Kathy Rain

Som vissa kanske är bekanta med, så är jag (Robb) ett stort peka-och-klicka fan, och har ett stort bibliotek av liknande spel under bältet. Jag har spelat p&k spel ändå sedan min kära mamma visade mig ”The Secret of Monkey Island” som ung spoling.

Från de gamla pixel-art spelen under peka-och-klicka genrens högtid, till dagens moderna 3D varianter; det fanns alltid något att tycka om.

Vad är egentligen Kathy Rain?

Kathy Rain är en retro-style pixel-art peka-och-klicka thriller av Clifftop Games, en enmanna studio från hemtrakterna, dvs. Sverige. Man intar rollen som lagom sarkastiska och allmänt cyniska studenten och MC tjejen Kathy Rain; där hon försöker lösa mysteriet med vad som hände hennes farfar femton år tidigare.

En Blöt Titt På Det Negativa

Det är inte direkt något som är rätt utsagt dåligt i Kathy Rain, men det finns några saker som jag ändå känner är värda att nämna.

Det man märker på mest är röstskådespeleriet som verkligen går upp och ner i kvalitet. De flesta av röstskådespelarna gör ett bra jobb, speciellt Arielle Siegel som den titulära karaktären. Men några av birollerna gör dessvärre mer tvivelaktiga prestationer. Ingen av dem är urdåliga, men de låter mer träiga och verkar inte direkt leva in sig i sina roller.

Kathy Rain är skapat i gammalt hederligt pixel-art utförande; men trots det så finns det ett par tillfällen då karaktärsmodellerna ser lite smått udda ut. Ingenting som är direkt game breaking, men ändå som står ut; t.ex. några märkliga animationer från och till.

Något som jag personligen tycker fallerar lite; är karaktärsporträtten som dyker upp när man har en konversation. De är väldigt snyggt ritade, men det kunde ha varit lite mer animation i dem, för att ge dem lite mer liv. Men med det sagt, så är det inte samma statiska bild hela tiden, utan den ändras beroende på karaktärens humör och ton.

Varken gameplay eller storyn har några direkta problem. Ett par saker känns lite väl lägliga förvisso och viss information för lättillgänglig; men inget av detta förstör spelet på något sätt.

Positivt Vatten

Utvecklaren Clifftop Games har verkligen gått in för att låta dig klicka på så mycket som möjligt i de flesta av platserna du besöker. Och om du inte vill gå på en pixel hunt, så kan du hålla inne mellanslag, så visas alla saker du kan klicka på. Där då många saker får en kommentar, medan vissa av sakerna kan Kathy både titta och tänka angående. Denna split ger en intressant syn på världen, för om man tittar på något så får man en generell kommentar angående föremålet i fråga, men klickar man på ’think’ så ger Kathy en mer personlig åsikt eller anekdot.

Gameplay är inte annorlunda från alla andra peka-och-klicka spel som kommit innan.

Som i många spel i samma genre så kan man kombinera föremål, och även om det står ’combine’ så används det som en generell term för att använda föremål på saker, folk, och att kombinera med andra ting. Detta är inte en stor del av spelet, men är trevligt att det är där.

En av de saker som används mest är Kathys anteckningsbok, där hon skriver ner konversationsmaterial, nummer, och även ett pussel eller två. Detta har används i andra spel, men jag tror det är första gången jag har sett att ledtrådarna som skrivits ned faktiskt suddas ut och ändras när man får ny information, eller de blir irrelevanta. Detta är trevligt, då det inte blir för många onödiga saker att leta igenom.

Karaktärerna i Kathy Rain känns väldigt äkta, och även om röstskådespeleriet hämmar detta på vissa ställen, så är det inte något som kommer i vägen för att karaktärerna själva ska skina igenom. För även om karaktärer som inte var mer än biroller; så gav de mig ändå en känslomässig respons. Om det så var irritation, ilska, tycke eller respekt.

Musik och ljud. Ja, du. Musiken är väldigt effektiv i att sätta tonen på scenen du är i, och även tonen för miljön. Den är inte för mäktig, så den överskuggar inget, men är ett bra komplement till det visuella. Och trots det jag sagt angående röstskådespeleriet, så är det bra volym överlag på rösterna; även om jag tyckte en var lite lägre än de andra.

Story & pussel

Två aspekter som verkligen kan paja ett peka-och-klicka spel är story och pussel. För även om en story kan vara superb så kan dåligt implementerat pussel förstöra även det bästa spelet.

Men Kathy Rain kirrar biffen på båda punkterna, då storyn är en av de mest gripande jag har upplevt i ett p&k spel sen Broken Sword 2. Jag satt uppe till klockan tre på morgonen för att jag inte kunde sluta spela.

Sen vad gäller pussel, så är de varken för svåra, eller för den delen för enkla. Jag fastnade bara två gånger under hela spelet; första gången var för att jag inte tänkte till ordentligt, och andra gången för att jag inte uppfattade en ledtråd på rätt sätt. Men ingen av gångerna var jag tvungen att ta till en walkthrough, eller be om hjälp, då jag bara satt fast i kanske tio minuter vardera gång. Detta är ett tecken på välbalanserad pussellogik, vilket inte kan sägas för en majoritet av nutida peka-och-klicka spel… ja, inte för en del av de gamla heller.