Farmagia

Påståendet Vi är starkare tillsammans kan kännas som en riktig floskel, men här slår det an en välstämd nostalgisk sträng hos mig. Med en stil vi känner igen från animen Fairy Tail dyker vi in i en värld med vänskap och en bred repertoar av karaktärer.

Så snart jag startar upp spelet blir vi introducerade till det ledande styret i världen Felicidad, skapad av en mäktig magiker, The Magus. Denna värld består av fem kontinenter som i själva verket utgörs av stora monster. Kontinenterna styrs av generaler från det styrande rådet Oración Seis. Det nya överhuvudet, Magus Glaza, har nya idéer om att ge all makt i världen till de mest kapabla invånarna. Det kan tyckas vara en bra idé, men an av generalerna tycker att det är en orättvis fördelning som skulle skapa ett elitsamhälle. I ett försök att stoppa Glazas planer drar generalen Nares igång ett uppror.

Nares styr kontinenten Avrion, där vår huvudkaraktär Ten bor tillsammans med sina vänner. Han är en ung Farmagia, en person som kan skapa ett band med monster. Tillsammans med sina monster skyddar Farmagias städer från vilda monster men hjälper även till med lite allt möjligt i samhället. När kriget drar igång blir Ten och hans vänner snabbt indragna i att försvara staden mot invaderande trupper.

Berättelsen presenteras för oss som spelare genom dialoger mellan karaktärer som presenteras allt eftersom berättelsen fortgår. All dialog är smakfullt och inlevelserikt röstsatt med riktigt duktiga röstskådespelare. Till skillnad från många andra krig-fokuserade ”anime”-spel så är dialogerna inte långdragna och komplicerade, utan här presenteras vi med en kontinent och deras ledare och det är det hela. Det kanske kan låta lite torftigt först, men enligt mig ger dialogen oss som spelare initiativ till varför vi slåss utan att vi måste komma ihåg en massa karaktärer eller historia. En uppfriskande fläkt är att berättelsen har spanska referenser och namnsättning istället för tyska som är så typiskt för andra krigsspel med japanska influenser.

Alla generalerna förutom Nares står på den ledarens sida som trofasta underordnade, men med sina egna agendor. På samma sätt som Nares har en agande att störta världens styre har de övriga generalerna olika mål och personliga agendor. När vi tillsammans med Ten invaderar deras kontinenter så slår det givetvis tillbaka. Under berättelsens gång introduceras vi i varierande tempo till de olika generalerna. Det är inte en kontinent – en general utan vi träffar ibland två på samma kontinent, vilket enligt mig ger en trevlig variation till berättelsens tempo. Utöver generalerna får vi även träffa deras underhuggare som ibland utgör det större problemet, och ibland kanske är någon som vi redan känner…

Men detta är bara berättelsen och dialogen. Det finns en hel del spelmekanik som möter upp dialogen med råge. Den kanske viktigaste mekaniken är labyrinterna, mazes, som utgör en sorts dungeon crawls med realtidsstrider i en hack and slash-stil. Vi styr en Farmagia i en 3D-labyrint med monsterstrider. Genom att använda knapparna till höger på kontrollen beordrar vi de fyra olika monstertyperna vi har med oss att attackera. Monstren vi stöter på är svaga mot en viss typ av attack, närstrid, mele, formation eller supporter-attacker. Vi kan välja mellan olika monster för varje typ men det är typen som våra motståndare är svaga mot och inte det specifika monstret. Så om vi tar med oss en av varje, vilket är så gott som obligatoriskt, har vi egentligen inga svårigheter att matcha våra motståndares svagheter.

Genom lite andra knapptryck kan vi aktivera en Unite blitz vilket sänker motståndarnas blitz-mätare, utöver att göra dramatiskt mer skada än en vanlig attack. När motståndarens blitz-mätare når noll blir det monstret utslaget och vi kan göra en gemensam legion-attack för att göra en kraftfull gemensam attack.

