Redfall

Vampyrer har plötsligt dykt upp ur ingenstans och tagit över den lugna ö-staden Redfall. Som om det inte vore illa nog har solen blivit dold, vampyrerna har också lyckats få vattnet som omringar ön att stanna upp – som att det var förstelnat i tiden. Med andra ord är det omöjligt att fly från ön och frågan som ställs är; Kan du överleva den eviga natten och lösa mysteriet med vad som hänt i Redfall?

Vi får först börja med att välja vem vi vill spela med; det finns fyra karaktärer att välja mellan med olika förmågor. Jacob Boyer är en ex-militär med specialitet i prickskytte och har på sin sida en spöklik korp som kan visa honom var fiender gömmer sig. Layla Ellison, en student som var deltagare på några skumma medicinska studier vilket gav henne några av vampyrernas psykiska förmågor. Devinder ”DEV” Crousley är känd på internet som en spökjägare och vid sidan av detta även lite omtalad att vara lite av en udda uppfinnare – han använder exempelvis sina elektriska skapelser för att ta ner allt som står i hans väg medan han ’streamar’ till sina fans. Slutligen har vi stridsingenjören Remedios ”REMI” De La Rosa som har dedikerat sitt liv att hjälpa människor ur farozoner, hon kommer med sin prototyprobot Bribón som hjälper henne att hitta de människor som hon försöker rädda där ute på ön.

Alla dessa karaktärer låter intressanta och har lite olika specialiteter gällande de förmågor de kan göra – och mitt val landade på Jacob Boyer då jag kände att en prickskytt kan vara kul att smyga sig på fienderna med. Det är ändå kul att ta ut fiender tyst eller skjuta dem på avstånd i spel. Tyvärr är det bara de olika karaktärernas historia och specialförmågor som skiljer dem åt egentligen, utöver det är det snarlika uppgraderingar du väljer, parat med en diger med ovarierad samling vapen som kan användas. Jag trodde att Jacob som prickskytt kanske skulle ha fördel i det att han hade ett långdistansvapen, men så är tyvärr inte fallet. Alla karaktärer kan nämligen använda alla vapen de hittar och det finns inga bonusfördelar egentligen sett till vapen oberoende på vilken karaktär du väljer. Med andra ord, kan du spela med karaktärer som till synes är specialiserade, men som i slutänden bara är så generella som en sådan kan vara…

Kolla över ditt nya vapen om det är bra.

Spelet är väldigt mycket ett looter-shooter-spel där du hittar och plockar på dig nya vapen väldigt ofta. Eftersom det är ganska ofta du hittar nya vapen får du ta din lilla tid att sålla igenom vilket vapen som är starkare än föregående, du vill ju ha det bästa vapnet som ger mest skada på fienderna. En särdeles tråkig process, som aldrig känns särskilt optimerad… och ärligt talat blir tråkig i sig själv då det är sävligt och stannar upp ditt spelande. Det finns förvisso lite variation på de vapen vi finner, men många är av samma typ; det finns pistoler, hagelbössor, prickskyttegevär, pål-skjutare eller ett UV-vapen. Du kan bära tre vapen samtidigt och kan snabbt byta mellan dem beroende på vilken typ av fiende du stöter på.

Vad gäller fiender då…

Det finns kultmedlemmar till vampyrerna d.v.s. bybor som gått över till deras sida, men vi har även ”vanliga” vampyrer som rör sig runt i staden eller sitter högt upp lite varstans väntandes på ett offer att attackera. Men vi har även starkare minibossvampyrer som har ett gäng kultmedlemmar nära sig och dessutom ytterligare ett gäng vanliga vampyrer runt sig och dessa är starkare än de vanliga varianterna som hittas där ute. Kultmedlemmarna är de som du kommer stöta på oftast medan du rör sig runt i Redfall, vanligtvis finns det några vampyrer runtomkring också på utvalda platser. Det finns som sagt en liten variation på de fiender som vi kommer få stöta på, men de ser oftast alla likadana ut och hade önskat lite mer tydlig visuell variation mellan dem. Vampyrerna hade jag gärna sett fler variationer på med olika förmågor så att du får variation på hur du ska ta sig an dem, men oftast är det samma sak som bara får göras hela tiden vilket i slutändan blir bara repetitivt och tråkigt under spelets gång.

