The Excavation of Hob’s Barrow

Arkeologer brukar böka runt i gamla begravningsplatser, oftast med syfte att förstå gamla civilisationer. Men var går gränsen för att bara vara en simpel gravplundrare? Löper man inte en risk att släppa lös hemligheter som borde förbli glömda? När vi kliver in i Thomasina Batemans skor är det just denna problematiska frågeställningen vi ställs inför.

The Excavation of Hob’s Barrow tar sin början med att vi får se huvudkaraktären Thomasina Bateman återvända till något slags sjukhus där hennes far ligger. Allting dryper av ett påtagligt mysterium, vad har hänt med fadern och varför är hon så tyst? Det klipper sedan till att vi får se Thomasina sitta i ett tåg. Enligt hennes röst i form av en voiceover berättar att hon skriver till sin mor där hon berättar om sina upplevelser i byn Bewlay som hon är på väg till. Hon lägger inte ut hela berättelsen, utan vi får höra korta fragment innan vi får styra Thomasina och sedan kommer denna berättarröst återkomma med jämna mellanrum.

Hursomhelst är Thomasina på väg till denna by för att hon ska träffa en herre vid namn Leonard Shoulder. Han menar på att han vill ha hennes hjälp med att organisera en utgrävning av en lokal gravhög som heter Hob’s Barrow. Han säger åt henne att möta upp honom på den lokala puben, men när hon kommer dit finns ingen Mr. Shoulder där. Ingen har sett honom heller. Hon bestämmer sig för att leta reda på honom och ta reda på mer om Hob’s Barrow. Det verkar som att invånarna i Bewlay har ett märkligt förhållande till gravhögen. Antingen hävdar de att man inte hört talas om den och andra säger att de inte tycker att hon har någonting där att göra, för att ondskan bor där. I sin jakt kommer Thomasina råka ut för mörka hemligheter, uråldriga fasor och kommer även råka ut för demoner som är kopplade till hennes egna familj. Upplevelser som kommer få hennes personlighet att ändras för all framtid framöver.

Spelet är utgivet av Wadjet Eye Games som specialiserat sig på att utveckla och ge ut spel inom Peka klicka äventyrsgenren och The Excavation of Hob’s Barrow är inte ett undantag. Det är ett spel av genren, varken mer eller mindre. Man klickar runt karaktären i olika miljöer, undersöker och plockar på sig objekt samt samtalar med karaktärer. Ibland råkar vi ut för lite problem som kräver att vi startar vårt logiska problemlösartänk. Oftast går dessa bekymmer ut på att bara hitta saker att interagera med på rätt karaktär. Problemlösningen är så pass logisk, att det inte ibland slår över till att vara simpelt. Flera pussel löser jag utan att ens behöva ägna dem mycket av en tanke. Det skulle förvisso ha att göra med att jag har spelat så ofantligt många spel i den här genren.

Men jag upplever att utvecklaren har lagt mer fokus på sin berättelse än att göra kluriga pussel. För de som är ovana vid genren är detta säkert välkommet, men personligen hade jag velat ha lite mer tankenötter. Det finns ett undantag i senare delen av spelet, där vi råkar ut för ett mer kryptiskt pussel. Tyvärr lider detta pussel av att det introducerar ett helt annat sätt att tänka på som gör att man stöter på patrull. Att det dessutom är så kryptiskt att de ledtrådar man har till sitt förfogande inte hjälper alls gör att impulsen till att googla fram lösningen är ständigt närvarande.

Någonting som inte direkt hjälper spelet att utmärka sig är att man valt samma typ av pixelgrafik som vi har sett många gånger i spel som Gabriel Knight: Sins of the Fathers och Full Throttle. I mellansekvenserna ser vi dock en vackert handmålad grafik som jag tycker är synd att man inte valde som huvudsakligt utseende, då detta både hade fått spelet att stå ut mer och hade passat spelets stämning betydligt bättre. Det är nämligen i stämningen som spelets styrka ligger och den kommer från berättelsen och ljudbilden.

Ljudbilden består främst av ett synthdrivet soundtrack, med subtil rytmik och mycket drönande ljudeffekter. Jag har svårt ibland att inte sitta och enbart lyssna på soundtracket, då det ofta påminner mig om hur många av Österrikiska bandet Summonings låtar inleds innan det brakar loss med gitarrer, trummor och sång. Vilket är mycket varför jag har svårt att inte låta mig drunkna i det, då det är så fängslande och insupande, men det gör ett fantastiskt jobb att sätta stämningen i spelet.

Berättelsen dryper av gotisk skräck som kommer från gammal vidskepelse och folktro. Den kittlande känslan av att allting inte är vad det verkar och att det finns hemligheter som kommer få karaktären att ifrågasätta allting hon har lärt sig under sin uppväxt. Man gör ett ypperligt jobb med att plantera illavarslande antydningar i huvudet på spelaren och den stora drivkraften till att spela vidare, kommer från att man bara måste veta hur allting egentligen ligger till. Dels att vi vill veta vad som döljer sig i den gamla gravhögen, men också att man vill se vilken bild som pusselbitarna från Thomasinas uppväxt bildar. Och eftersom att det leder till ett klimax där jag sitter med hakan nere vid golvet, är det bara att kapitulera.

Det finns tyvärr inte mycket att säga om The Excavation of Hob’s Barrow. Det finns lite skavanker i att det är inkonsekvent i hur klurigt det ska vara. Men det finns även oerhörda styrkor i form av stämningen från musiken och berättelsen. Faktum kvarstår fortfarande att det här är bara ett Peka klicka spel, varken mer eller mindre och det är inte fel i sig. Men det gör att står och faller med vilket förhållande spelaren har till genren. För fans av genren är det definitivt en rekommendation, men för andra spelare finns det nog inte så mycket att hämta här tyvärr. Det är bra för sin genre, men kommer nog inte locka till sig nya spelare då det inte gör någonting nytt för genren. Men är man en gammal äventyrsräv som gillar starkt berättande rekommenderar jag att införskaffa spelet.