är lättsamt och spelet håller en nivå där jag aldrig känner att jag saknar något. Att börja bygga är lätt, även utan att spela igenom tutorial. Det är överskådligt och enkelt att se de vad de olika byggnaderna producerar och vad de behöver för material. För att bygga har du dina ingenjörer och det är enkelt att hitta dem med de inbyggda genvägarna i spelet. Därifrån ger du dem enkelt order om att bygga nya bostäder, utforska nya områden eller annat som du behöver göra. Men du kan sätta dem på att automatiskt bygga när det finns något nytt, vilket förenklar tillvaron oerhört mycket. Byns vanliga invånare går automatiskt och levererar material till byggnaderna eller transporterar mat och gods dit det behövs, utan att du behöver – eller kan – interagera med dem.

Den andra delen av spelet, och den som jag tror är den delen som kommer att locka människor att spela, är Skirmish-delen. Här kan du välja att spela en mot en, två mot två eller fyra mot fyra i en kamp om vem som vinner. Varje karta placerar ut dig slumpmässigt, vilket gör att du måste tänka ut en ny strategi för varje gång du spelar. Resurserna kan vara nära till hands i ena spelet, för att nästa gång ligga långt borta. Det gäller att anpassa sig innan dina motståndare gör det. Du kan spela med/mot dina vänner eller kan du välja att spela mot en AI-motståndare, som kanske inte helt är något egentligt motstånd.

The Settlers: New Allies är för mig en frisk fläkt bland alla RTS-spel. Jag måste inte stressa och träna upp min militär så fort som möjligt. Jag kan ta det lugnt och bygga upp min bosättning i mitt eget tempo, när jag inte spelar mot någon annan såklart. En stor del av min spelstil är att jag tycker om att utforska saker (till min vän Alexanders stora förtret ibland). Med detta spelet känner jag att jag får göra det. Jag får ta tid på mig och jag får gå vilse, upptäcka saker långt innan jag kanske ska göra det egentligen och det är inget jag straffas för i spelet, så länge jag inte vandrar för långt in i fiendeläger. Jag tycker om möjligheten att sprida ut mina ingenjörer som jag vill och känner för och jag får känslan av kontroll över allting jag behöver göra. Kontrollerna är bra över lag. Det är smidigt att jag kan högerklicka in mina olika trupper i snabbfältet men jag saknar en snabbspar-funktion. Jag tycker om att jag kan programmera de olika knapparna på musen så att jag slipper använda tangentbordet lika mycket, men ibland när jag klickar på minikartan reagerar den inte. Det finns alltså både små fördelar och nackdelar, men det är smidigt och responsivt, vilket jag uppskattar oerhört.

En sak som jag är kluven över ifall jag behöver eller inte, är de olika filmsekvenser som jag får ta del av ibland. Vissa händelser har en liten video som tillhör som är tänkt att föra historien framåt. Det är väl egentligen inte mycket att säga om det, förutom att det ger mig inget som inte den vanliga voice-over kan berätta. Jag kommer på mig själv att jag bara vill klicka bort videon, då jag tycker att den hackar upp flödet som jag hamnat i. Samtidigt förstår jag att det kanske behövs en visuell push i berättandet för att ta mig framåt.

Den uppdaterade grafiken är riktigt bra. Jag kan zooma in och kolla in detaljer på mina bybor; och alla delar – från bygge till träning av enheter – har sina animationer som jag tycker är fantastiskt charmig. Det är lekfullt och jag tycker att det höjer spelupplevelsen med sin charm och sin enkelhet. Ljudet däremot ligger som ett taverna-soundtrack i bakgrunden hela tiden. Det blir lite monotont och efter ett tag är det nästan så att jag vill dra ner på musiken för att slippa den. Röstskådespelarna gör det jag förväntar mig av dem, men som jag skrev tidigare, kommer inte någon av dem att få stora priser för sina insatser. Det är oinspirerat och jag tycker att de hade nog kunnat lägga ner lite mer tid på både musik och röster för att höja upplevelsen mer.

Som alla nysläppta spel, drabbas även detta av lite barnsjukdomar. Flera andra med mig har, enligt de officiella forumen, problem med att spelet kraschar. Detta hände ofta i början och jag kunde behöva starta om spelet ett flertal gånger per timme. Detta ledde såklart till en frustration som är svår att göra något åt, men som tur är verkar det ha löst sig till det bättre med de senaste uppdateringarna. De senaste gångerna jag har spelat har jag inte drabbats en enda gång av att spelet kraschar. När det gäller matchmaking går det långsamt och det är flera minuters väntetid för det mesta för att komma in i matcherna. När det väl händer har jag dock inte upplevt några problem med uppkoppling eller liknande.

En sak som jag har stora problem med, är dessa fruktansvärda mikrotransaktioner som finns i alla spel nuförtiden, som också finns i The Settlers: New Allies. Du köper in-game-currency för riktiga pengar, och får kosmetika eller boosters för detta. Boosters ger dig en extra liten skjuts för att få så kallade shards, som också är en valuta i spelet. Shards får du genom att spela multiplayer eller klara olika veckoutmaningar. Men allt är kosmetiskt och kommer inte att ge dig några fördelar i spelet. Detta sättet att ytterligare få människor att spendera pengar på ett redan dyrt spel, är något som jag är djupt emot och jag anser att det förstör spelindustrin.

Allt som allt får The Settlers: New Allies godkänt. Jag tycker om att jag får känslan från de gamla spelen, samtidigt som det har uppdaterats och snyggats till på ställen där det har behövts. Det är ett spel där du kan försvinna in i din egna värld ett par timmar, eller spendera dem med dina vänner för att bestämma vem som är den bästa nybyggaren bland er.