Det är vår Farmagia som tar skada, men om våra monster skadas förs den skada över på oss. Så det gäller att skydda både sig själv och sina monster från skada i stridens hetta. Detta kan vi göra genom att vid rätt tillfälle resa ett skyddande kraftfält. Om vi lyckas få till en prefekt timad blockering gör vi viss skada på vår motståndare och sänker deras blits-mätare. Jag är notoriskt dålig på att använda blockering i spel, men här var det tydligt med en glimmande stjärna när våra motståndare snart ska attackera. Så här blev det ett effektivt verktyg för mig som spelare och även om du är lika dålig som jag på att hålla upp en sköld i tid så tycker jag att spelet är lagom handhållande även för oss. Utöver en vanlig attack kan våra monster-motståndare göra attacker som vi inte kan blockera och då gäller det att springa eller aktivera en Unite counter vid precis rätt tillfälle, något som är betydligt svårare än en vanlig blockering. Detta tycker jag är ett bra sätt att hålla oss som spelare på tårna genom hela striderna.

I sant animemanér har vi ytterligare en superattack. Efter att vi besegrat tillräckligt många monster, blockat korrekt och utnyttjat svagheter fylls en mätare för en extra kraftfull attack, en Fusion. Då samlas alla monster till ett gigantiskt godzillastort monster som gör skada på alla motståndare. Ett effektivt sätt att slå ut ett helt monsternäste.

Labyrinterna bygger på ett enkelt men underhållande mönster. Randomiserade rum med randomiserade monster möter oss som spelare. Vi reser mellan rummen genom portaler som låses upp efter att vi besegrat alla monster. Utöver portalerna finns det även en sorts kistor med föremål och blommor med älvor som ger oss tillfälliga bonusar så länge vi befinner oss i den specifika labyrinten. När alla monster är besegrade kan du låsa upp kistorna och älvblommorna innan du väljer vilken portal du vill stiga in i näst. Portalen visar vad du kan förvänta dig i nästa rum. Fler kistor, älvblommor, ett monsternäste som innehåller både kistor och älvor eller labyrintens slutboss.

Varje labyrint har en tidsbegränsning, men detta var inget som begränsade mig det minsta i min genomspelning. De flesta labyrinter tog mig 5-25min att genomföra och tidsgränsen är oftast mellan 20-40min. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra för att använda upp all tid då striderna är snabba och effektiva med många siffror och effekter som fyller skärmen. Efter slutbossen får vi oftast en dialog mellan våra karaktärer och en fientlig Farmagia som leder berättelsen framåt. Men det är möjligt att gå tillbaka till samma labyrint igen och då uteblir dialogen så klart eftersom det redan har hänt.

Vi som karaktär går upp i nivå succesivt i samband med våra strider och det finns en rekommendation om vilken nivå vi borde vara i för varje labyrint. Min upplevelse är att det är ytterst liten mängd grind för att hålla jämna steg med berättelsen. Om du är redo för en lite tuffare utmaning kan du med relativ lätthet klara en labyrint som är en nivå högre än vad du är. Svårigheten är inte särskilt hög på normal-svårighetsgrad men gav ändå mig den där tillfredsställelsen av att klara av en bossfight då det varit väldigt nära ögat mer än en gång både vid slutbossar och vid anstormningar i monsternästen. För en spelare med vanan i spel som kräver snabba reaktioner kan det rent av upplevas som något enkelt.

När är en labyrint väl är avklarad ger vi oss tillbaka till staden på Avrion som utgör vår hemkontinent och bas. Här har vi en butik där vi kan handla eller skapa föremål, en taverna där vi kan ta uppdrag och Nares huvudkontor där vi har strategiska möten mellan striderna. Dessa strategiska möten är inte jobbigt långdragna utan är ganska rakt på sak, men blandas upp med familjär dialog mellan de olika karaktärerna. Vi får vet hur länge de känt varandra, hur de träffats och ur deras relationer utvecklas under berättelsens gång. Vi får inte allt slängt i knät på en gång utan portions matas ut i en lagom takt som jag personligen känner igen från många manga- och anime-serier så som Fairy Tail eller One Piece. Detta gör att karaktärerna känns levande och motiverade på ett vis som jag inte förväntade mig när jag först tog mig an spelet. Och det är inte bara våra hjältar vi får följa, utan även våra fiender och framtida kompanjoner och deras relationer. Seriösa diskussioner blandas med skämt och ordvitsar som ger en trevlig variation till dialogen.