Kultmedlemmarna kan du bara skjuta med vanliga vapen för att stoppa dem, medan vampyrer är inte lika lätta. Skott gör att de tar skada men går inte att använda för att faktiskt döda dem. För att döda en vampyr har vi pålen – en klassiker som därför givetvis måste huggas i deras mörka hjärtan. Vissa vapen har en påle ditsatt likt en bajonett i dess mynning, men det finns även ett pål-skjutvapen som kan ta ut en vampyr på ett enda skott om du har tur. Sedan har vi även ett speciellt UV-vapen som skjuter ut en stråle av UV-ljus. Om du lyser på dem tillräckligt länge blir de förstenade och du kan slå sönder dem med ett slag. Svårare än så är det egentligen inte att ta sig an fienderna i spelet, och många gånger kan det nästan vara för lätt. Det kan dock bli lite tufft om du spelar själv och det kommer en handfull med vampyrer, och vid de sällsynta tillfällena kan det vara bättre att lägga benen på ryggen.

Han har en påle i hjärtat, nu är han en ex-vampyr och bara lite hög med aska.

Nu kommer vi till det första problemet med spelet; dess AI. Spelets AI är verkligen riktigt dålig, du kan nästan vandra rakt upp till fiender utan att de reagerar, sikta in för att ta ett skott i huvudet och missa, fortfarande ingen reaktion. Jag har haft AI som fastnat i en T-position och stått still eller fastnat i en sak i omgivningen och därefter ej kunna ta sig loss. Men jag har även ibland fått att de reagerar på mig fast jag inte är synlig eller har gjort något. Jag kan därför lugnt säga att det här är en sak som sänker betyget på spelet ganska rejält; då vi har en AI i spelet som ibland är helt oduglig och gör spelet väldigt tråkigt. Det saknar verkligen tuggmotstånd milt sagt…

Om vi tar staden Redfall (och världen som målas upp) är det en tämligen liten stad som vi har att röra oss runt i – med sparsmakad variation på omgivningarna. Förvisso, det är en småstad och de är ej så varierande men ändå, det kunde varit bättre än vad vi fått här. Staden är uppdelad i områden och varje område har ett hus som huserar överlevare från katastrofen, hus som du senare kan använda för att snabbt förflytta dig över kartan eller köpa ammunition och andra förnödenheter.

Utöver de olika husen som finns i de olika områdena har vi en huvudbas som är stadens brandstation, detta är det första uppdraget som vi får göra i spelet när vi startat upp det. Här kommer vi finna NPC:er som en doktor, präst och ett par som väntar barn som kommer kunna ge oss en gnutta bakgrundshistoria, samt lite extrauppdrag. Här i huvudbasen har vi även på övervåningen en karta där vi väljer vilket huvuduppdrag vi vill ta oss an. Det finns flera val här, där alla grenar ut till flera uppdrag men där målet i slutändan är att reda ut vad det är som pågår i staden och hur det har kommit att bli som det är. Det är därför en oväntat linjär historia, som dessvärre inte lyckas utvinna någon fördel av just denna faktor. Många spel vill skapa ett narrativ som binder dig som spelare med vad som spelas upp – men här blir det snarare bara en avbockningslista för dig att göra. Det hela känns väldigt slapphänt och osar mediokritet.

Mycket av informationen kring vad som hänt i staden kommer du få i spelets mellansekvenser, samt ett gäng lappar och genom att lyssna på de NPC:er som finns i huvudbasen. Det finns fler NPC:er runtomkring de olika baserna, men allt du kan göra med dem är att få upp en prompt för att tala med dem – något som i merparten av fallen resulterar i att allt du får tillbaka kanske är en grymtning eller en väldigt kort upprepande ramsa. Spelet lider därför av att det är väldigt dött och vad jag menar är att utöver de NPC:er som finns i de olika baserna, är staden helt tom på vanligt människor. Allt som finns är de fiender som finns på vissa utvalda platser, och ibland är det långt mellan dem vilket inte direkt hjälper till med den tomhet av fiender/NPC:er som uppvisas här.

