Sedan 2006 så har vi väntat på en uppföljare till Prey. Vi fick Prey 2 utannonserat 2011, men tyvärr så lades det spelet ned 2014. Bethesda flyttade då över arbetet av IP:t till Arkane Studios, som direkt skrotade i princip allt som hade med det föregående spelet att göra. Så följ med mig när vi tar oss en grundlig titt på det helt nya Prey och ser vad det har att erbjuda oss!
Story!
Huvudkaraktären vi spelar i Prey är Morgan Yu, och vi får här valet att välja om vi vill spela som manlig eller kvinnlig version av karaktären. Morgans berättelse börjar när han ska påbörja att jobba för TranStar Industries på rymdstation Talos 1, där hans storebror Alex är VD och på samma gång aktiv forskare. Morgan vaknar upp måndag den 15 Mars 2035 och han gör sig redo för att åka till jobbet. Väl framme på TranStar så välkomnar Alex honom personligen och berättar för honom att han kommer få utföra några tester innan han kan åka till Talos 1.
Vi tar oss an testerna så gott som vi kan, även om forskarna som studerar och analyserar våra framsteg uppenbarligen är väldigt förbryllade över resultaten. På det sista testet så ser vi ur ögonvrån något som snabbt rör sig precis bredvid huvudforskaren. Han säger att testerna snart är över och tar upp sin kaffekopp. Koppen ’poffar’ till i hans hand och en svart, formlös varelse uppenbarar sig som verkar pulsera. Varelsen attackerar forskaren och vakter kommer till undsättning, samtidigt som rummet vi är i fylls med en grön gas, sedan blir allt svart.
Vi vaknar upp i vår säng måndag morgon, den 15 Mars för våran första dag på TranStar . . . Vänta nu, varför har jag en sådan stark déjà vu känsla för!? Och här har vi starten på spelet i ett nötskal; vi finner oss förbryllade och har inget som helst minne av vad som har hänt.
Vi lär oss snabbt därefter att vi redan är på Talos 1 och att den har blivit övertagen av varelser som visar sig vara en utomjordisk ras kallad Typhon, där vi sett den mindre av dem som kallas för Mimic, då den kan härma objekt. Vi ger oss ut på den till synes övergivna stationen för att ta reda på vad som hänt och försöka stoppa Typhon rasens ödeläggande av stationen.
Gameplay!
Gameplay kan jag säga påminner väldigt mycket om Arkane Studios spelserie Dishonored. Mest för hur spelet känns, då väldigt mycket av spelet går ut på att välja mellan att smyga sig försiktigt fram, eller rusa in med vapnet i högsta hugg. Samma sak gäller när vi kommer till förmågor, och valet av dem. Spelmässigt så går mycket av speltiden ut på att smyga omkring och utforska allt vi kan hitta. Vi kommer att hacka datorer utspridda över stationen för att kunnat ta del av de mail som skickats mellan de anställda, detta då vi kan få information om vad som har hänt. Vi kan även se vilken relation de anställda har till varandra, hitta koder för olika låsta rum eller skåp. En av de viktigaste saker vi kan hitta på datorerna är kartor över området vi befinner oss i, samt möjligheten att låsa upp dörrar.
Vi lär oss snabbt att vi kan använda Neuromods för att lära oss nya förmågor. Neuromods används för att manipulera våran hjärna så vi kan lära oss saker på direkten eller till och med kunna förlänga vårat liv. De tre huvudgrupper av förmågor är; Scientist, Engineer och Security.
Scientist är för hackande av datorer och lås. Samt förbättrar hur mycket hälsa man får av medkits och mat.
Engineer är t.ex. fokuserad på hur tunga saker vi kan lyfta upp, reparera robotar och turrets, hur mycket vi kan ha i inventory, eller uppgradering av vapen.
Security är för att förbättra dina chanser i strid, som t.ex. att höja vårt liv, hur mycket stamina vi har, hur tyst vi kan smyga, eller hur snabba vi är.
Detta är bara några få exempel på vad för olika förmågor vi kan använda oss av. Problemet är att för varje uppgradering så krävs det bara fler och fler neuromods och de kan vara svåra att hitta.
Längre in i spelet så kommer vi att kunna skanna och analysera fienderna, och lära oss nya förmågor från våra kära mimics, där en av dem är att du helt enkelt själv kan härma saker i din omgivning. Vilket är ganska passande då man kan använda det i syftet av att ta sig in på områden du ej kunnat tagit dig tidigare, kanske då som en liten kaffekopp.
Vapen får ju ej glömmas, och i spelet så börjar vi med en helt vanlig skiftnyckel som det enda redskapet, men misströsta ej; vi får snart tag i andra vapen. En av dessa är GLOO Cannon; det är ett vapen som skjuter ut snabbstelnande lim. Vilket är väldigt behändigt då mimics är väldigt snabba och aggressiva. Under spelets gång så hittar vi fler roliga vapen som vi kan använda för att skydda oss med.
