Two Point Campus

En essentiell skillnad mellan USA och Sverige är utbildning, eller mer precist vad det kostar att utbilda sig. I Sverige är utbildningen i sig gratis. Du kan ansöka till vilket universitet som helst och de kan inte kräva en krona av dig (sen kostar studielitteraturen skjortan, men det är en annan tusenlapp). I USA krävs det stora summor pengar bara för att gå utbildningen. Nu tänker du att detta är en hemskt dålig sak, men Two Point Campus kommer lära dig att det är alldeles tvärtom.

Att driva en skola som ett vinstdrivande företag låter något oetiskt, men lägg de tankarna åt sidan och se i stället hur kul det kan vara! I Two Point Campus är det nämligen exakt det du ska göra.

Om du redan har spelat Two Point Hospital vet du exakt vad du kan förvänta dig. För att driva en skola kommer du att bygga specifika klassrum för olika kurser, dessa rum kommer du sedan att dekorera med allt från blommor, planscher och lampor för att skapa en behaglig studiemiljö. Du behöver dock mycket mer än bara klassrum, och allt från duschar, toaletter, studentboenden, föreningslokaler, föreläsningssalar och mer (om du vill) ska finnas på plats. Ju fler saker du har i ett rum, desto högre nivå får rummet, vilket kommer leda till gladare studenter och mer avslappnade lärare, vilket leder till högre betyg och mer pengar till dig. I slutet på varje månad får du nämligen en bonus beroende på hur höga betyg dina elever lyckats nå, så det ligger i ditt intresse att inte bara ge dem bra lektioner, utan ett bra liv.

När nivån på dina individuella rum ökar, ökar också nivån på hela universitetet. Detta ger dig Course Points, med vilka du kan köpa fler kurser. Detta kräver fler klassrum, större studentområden, två extra duschar och den positiva spiralen är i gång. På detta tjänar du inte bara pengar, utan även Kudosh. En valuta som du kan använda för att låsa upp nya föremål och på så vis få ett ännu mer effektivt universitet.

Det är kul att driva ett universitet i Two Point Campus. Det finns en ofantlig mängd saker du kan göra för att antingen förbättra eller försämra dina elevers förutsättningar, allt från individuella stödlektioner till studentföreningsfester går att använda för att skapa en så bra och underhållande studiemiljö som möjligt. Det är inte bara eleverna som blir underhållna, du har hyfsat kul du också. Spelet osar humor, och skämten haglar fram och finns överallt. Allt från beskrivningar på individuella prylar till bakgrundsmusiken (som är en helt fantastisk radioshow) har roliga inslag som alltid får mig att dra på mungiporna eller blåsa ut luft genom näsan.

Det finns en hel del detaljer man kan gotta in sig på om man vill vara så effektiv som möjligt. Kombinationen av olika elevtyper, specialförmågor och personlighetsdrag gör att du kan effektivisera till en så fånig grad att du nästan börjar ifrågasätta om all denna kunskap är värd att lära för att spara in 30 kronor i månaden. Men det är bara bra, jag njuter av att spelet har ett visst djup.

Grafiken bidrar också till humorn, då den grafiska stilen är en fullträff till det som händer i spelet. Dina små humanoider är helfestliga när de festar, testar nya maskiner på lektionerna och *hrm* hoppar i samma säng. Musiken, eller radion i det här fallet, har helt okej musik, men det är pratorna mellan låtarna om tar det från ”bra” till ”fantastiskt”.

Jag har väldigt kul med spelet till en början. Kampanjen som man spelar igenom för att lära sig grunderna är välgjord och lär dig om nya spelkoncept utan att introducera för många saker för snabbt. Sen låser du upp sandlådeläget och kan skapa något som bara är ditt. Varje bana i kampanjen kan ge dig upp till tre stjärnor, men du behöver bara en för att fortsätta i kampanjen. Du kan senare gå tillbaka och återbesöka dina gamla universitet för att försöka få de där sista stjärnorna vilket förlänger livslängden på spelet.

Tyvärr skrev jag ”till en början”, och det är av två anledningar. Spelet är väldigt lika från timme till timme. Visst, du låser upp någon ny affisch här, en ny kurs där, men jag känner mig ändå rätt så uttråkad. Sandlådeläget må vara fritt, men då kändes spelet som tråkigast. Det finns nämligen en till sak som spelet missar, och det är att vara utmanande.

Ibland vill man bara chilla framför skärmen, men det är inte därför jag spelar Two Point Campus. Jag vill effektivisera, utmana och pressa gränserna för vad som är möjligt. Tyvärr upptäcker jag väldigt snabbt att om du gör rätt från början är det väldigt svårt att göra fel. Om du ser till att gå med vinst från dag ett kommer du, förutom att expandera nödvändiga faciliteter, inte behöva effektivisera eller förbättra överhuvudtaget. Visst kan vinsten bli större, men bara efter några få spelomgångar lär du dig exakt hur du ska göra för att få det bästa resultatet. Det låter kanske konstigt att kritisera att spelet blir lättare när man blir bättre, men det är just det som är problemet, spelet blir inte bara lätt, det saknar helt utmaning.

Det är dyrt med bra lärare.

Two Point Campus gör mycket bra, men inte så mycket nytt. Det är en ny färg på Two Point Hospital och kan absolut vara underhållande, men missar det som är själva lockelsen med denna typ av simulatorer. Utmaningen finns inte där och jag saknar den. Som en kreativ sandlåda är det fantastiskt, men som spel… nja. Jag tycker om spelet, men jag önskar att jag kunde tycka om det mer och ge det en utmärkelse, men det når inte hela vägen upp till det jag vill ha ut av ett simulatorspel.