Du kan ta dig in i väldigt många tomma och övergivna hus där du kan leta efter förnödenheter eller nya vapen. Det finns även andra saker du plockar på dig, men dessa är bara till för att ge dig som spelare pengar för att kunna handla förnödenheter på baserna. Jag hade önskat att det hade det funnit hus där människor hade barrikaderat sig i dem, och vi kunde hjälpa dem med att hitta och leverera resurser till dem eller ta dem till huvudbasen hade det gett lite mer liv och variation i spelet – men ack så är ej fallet.

De huvud-NPC:er som du kan prata med har också bara så mycket de kan prata om, ger de dig ett uppdrag nämner de kanske bara det i förbifarten. Men ibland när du kommer tillbaka till brandstationen kan dessa NPC:er befinna sig i samtal sinsemellan. Dessa NPC:ers dialog består dock mycket av repetition, och därför hör du samma gamla sak om och om igen när du återvänder till huvudbasen.

Kartan över Redfall.

För att återgå till mellansekvenserna lite snabbt är de en besvikelse, det är statiska bilder som panorerar lite lätt över skärmen som visas upp medan vår huvudkaraktär pratar över dem likt en berättarröst. Att utvecklarna ej kunde ge oss animerade sekvenser, med lite mer djup i sig undrar jag lite över, det ger spelet nämligen en känsla av att de ej ville lägga tid på dem och då spelet har en väldans många brister i övrigt undrar jag ej var de egentligen lagt all tid?

Spelet kan spelas själv eller ihop med tre kompisar – och medan jag har spelat spelet mestadels själv, fick jag även med mig på en spelsession vår Chefredaktör Fredrik. Men det som märktes tydligt under denna co-op-session var att karaktärerna nu hade dialoger även sinsemellan kring olika saker, vilket jag tyckte om då det livade upp det hela lite från att bara springa helt tysta ihop från uppdrag till uppdrag. Om det är bra/givande dialoger de har med varandra, ja det skulle jag väl inte påstå, men det var trevligt ändå att det fanns, och gav spelet lite mer textur till sig.

Att få spela med någon lyfte spelet väldigt mycket och jag skulle säga att solospelande kanske inte är var spelet skiner. Detta då det är trevligare att ta sig an ett gäng av fiender i vänners goda lag. Jag skjuter på en vampyr tills han nästan är död och Fredrik rusar fram och hugger den i bröstet med en påle: teamwork. Något som uppskattas… men som förvisso uppskattas i de flesta co-op-spel, oavsett hur kvalitativa de är. Nåja, spelet har lite sträckor att ta sig över dessutom (trots att det är en relativt liten karta) och själv sitter jag bara där och stirrar på hur karaktären rör sig från ett ställe till ett annat – jag hade mer än gärna tagit att vi kunde få med oss en NPC som sprang med bara för att få lite dialoger och något som hände på vägen till uppdragen, men icke. Om någon tänker spela spelet gör det då alltså med några vänner.

Din karaktär har för övrigt ett uppgraderingsträd, där du har dina specialförmågor för den karaktären du har valt och sedan är det uppgraderingar som alla karaktärer har; bär mer ammo för t.ex. pistol eller någon annan typ av vapen, få att livet fylls på snabbare, ordna så att när du helar en vän även se till att deras liv fylls på osv.

Jacob har t.ex. sin spöklika korp, som när den flyger iväg och det är fiender i närheten lyser de upp i rött – för lättare urskiljning. Jacob kan också bli osynlig och har en special-attack där han frammanar ett gevär som markerar flera fiender och skjuter sedan dem på rad efter varandra (lite likt Dead Eye från Red Dead-serien). Jacob kan dessutom uppgradera förmågorna så att hans korp kan upptäcka och markera fiender längre ifrån eller se till att hans osynlighetsförmåga varar längre. Du får välja lite uppgraderingar för att anpassa på hur du vill spela spelet, men det är lite tråkigt att karaktärerna är så snarlika med endast några få skillnader. Hade karaktärerna mer varit klass/vapen-baserade och du fick extra fördelar baserat på vilka vapen som användes hade valet kring vem du ville spela som känts mer relevant. Nu kan alla karaktärer använda samma vapen och du får bara några få skillnader dem emellan (som med deras specialare), vilket gav spelet en generisk ton som var svår att kringgå.

Uppgradera din karaktär.

