INDIKA

Det finns inte många spel därute som blandar art house-film-berättande med miljöbaserade pussel och tillbakablickar i pixelgrafik, men det gör INDIKA. Välkommen på en resa med uppdraget att hela själen från djävulen.

Rena din själ

Vi spelar som Indika, en nunna som bor i ett kloster. Det är tidigt 1900-tal innan ryska revolutionen ägt rum. Indika är inte vem som helst. Hon har djävulen i sitt huvud som försöker prata med henne. Han är lite av spelets narrator, kan man säga, eftersom han berättar om situationerna Indika befinner sig i under spelets gång. Spelet börjar med att vi befinner oss i ett kloster. Här får vi gå och göra enformiga sysslor, som att hälla ut vatten ur en hink ett antal gånger. Spelet börjar segt och det känns inte särskilt roligt när vi befinner oss på klostret, men det är ett berättargrepp som simulerar Indikas situation riktigt väl. En dag får Indika möjligheten att lämna klostret för att leta reda på den heliga reliken “kudets” som ska kunna hela Indika så att hon inte hör djävulen mer.

På sin resa stöter Indika på Illya, en man som också försöker helas då han begått ett brott och flytt från fängelset. Han följer med Indika på hennes resa och han kommer att bli väsentlig för lösningen av en del pussel längs vägen. Mer än så vill jag inte säga om spelets berättelse, förutom att den engagerade mig och jag ville alltid veta vad som skulle hända härnäst. Jag kan dock säga att spelet inte är för de lättskrämda, då det finns scener som är rent ut sagt obehagliga att ta del av.

Pussel och pixlar

INDIKA är ett linjärt och narrativt drivet spel där du löser pussel i din omgivning för att ta dig vidare. Dessa pussel börjar enkelt, till exempel genom att flytta ett block för att ta sig upp för en hög ansats. Pusslen blir mer komplicerade längre fram i spelet, när perspektiven blir förvridna och du måste tänka utanför boxen för att ta dig vidare. Ett exempel på ett sådant är när Indika ser en spricka mellan verkligheten och andevärlden. När hon ber är hon i vanliga världen och när hon inte gör det ser hon sprickan. Detta måste du använda dig av för att ta dig till annars otillgängliga platser i vanliga världen. Även om det kan bli lite klurigt är det aldrig så svårt att det blir frustrerande. Jag skulle säga att de flesta nog skulle lösa pusslen relativt snabbt, vilket jag uppskattar då ett stort fokus ligger på det cinematiska berättandet.

I vissa sekvenser i spelet ändras gameplay helt och vi får spela Indika när hon är ung i retroinspirerad pixelgrafik. Här är spelmekaniken helt annorlunda. Oftast handlar det om plattformspussel där vi måste tajma hopp. Jag vill inte avslöja något om vad som händer i dessa scener, men jag kan säga att de gjorde ett bra jobb med att förmedla varför Indika hamnat i den situation hon befinner sig i. Kontrollerna i båda lägena är responsiva och enkla att förstå, men det finns pussel i “verkligheten” som är lite svårnavigerade på grund av en mekanism du behöver styra. Dessa pussel är dock få så det stör inte spelupplevelsen något speciellt.

När det kommer till utforskande rymmer spelet ett antal hemligheter att hitta i din omgivning. Förutom att fungera som en typ av miljöberättande ger det dig “XP” som kan användas för att “gå upp i nivå” och låsa upp förmåga i ett “erfarenhetsträd”. Detta påverkar dock inget i spelet, eftersom det bara är i Indikas huvud. Jag tycker att det är en rolig detalj och adderar bara till hur pass galet och “all over the place” spelet är i sin presentation.

Grafiskt tycker jag att spelet är snyggt. Jag gillar kontrasten av ultrarealism och pixelgrafik. Det gör upplevelsen sannerligen unik. Detsamma gäller för musiken, som blandar ambiens med chiptunes för att skapa stämning. Röstskådespelarna gör också ett bra jobb, i alla fall på engelska. Man hör tydligt hur pass förvirrad Indika är över hela situationen. Alla dessa aspekter stärker inlevelsen genom att spegla Indikas sinnestillstånd mot spelaren. 

Sammanfattningsvis är Indika den mest unika spelupplevelsen jag haft i år. Indika kanske inte är för alla, men spelet har i alla fall lämnat bestående intryck på mig. Om du gillar arthouse-film, pusselspel eller helt enkelt vill ha en unik upplevelse är detta något jag kan rekommendera!