I staden har vi även vår monsterodling. Ja du läste rätt, i Farmagia odlar vi fram de monster som vi slåss med. När vi besegrar monster tappar de frön som vi kan så i vår odling för att öka mängden monster vi har med oss i labyrinterna. Men alla monster vi besegrar kan vi inte ha som kompisar i labyrinterna, de flesta ger oss resurspoäng och material som vi kan använda i vårt skill-träd. Här kan vi framför allt låsa upp fördelar på gården men med tiden kan vi även låsa upp möjligheten att skapa hjälpredor för odlingen eller möjligheten att odla starkare varianter av våra stridande monster.

Alla stridande monster vi odlar hamnar på vår farm där vi kan besöka dem för att träna upp varje specifik monstertyps nivå med hjälp av olika geléer. Dessa geléer kan vi köpa eller skapa i stadens butik och det krävs konstigare geléer desto högre nivå våra monster har. Här kan du även ge dem godis för att höjda deras humör vilket ger mer bonusar när de går upp i nivå. Varje monstertyp har flera olika typer av Unite blits och detta kan du också pilla med här. Vilka varianter som är valbara beror på vilka monster du odlat och vilka stats du fokuserat på när du låtit dina monster gå upp i nivå.

Den sista spelmekaniken är en kombination av date-sim och uppdragsuppfyllande. Vår supermäktiga Fusion-attack finns i flera varianter och utgår från en Elemental. En Elemental är en sorts gudinna vars magi skyddar Felicidads olika kontinenter. Dessa gudinnor är kvinnor med olika karaktärsdrag och intressen som av olika anledningar faller så gott som platt för Ten, vår huvudkaraktär. Genom att uppfylla uppdrag som går ut på att besegra en bestämd mängd monster av en viss typ eller odla dem på din gård ökar vår relation med de olika gudinnorna. Varje gudinna är sammankopplad med en av våra Fusion-attacker och högre relation till gudinnan ger en starkare attack. Vi kan även ge presenter till gudinnorna vilket kan höja vår relation om vi väljer rätt present. Varje gudinna har en egen liten berättelse som vi får uppleva när vi når specifika relationsnivåer.

Odla fram monster.

Det finns flera små mekaniker, men ska jag gå in på fler detaljer så övergår den här recensionen i en riktig uppsats. Överlag tycker jag att mekanikerna varvas i en loop med berättelsen som gör den beroendeframkallande även om alla delar var för sig är väldigt enkla och lätta att förstå sig på. Varje sak jag gör leder framåt, jag odlar monster för att bli mäktigare för att klara nya labyrinter som för berättelsen framåt. Allt i lagom långa segment som löser av varandra på ett naturligt sätt.

Ljudbilden består som sagt av riktigt bra röstskådespel, på engelska. Vilket är ovanligt i anime-inspirerade spel enligt min erfarenhet. Med detta kommer karaktärernas punsch-lines under striderna som kan vara lite irriterande men här inte det värsta jag upplevt. I det spel jag fick till mig har jag inte haft möjlighet att byta språk, så jag vet inte hur rösterna är på japanska eller om det ens finns. Musiken varierar mellan lugn fram-sim musik till episk stridsmusik med allt där emellan för att sätta en trevlig stämning på alla platser i spelet.

Kontrollerna är enkla och så snart jag hittat alla olika meny-knappar var även menyerna enkla att navigera. I striderna är det mycket button-mashing men det blir tydlig skillnad när jag lade fokus på att använda olika attacker och monster vid rätt tillfälle. Striderna är oftast inte allt för svåra, men det upplevda tempot kan sänkas betydligt om man har en medveten strategi. För en del spelare kanske det som sagt är i det enklare slaget, men den beroendeframkallande spelloopen tror jag ändå kan fånga de flesta.

Jag har nog egentligen inget dåligt att säga om Farmagia, den sätter kryss i alla mina personliga rutor. Även de som jag inte alltid själv är medveten om att jag uppskattar. Det som kanske kan sänka spelet i andras ögon är den grafiska stilen. Då den är så tydligt inspirerad av en stor franchise kan jag tänka mig att det avskräcker en del som inte alls är intresserade av anime. En demo tror jag hade gett det här spelet mycket, för att bara se spelet gör inte att man får grepp om berättelsen eller spelloopen som är det som gör att spelet glänser. Men kan man se förbi animestilen, eller rent av uppskattar den stilen, så är detta en riktigt trevlig spelupplevelse som jag rekommenderar till alla som vill blanda snabba strider med strategi och en riktigt bra berättelse.