Innehållsförteckning
Dynastin är över. Vi förlorade. Mänskligheten står obehindrad i sin framgång och mörkret är återigen hotat av ljuset. Reträtt, omgruppering och återhämtning. När mänskligheten vuxit sig fet på sin framgång så träder vi ut ur skuggorna som deras imperium kastar.
Mina första ord som jag vill tilldela våra kära Skövdebor som sammanfattar Stunlock Studios är att jag inte följt eller förstår det allmänna vurmet som varit inför och kring V Rising. Jag har hört med vänner och förstått att detta spel inneburit en viss mängd hype, utan att jag fått specifika skäl till exakt varför. Oavsett så ger detta mig en fördel, då jag kan granska det med helt oberoende ögon och berätta för vad som lurar i utkanten av Skövdes mörka skogar.
För att inte förvirra våra läsare så går jag igenom några beskrivande faktapunkter. V Rising är ett gotiskt, vampyr action-rpg med basbyggningsfunktioner från isometrisk vy och stark fokus på multiplayer, likt Diablo eller Path of Exile. Man kan spela solo, men fler funktioner erbjuds vid samspel. Det har varit under Early Access på Steam från hösten 2021 och har nu fått en full utgivning. Läs vår tidigare förhandsvisning här.
Transsylvanien byggdes inte på en dag
Nu kommer vi ner till kött och potatisen, eller snarare, blodtyp A och B. Vi vaknar ur vår ofrivilliga exil ett par hundra år efter vampyrernas nederlag, sugna på lite avslappnad dynastibildning och allmänt herravälde. Efter du skapat din karaktär så stöter du på lite drönande skelett och zombies som blir dina första enkla varianter av fiender du får testa stridssystemet emot. Dessa odöda tappar resurser i form av ben som du kan börja göra dina första primitiva former av skydd och vapen av. Efter några få instruktioner om hur strider och magi funkar så släpps du ut i världen, fri att börja göra lite hur du vill. Däremot kommer du inte långt om du inte bygger din första bas.
Basbygget är i första hand en mycket stor del av V Rising eftersom vampyrer bor i slott, så du måste ju självfallet ha ett eget. När det kommer till arkitektur och estetik så kan jag inte uttrycka mig vara något fan av den gotiska vampyrstilen, men det står utanför kritikens ramar. Smaken är ju som baken. Vad jag istället vill titta på och förmedla är känslan som systemen och mekanikerna erbjuder. Dessa är tätt anknutna till resursanskaffning och liknar mycket dom andra basbyggarspel som vi känner till. Kortfattat måste du måste bege dig ut och daska till resursbanker tillräckligt hårt i hopp om att dom att delar med sig. Trä, sten, ben och djurhudar blir några av dom första varianter vi får använda oss av och du tar dig bitvis upp i en variant av utvecklingstrappa, där djurhudar blir läder och trä blir plankor. Du förbättrar din utrustning och börjar bygga din simpla lägerplats vilket också får nya estetiska tillägg och industriella utökningar.
När det kommer ned till systematiken gällande basbygget så är utvecklingsformen väldigt generell och inte direkt unik, men är helt klart en fungerande formula. Vad som fungerar mycket bra är placering och utbudet av alternativ i basbyggandet. Placeringen är okomplicerad och fungerar felfritt med tillfredställande effekt som hjälper i både planering och utvecklingskänsla. Utbudet är mångfaldigt och användbart, där du exempelvis har avlastningsytor som är tilldelade resurstyper, så som ett skåp för växter och ett annat för byggmaterial. Hur V Rising skiljer sig från andra liknande spel är att det finns massvis av markerade ytor kring på kartan som erbjuder dig platser att etablera på. Detta fungerar även inom multiplayer vilket blir ytor där klaner kan bosätta sig, använda som högkvarter och även bli offer för räder om servern skulle tillåta det. Ett problem som jag stötte på online med servrar som hade hög befolkning var att det var svårt att hitta platser att etablera på, då alla platser redan var tagna. Jag fick istället hoppa in på mindre befolkade servar. Men för er som inte är intresserade av att spela PVP så finns alternativet att skippa det, det finns många servrar som erbjuder olika spelstilar.