Spelet är uppdelat i större områden som vi kommer röra oss fram och tillbaka emellan. Det finns i varje område rum eller dörrar som du ej kan låsa upp förrän långt senare i spelet. Detta då vi under vår genomsökning av stationen hittade ett keycard på en kropp som går till ett tidigare låst rum. Backtracking är något som man kommer göra mycket av, då man genom huvudstoryn och sido uppdragen kommer röra sig frekvent mellan de olika områdena.
En viktig sak i spelet är att plocka upp allt som man kan hitta på grunda av att i spelet så finns det ”Recycler” som bryter ner objekt till deras grundform. De materialen som vi får är Organic, Synthetic, Mineral och Exotic, som vi sedan kan använda för att tillverka t.ex. ammunition, medkits eller vapen. Man börjar spelet med ett begränsat antal platser man kan förvara saker på sig, men om du uppgraderar ”Suit Modification” så låser du upp nya platser för saker i din dräkt.
Ljud och Bild!
När det kommer till ljudbilden så är den väldigt bra och passande till detta sci-fi spel med skräck inslag. Röstskådespeleriet är väldigt bra gjort tycker jag, även fast det inte är så mycket dialog. De har en trovärdighet bakom sig, känns genuina, och jag tycker att rösterna i spelet passar in på hur karaktärerna ser ut. Vissa röster i spelet har en del variation beroende på vilket kön vi valde.
När vi går över på musiken så är den väldigt passande, då den påminner väldigt mycket om den musiken vi har haft i sci-fi filmer från förr och idag, och passar så väldigt bra in till det visuella. Musiken ger oss den där lite ödesmättande och sci-fi känslan (sitter och har på soundtracket samtidigt som jag skriver denna recension). Bara låten ”Everything Is Going to Be Ok” skulle kunna vara med i vilken sci-fi trailer som helst. Vi får här även musikalisk hint på när något skall hända eller när vi blir attackerade, vanligtvis dramatisk musik när vi blir anfallna och när musiken tystnar så är hotet borta.
Det ambienta ljudet i spelet tillför så mycket, speciellt bakgrundsljudet som förmedlar att vi är på en stor station som brummar när den rör på sig, maskiner som blippar eller våra fotsteg på olika ytor. I det stora hela så gör alla småljud att stationen känns mer levande och verklig.
När vi kommer till det grafiska, så ser och känns det som sagt väldigt mycket som Dishonored, men även likaså Bioshock, och jag måste säga att verkligen gillar den stilen som man har gått för i spelet. Det är en blandning mellan retro sci-fi och Art Déco på huvudområdet, och när vi kommer till labben och arbetsområdena så är de väldigt kliniska och futuristiska. Men de har blandat det väldigt väl så att man kan se och känna igen sig bara på hur det ser ut i området man är i.
Grafiskt sett så är spelet väldigt snygg (tycker jag personligen, och jag är inte en person som går hårt på grafiken i ett spel). Men jag tycker om hur allt är designat i spelet, allt från den minsta möbeln till de enorma områdena vi rör oss i. Texturerna är väldigt snyggt gjorda, och som sagt gör sig väldigt bra i retro sci-fi/Art Déco designen. Jag tycker om designen vi har på Typhon rasen, de är olika i utseende men man kan lätt se att de tillhör samma ras. Man skulle kunna beskriva de som en levande oljevarelse där huden ser ut att röra sig hela tiden.
Spelet i sig har flutit på väldigt bra och inte haft några större problem. Det har väl varit någon dropp i fps:n när det har varit mycket som hänt på skärmen, men inget allvarligt som tog mig ur spelet.
Mina Åsikter!
Efter att ha spenderat över 20 timmar i demot så tyckte jag att jag visste tillräckligt om spelet, men det har ett mycket större djup och historia än vad jag kunnat gissa mig till. Det finns så mycket man kan kolla upp på datorerna eller läsa utdrag ur böcker som ger oss en större insyn i hur världen och framtiden har kommit till att bli. Fienderna är intressanta och då de kan härma saker så blir det ibland lätt att man tror sig se något röra på sig, så man sakta smyger sig fram och slår till . . . Men det visade sig bara en vanlig kaffekopp som fick sätta livet till. Jag uppskattar väldigt mycket att det finns så mycket man kan göra och utforska, dock blir det ett väldans springande fram och tillbaka ibland och laddningstiderna skulle jag önska var kortare (men då tar jag mig bara tid och gör mig en ny kopp kaffe, hmm rörde min kopp på sig!?). Omspelningsvärdet på spelet finns här då man kan ta sig an spelet på flera olika sätt och det finns flera sätt att avsluta det också.
Denna recension baseras på Xbox One versionen.
Prisbild ca 490 kr.
Recensionskod tillhandahållen av Mi5 Communications / Bethesda.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.