Men hur väl flyter spelet på då, ja du det är en historia i sig självt. För mig har det varit en hemsk upplevelse med stutters (hackningar) var och varannan minut medan jag rört mig över kartan, spelet är uppenbart inte väloptimerat – plus att jag har aldrig tidigare sett så många pop-up fönster om att UE4 har kraschat tidigare. Jag har uppenbarligen inte haft den bästa upplevelsen med spelet, men tydligen beror det på att spelets optimering är usel i mångt och mycket och att spelet läsas in i zoner vilket skapar en uppenbar stutter för min egen del. Ja till och med för Fredrik märktes det av denna typer av fadäser med framedrops och liknande. Varför jag lyfter detta är för att jag och Fredrik har två vitt skilda specifikationer på våra datorer; Fredriks är en mer high-end dator (Nvidia Geforce 4090-grafikkort, Intel I9-13900K) och jag ligger mer i låg- till mellansegmentet (Nvidia Geforce 3060, Intel I5-11400f) och vi märkte båda hur det hackade och hade sig från och till. Bara det faktum att det även var långsamt vid inladdning av texturer, vilket skapade att saker såg låg-texturerade ut en stund var en sak som stod ut. Nåja, jag kunde leva med den biten över de andra problemen med spelet (även om det bidrog till att spelets utseende fick sig en törn).

Trots att jag fick spelet till mig någon dag innan det släpptes och nu fått den stora uppdateringen som inväntades består väldigt många av irritationsmoment fortfarande för mig. Det värsta är stutters och framedrops som gör att spelet ibland fryser till mitt i en strid och jag undrar om hela spelet har kraschat, för att sedan komma igång och vips, nu ligger jag död istället. Sen har vi alla dessa riktiga krascher som har varit med från start; de har varit så många att efter sista kraschen har jag bara givit upp på att starta upp spelet igen, och i skrivandets stund nästan en vecka efter att det släpptes har ingen uppdatering kommit för att lösa dessa problem som stör upplevelsen i spelet – trots mina idoga försök att spela vidare i veckan som varit.

Spelets grafik har mycket riktigt väldigt mycket känslan av ett Arkane-spel, med överdrivna karaktärsutseenden som ser lite hyperrealistiskt cartooney ut och funkar till viss del (vilket är lite si och så i mitt tycke), men de har åtminstone byggt en stad som är väldigt snygg och väldetaljerad. Det är väl en smaksak angående både stad och karaktärer, och jag har gillat Arkanes design i tidigare spel som t.ex. Prey eller Deathloop, så den här stilen går an – men hade gärna sett något mer stilistiskt som de andra spel de släppt.

Ljudmässigt har jag inte mycket att säga om spelet, röstskådespelarna gör bra ifrån sig från med den dialogen de har. Musiken lämnar tyvärr inget bestående minne, vanligtvis finns det alltid en låt som stannar kvar i minnet – men icke här! Dock är det atmosfäriska ljudet bra med fåglar som kvittrar och vinden som susar runtomkring dig, men det väger tyvärr ej upp för allt annat i spelet.

Ett speciellt utseende på vissa karaktärer.

Vad som kan sägas här nu i slutet av min recension är att i nuläget kan jag inte riktigt rekommendera spelet tills det har fått minst ett par uppdateringar under bältet och även då du bör spela ihop med vänner för att få en trevlig stund. Det enda jag anser är bra med spelet är berättelsen, den gör mig nyfiken på att få reda på hur och vad som har hänt i staden. Varför är det i det skicket som det befinner sig i, och var kommer vampyrerna ifrån. Men tyvärr har prestanda-aspekten, spelets tomhet och den mängd krascher fått mig att helt tappat lusten för spelet. Det känns som sagt dött; visst det är en stad som är övertagen av vampyrer, men lite mer liv ute på gatorna – samt mer motstånd borde finnas. Istället hittar vi ett par NPC:er som upprepar sig eller rentav bara ger en liten grymtning till svar. Spelet faller därför tyvärr på sin dåliga optimering och sitt livlösa upplägg – det finns säkert någon därute som är nyfiken, men vänta på att köpa det till dess det fått mer kärlek från utvecklarna och kanske kan flyta bra på alla olika konfigurationer av datorer och konsoler. Det har med andra ord inte riktigt det ”bettet” som jag hoppades på…