Men utan PVP, vad finns det då för roligt att göra?
Blod och dess användningsområden
Nu tar vi oss in på nästa stora bit, vilket är striderna. I första anseende så förstår jag att Stunlock har mycket erfarenhet inom MOBA-genren med deras spel Battlerite, någonting som gör sig väldigt tydligt inom V Rising. Striderna är en kombination av vanliga, kostfria attacker som varierar beroende på typ och nivå av uppgradering och ett magisystem som erbjuder 3 olika typer av trollformler. Dessa har olika nerkylningstider istället för en magipool som kan spenderas, där två trollformler har snabb återhämtning och en tredje med lång, men mycket starkare – en så kallad ’’Ulti’’. Dessa kan du byta lite hur du vill när du är utanför strid, inom vilket det finns fem kategorier som du tjänar poäng till utefter du avklarar mål.
När du utför dina kostnadsfria attacker så slår du i breda vågor med svärd och yxor eller långa stötar med spjut där alla som fångas inom arean tar skada. Du har även alternativ på distans, med bågar, pistoler och armborst. Det finns även en tredje och sista aspekt av striden som är oerhört nödvändig, vilket är positionering och rörelse. Du måste väja undan och förbi attacker lika mycket som du måste placera dig rätt för att sätta dit en välriktad träff. Att du har en undvikelseförmåga som tillåter dig att under ett kort segment, smita igenom attacker oskadad kommer även väl till pass, håll koll på avkylningstiden bara. Så frågan är väl om detta känns bra? Är det smidigt och sömnlöst? Jodå! Det kan jag säga. Det är som en blodfylld dans där du undviker och riposterar med snabba och visuellt effektfulla attacker, både inom närstrid och distans. Men det är även här som vi finner ett av spelets största svagheter, vilket är tidsenheter.
När jag nämner ordet ’’kulsvamp’’ så beskriver det tyvärr fienderna i V Rising, vilket innebär att dom tar alldeles för lång tid på sig att dö. Min kritik kan kontras utifrån ett utvecklingsargument, vilket innebär att fienderna dör snabbare utefter du får bättre utrustning. Men fienderna blir gradvis starkare och starkare i samband med dig, vilket innebär att fienderna alltid tar liknande lång tid på sig att bli besegrade. Om du nu inte fortsätter att springa runt i startområdet, men varför skulle du göra det?
V Rising har inte ett erfarenhetsystem som många andra av dess like, utom en utrustningsnivå som i Destiny eller The Division, vilket passar bättre för spel som har utökat slutspelsinnehåll. Tidsspann är ett uppenbart problem som många inom denna genre lider av, somliga mer än andra, vilket leder till ett antal riskfyllda förutsättningar. Du spenderar tid, en väldig massa tid på att slåss, vilket får mig att ställa frågan ’’varför spelar jag inte ett spel som är mer belönande?’’. Detta är någonting du inte vill höra om du är en spelutvecklare. Värre blir det även när spelets utvecklingsform utgår ifrån att du ska besegra bossar i form av en stege, där bossarna blir starkare och starkare i takt med att du också blir det.
V blood är ett begrepp som används för bossarna, (v:t måste väl stå för vampyr antar jag?) vilket är någonting du får av dem du besegrat. När du fått ned deras hälsa till 0 så har du tillfälle att suga i dig deras sista livskraft och därefter absorbera deras lärdomar. Du lär dig alltså recept, arkitektur och magi från att besegra bossar, vilket i stort anseende är spelets främsta aspekt för framgång och hela dess spelloop. Men i anseende till vad jag tidigare nämnt med kulsvampar så är detta en alldeles för utdragen process. Kombinera detta med en monoton spelstil där du samlar på dig resurser för att bygga upp ett slott som kräver enorma mängder och du har plötsligt ett ganska ordentligt problem i dina händer. Du kan utöka farten på utvecklingen om du ökar dina attribut med hjälp av att absorbera mindre fienders klasser, där exempelvis en krigare gör dig fysiskt starkare och en tjuvs blod utökar din chans för kritiska träffar. Mindre fiender har slumpmässiga värden tillskrivna till sig vilket leder till att du gärna ger dig på dom som har höga procenthalter, där en hundraprocentig variant är mycket värdefull men väldigt ovanlig. Det finns däremot en ljusglimt till dessa problem, oavsett hur olämpligt uttrycket är när det kommer till vampyrer. Den heter multiplayer.
