Crown Trick

Du har precis somnat och är på väg in i drömlandet. Väl framme märker du att något inte står rätt till, det här är inte någon av dina vanliga drömmar? Det ligger vapen framför dig och du hör tunga fotsteg från rummet intill. Helt plötsligt vänder du dig om och ser en krona med ett stort öga ligga på en tron, och den börjar prata med dig. 

Spelet börjar med att en flicka vid namn Elle stöter på en talande krona med ett öga på framsidan. Kronan berättar för henne att de befinner sig i ett drömland, närmare bestämt ett mardrömsland och den behöver Elles hjälp för att återställa ordningen. De bestämmer sig då för att samarbeta för att få bort de elaka och återställa ordningen. Det är själva premissen och självklart utvecklas den allt eftersom. Elle hittar minnesfragment och vissa skurkar verkar känna igen henne. Det finns många hemligheter och man kommer att reda ut dem allt eftersom man spelar.

Crown Trick är ett roguelike, vilket innebär att man kommer dö och behöva starta om från noll flera gånger om. Det är ett koncept jag personligen tycker om. Jag älskar till exempel The Binding of Isaac som är ett av de mer välkända, men många tycker om Hades som släpptes förra året. Det kan vara frustrerande att behöva starta om hela tiden, men i det här spelet går man inte lottlös om man bli besegrad. Man får nämligen behålla en viss summa och något som kallas för drömkristaller. Pengarna kan vara bra att ha när man ska handla items som reliker, vapen eller engångsprylar under spelomgångarna. Drömkristallerna använder man för att köpa permanenta uppgraderingar som kommer till användning varje gång man startar en ny spelomgång. Vad sägs om elixir som läker dig mer, eller att en kista med prylar finns tillgängligt varje gång du startar en ny spelomgång? För mig är det bara en bonus som får mig att vilja komma längre, för ju fler bossar och minibossar jag spöar, desto mer drömkristaller kommer jag att få. Det är en win win situation alltså.

Jag sa att det här är ett roguelike, men det har en mekanik jag inte har stött på i andra roguelikes jag har spelat: Crown Trick är nämligen helt turbaserad. Nu menar jag inte ”tur” som i att jag har en fyrklöver i fickan, utan att varje steg jag tar när jag spelar räknas som min tur. Det märks främst i strider, eftersom fienderna tar sin tur direkt efter jag har gjort mitt drag. Utöver att spelet är turbaserat är spelet även rutbaserat. Varje gång man tar ett steg går man en ruta dit man vill, förmågor man använder täcker en viss mängd rutor och vapnen man använder har en viss räckvidd. Dolkar attackerar rutan precis framför, yxors attacker täcker de åtta rutorna runt om Elle och spjut kan nå fiender som är två rutor bort. Det finns gott om variation när det gäller vapen och de har alla olika nivåer av ovanlighet vilket påverkar deras effekter, likt andra spel. Ju ovanligare ett vapen, eller en relik är, desto bättre effekter kommer den att ha. En favorit är yxan som gör mer skada när fienderna har mindre än 50% hälsa kvar, något som fungerar riktigt bra mot bossar.

Striderna är som sagt turbaserade, där både jag och fienderna kan använda förmågor för att skada eller hindra varandra. Elle har dock tillgång till en förmåga hon kan använda utan att det räknas som en runda, och det är blink som tillåter henne att teleportera korta sträckor. Den fungerar bra både för att ta initiativet och hoppa rätt in i en grupp fiender eller för att smita undan när det börjar bli lite för farligt. Man kan dock bara blinka upp till tre gånger och sen behöver den laddas upp igen vilket kan dröja, det gäller alltså att planera sina drag så man inte står där med byxorna nere och inte kan smita undan. En annan funktion i striderna är Break som fungerar så här: fiender har en viss mängd försvar, och det försvaret minskar för varje smäll de tar. När försvaret är borta blir de lamslagna i några rundor vilket innebär att det bara är för mig att slå ihjäl dem utan att vara rädd för att åka på stryk tillbaka. Detta gäller alla fiender, inklusive bossar och det är en riktigt bra mekanik i ett sånt här spel. Roguelikes är ju inte direkt kända för att vara lätta och förlåtande, snarare tvärtom, och att då få ett litet andrum under stressiga strider är för mig en fantastisk känsla. Det tog mig ett tag att vänja mig vid spelets mekaniker, men när jag väl faktiskt började lära mig systemet (jag är inte den snabbaste eleven) uppskattade jag det mer och mer. Just biten att det är turbaserat och att jag inte hela tiden behöver stressa för att undvika bli skadad utan jag kan sitta och planera mina drag i lugn och ro gör mycket. Sen är det extra kul att se hur mina vapen och förmågor kan påverka element som finns runtom nivåerna. Som att eld bränner upp olja, vatten släcker eld och elektricitet leds genom vattnet är små detaljer men det är riktigt kul att se när jag spelar.

Kontrollerna är enkla, man går runt med WASD och siktar attacker eller förmågor med datamusen. Man väljer förmågor med siffrorna 1-4, blinkar med höger musknapp, använder items med E och bläddrar mellan dem med Q. Det är inte särskilt mycket att hålla koll på och det görs bra. Visst, det har hänt mer än en gång att jag har missat attacker för att musen var lite fel, men jag vet inte om jag ska skylla på spelet eller min egna inkompetens.

Crown Trick har en riktigt mysig stil i sin grafik. Det känns lite som att jag sitter med en sagobok när jag spelar och att de lyckas ha så många olika miljöer som fungerar ihop gör det hela bara bättre. Att hoppa från en vattennivå till steampunk och sedan vidare till ett slott förstärker bilden av vi befinner oss i en drömvärld. Karaktärerna och fienderna man stöter på ser alla intressanta och unika ut, här återanvänder man inte samma fiender med nya färger, utan alla är som sagt unika och beter sig på unika sätt. Även musiken och ljuddesignen är mysig och förstärker återigen bilden av att det här är en drömvärld. Att höra lite plaskande när man springer över vatten eller vindar som blåser när de dyker upp är små detaljer jag känner förstärker spelet och som man egentligen kunde ha skippat. Men att de ändå väljer att ha med såna detaljer tycker jag ska uppmuntras då det bidrar till bättre stämning i spelet.

Jag känner inte att jag har mycket mer att säga om det här spelet, det är ett bra spel jag tror kan passa både de som gillar roguelikes men även de som inte gillar det. Att man får belöningar även när man dör och att det är turbaserat gör att det inte är lika stressande för att man ska lyckas, utan man kan ta det i sin egna takt och ändå känna att man gör framsteg. Om jag ska klaga på något så är det att spelet laggar till under laddningstiderna vilket har fått mig att tro att spelet är på väg att krascha. Det är egentligen en småsak, och spelet har aldrig kraschat men det är det största problemet jag har med det. Med det sagt tycker jag att det här är en dröm alla ska besöka.