GoNNER är ett, enligt hemsidan, ”tough as hell procedurally-generated 2D platformer with roguelike elements” och det är något man hinner bekräfta efter ca femton minuter.
Jag är inte direkt känd för att ha bra tålamod när det blir svårt i TV-spel, utan när jag tycker det blir för svårt så stänger jag ner spelet och avinstallerar det utan att lägga någon extra tanke på det. Men det finns två spel där mina ragequits inte har varit lika extrema, utan jag kan ha stängt ner spelet för att sedan komma tillbaka och försöka igen. Dessa två är The Binding of Isaac och GoNNER. De är båda två roguelike och är ju inte de lättaste spelen på marknaden, men av någon anledning så försöker jag på nytt oavsett hur många gånger jag förlorar. Det kan dels vara för att jag vet att spelet är svårt och då anstränger mig mer än med t.ex. LEGO-spel, men jag tror mer på att spelen aldrig känns orättvisa. När jag har spelat GoNNER och förlorat en runda så känner jag aldrig att det är för att spelet var orättvist eller något liknande, utan det var jag som klantade mig på något sätt som ledde till att jag förlorade.
I GoNNER spelar man en varelse vid namn Ikk, och jag väljer att kalla honom för varelse för jag har ingen aning om vad det är för något, i ena stunden är det en klump som kan hoppa för att i nästa stund få ben och plockar upp vapen för att slakta allt i sin väg. Ikk är nämligen ute på ett uppdrag, han har bestämt sig för att att leta upp en trinket för att glädja sin valkompis Sally. Men han är inte ensam på sin resa, utan han har en mentor som förser honom med olika vapen, masker och trinkets förutsatt att man har hittat dem när man spelar. Värt att påpeka är att spelet inte är särskilt tydlig med vad det är som händer, utan jag fick reda på det när jag var på spelets hemsida för att kolla upp annat.
Man kan välja och kombinera vapen, mask och trinket lite hur man vill innan man beger sig ut och det finns en del att välja mellan beroende på vad man har för spelstil. Min favorit har blivit shotgun kombinerat med en trinket som fyller på med ammunition när man aktiverar den, och som mask brukar jag ta en som visserligen bara tål fyra träffar, men jag tappar inte allting när jag blir träffad utan kan snabbt försöka få mig till en tryggare plats utan att behöva samla ihop alla grejerna igen.
Jag tycker att GoNNER har en charmig stil med sin enkla grafik som tydligt visar vart man är, vart man ska och vilka som står i vägen. En intressant detalj är att man bara ser väggar, golv och tak om det finns någon varelse där, för annars är banorna helt svarta. Det är en kul grej som snabbt kan bli irriterande om det helt plötsligt dyker upp en plattform mitt i hoppet. Ljuddesignen och musiken är trevlig att ha under tiden man spelar, men det är inget man direkt fastnar i utan kan även spela det med annat i högtalarna.
Det tog lite tid att förstå hur vissa mekaniker fungerar, ett bra exempel är poängsystemet. Man samlar nämligen poäng under sina omgångar som man sedan kan försöka slå, men jag förstod inte vad det var som avgjorde att jag fick poäng utan jag kunde ha dödat allt i ett rum men hade bara 11 poäng, men en annan gång lämnade jag kvar flera fiender och hade då över 200. Sen slog det mig att man samlar poäng genom att döda många under en kort tid, ju bättre man lyckas desto högre poäng och dessutom får man runor som man sedan kan använda för att handla andra vapen, masker, trinkets eller kanske fylla på hälsa och ammunition.
Denna recension baseras på Nintendo Switch-versionen.
GoNNER. Lägsta pris 104 kronor (PC) enligt Prisjakt.nu 2019-04-19
Recensionsex tillhandahållet av Raw Fury.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.