Kom med mig så kan vi suga tillsammans!
Jag förstod att V Rising hade mycket mer att erbjuda utöver singelspelande, vilket motiverade mig till att söka igenom min vänlista på Steam för att se om någon ägde spelet. Till mitt stora nöje såg jag att en god vän till mig gjorde det, så vi bestämde speldejt och så var det igång. Vad jag kan säga kring detta var att spelet blev drygt hälften så långsamt, vilket sköt upp dess kvalité markant. Plötsligt var striderna både intensiva och belönande! En perfekt kombination av tillräckliga tidsspann och snärtiga bossfighter. Resurser som tidigare tog lång tid att skaffa sig tog hälften så lång tid. Man kunde vara ute på längre räder eftersom man har dubbla resursväskor, vilket ökar på utvecklingshastigheten på basen. När du dog, vilket jag gjorde ett antal gånger till skillnad från min vän (min ursäkt är att han raidar på wow) så kunde man bli upplockad istället för att återuppstå i basen. Med alla dessa områden täckta så var därför utvecklingsformulan fullbordad och jag konstaterade därefter att spelet var välgjort.
Risken jag ser med det förenklade spelupplevelsen är om bossarna skulle blir alldeles för enkla, exempelvis om man spelar fyra. När det bara var jag och min vän så fann jag spelstilen mycket välbalanserad och nöjesrik, delvis på grund av sällskapet måste det tilläggas. Men det finns en viktig punkt i att anpassa spelet bättre till olika svårhetsgrader, vilket ligger i relation till antalet personer som spelar i ett lag. Detta är ett vanligt problem som onlinespel upplever och jag förmodar att utvecklarna fortfarande jobbar flitigt med detta. Det finns ett stort behov att omrikta skalan på fienderna för solospelare, det kan jag i alla fall säga!
’’Better With Friends’’
Är numera en vedertagen kategori inom spelutnämningar så som The Steam Awards, men begreppet verkar erhålla en underliggande syllogism, vilket uttrycker sig ungefär som ’’not good alone’’. Det är ett brinnande problem för spel som erbjuder både multi- och singelläge, vilket sänker fantastiska alternativ för många enstöringar där ute. V Rising är ett sådant alternativ jag aldrig vill ge mig in i igen själv, men ser fram emot att få spela med min hjälpsamme vän. Vad jag tror hade kunnat ändra denna åsikt är om historien och världen vore mer engagerande, vilket är den sista punkten jag kommer nämna.
Världsbyggandet, atmosfär, story och intriger är möjligtvis ingenting man bör ta upp i slutet av en artikel, men det är ändå inte någon större förlust då V Rising saknar stora delar inom dessa kategorier. Vad V Rising gör bra är inom är atmosfär och världsbyggning i form av estetisk design av bossar och miljöer, jag är framförallt väldigt förtjust i grafik som påminner mig om RTS spel från början av 2000-talet. Även röstskådespeleriet är fantastiskt utfört, förmodligen från deras breda pool av skickliga skådespelare som gör rösterna för karaktärerna i MOBA-spelen. Bossarnas design utgör sina egna små visuella nämnare som tyder på intressanta kulturer och faktioner, men det är det enda som verkar vara närvarande när det kommer till intrig. Vad jag tror V Rising hade mått bättre av och motiverat fler singelspelare att fortsätta är en gripande story som är mer än bara ’’du ska bara bygga din dynasti’’. Spelsystemen är inte tillräckliga för att motivera fortsatt spelande, så länge du inte gör det med någon annan, vilket är mitt slutgiltiga omdöme för spelet. Köp det inte om du inte har någon att spela med, men om du har så kommer du ha en fantastisk upplevelse!
Denna recension baseras på PC (Steam) versionen.
V Rising. Lägsta pris 265 kronor enligt Prisjakt.nu 2024-05-19.
Spelet har även en planerad release till PS5 under 2024
Recensionsex tillhandahållet av Stunlock Studios.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.