Layers of Fear

En känd karaktärstyp här i livet är den plågade konstnären. Tropen säger att en skapande människa ständigt plågas av ångest och andra mentala problem. Hur skulle det vara om vi fick öppna dörren på glänt och ta del av hur det är att uppleva dessa bekymmer? Hur många av oss skulle egentligen orka till slutet?

Layers of Fear är från början en spelserie av Skräckspel i förstapersonsvy där vi i varje spel tar på oss rollen som en typ av konstskapare (konstnär, skådespelare och författare) som plågas av ångest och mardrömmar som är kopplade till traumatiska händelser som har hänt nyligen – och det är upp till oss som spelare att ledsaga dem genom sina mardrömmar och försöka få något typ av avslut. I och med det här släppet bakar utvecklaren Bloober Team ihop samtliga spel i serien och gör dem till en stor upplevelse. Till en början hoppar vi in i rollen som en författare som har hyrt in sig i en fyr för att kunna skriva sin bok i lugn och ro. Ruskiga saker händer i fyren under tiden hon är där som vi måste undersöka och när hon skriver på sina historier, sätter segmenten som är de tidigare spelen igång. De tidigare spelen är hennes böcker helt enkelt. Det är faktiskt ett trevligt sätt att baka ihop en antologi på.

Förutom att alla spelen är ihopslagna till ett enda spel, finns det lite andra skillnader. Dels är spelet ombyggt från grunden i Unreal Engine 5 vilket gör att spelet ser otroligt bra ut. Det har även kastats in en ny spelmekanik i form av olika typer av lampor. Dessa lampor används för att lösa vissa pussel för att komma vidare i berättelserna. Fiender har även lagts till, vilket för med sig att nu finns även risken att misslyckas i form av att dö. Som tur är kan lamporna hjälpa oss att försvara oss mot dessa fiender. Det går givetvis inte att få dem att försvinna för evigt, men tillräckligt länge för att kunna springa iväg från dem.

Jag är lite kluven till tillägget av fiender dock. Jag förstår varför de har lagts till, eftersom att spelet då kan konkurrera med övriga spel i genren som är uppbyggda på stressfyllda jaktsekvenser. Å andra sidan är Layers of Fear väldigt fokuserat på stämning och berättelse. Det är väldigt tydligt att spelen från början handlade om att orientera sig genom mardrömslika miljöer med lika mardrömslik atmosfär. Detta för med sig att fienderna distraherar väldigt mycket från detta. Det blir förvisso en mer lättsmält upplevelse, eftersom att det tidigare krävde att du investerade dig ordentligt i berättelsen. Det finns ett safe mode där du kan spela genom spelet utan att fienderna kan göra dig illa, vilket såklart är trevligt om du nu skulle känna som jag gör. Tyvärr känner jag personligen att tillägget av fienderna hämmar narrativet lite väl mycket.

I övrigt är det inte mycket att tala om rent spelmekaniskt egentligen. Du går runt i miljöer som består av flera dörrar och rum. Under tiden du går från rum till rum, ändras miljöerna och blir mer och mer surrealistiska och overkliga. Med jämna mellanrum stöter vi på tidningsartiklar, brev och liknande som ger oss bakgrund till berättelsen som vi bit för bit sakta men säkert får lägga ihop. Det kommer även falla saker från ovan för att få dig att hoppa till i stolen. En annan sak vi stöter på med jämna mellanrum är pussel. Jag gillar verkligen pusslen i det här spelet. Eftersom att många av dem handlar om att vara uppmärksam på omgivningen och vad “spelreglerna” är för platsen du för tillfället befinner dig på. Det gäller även att läsa dokumenten noggrant eftersom att det kan dölja sig ledtrådar i dem också. Det gör att spelet blir mer involverande och att jag känner mig mer som en del av spelets värld.

Även om jag uppskattar pusslen, stämningen och berättelserna till viss del, har jag faktiskt lite problem med spelets upplägg. Det blir ofta att det känns som att gå i ett spökhus på ett nöjesfält, där du går från rum till rum och väntar på vad nästa läskiga grej kommer vara och när det kommer ske. Vilket blir väldigt enformigt i längden. Nu finns förvisso fienderna som försöker bryta av det här mönstret, men de känns så malplacerade eftersom att det är väldigt tydligt att de inte fanns där från början. Jag tror att det största problemet, framförallt med tillägget av fiender är att spelet känns generiskt. Det finns flera spel av den här typen som gör intressantare saker. Nu vet jag att första Layers of Fear var ett tidigt exempel på förstapersonsskräck med mer fokus på berättande. Tyvärr har genren nu inte bara kommit ifatt Bloober Team, de har även gått om dem och börjar utforska tidigare outforskade stigar. Med tilläggen försöker de vara en starkare konkurrent till liknande spel, men med det har de tappat identiteten som fick dem att stå ut och är nu bara ett spel i mängden.

Kontrollmässigt är det inga konstigheter, eftersom att du för det mesta bara kommer att vandra omkring i miljöerna. Vid tillfällena det är dags att försvara sig mot fienderna med lampan behövs bara två knapptryck. Vad som dock är irriterande för mig personligen, är att vissa pussel kräver att vi ska göra rörelser med antingen styrspakarna på handkontrollen eller med musen. Anledning till att jag själv inte tycker om detta är att det känns som att precisionen aldrig är klockren. Antingen förstår inte spelet vilken rörelse jag gör, eller så känns rörelserna oerhört tröga. Problemet kan givetvis även ligga hos mig, som tur är går det att stänga av denna funktion via pausmenyn, vilket är skönt då det blir en sak mindre för mig att irritera mig på. Ljudmässigt är det riktigt bra. Dels har vi miljöljuden som kan bestå av knarrande ljud från ett gammalt hus eller ljudet av en storm utanför som verkligen sätter stämningen på ett riktigt bra sätt. Det finns även ett soundtrack som gör ett bra jobb att bidra till atmosfären.

Det finns inte så mycket mer att säga om Layers of Fear. Det är inte ett dåligt spel och Bloober Team har verkligen gjort ett riktigt hästjobb med att kasta in nya spelmekaniker, uppgradera grafik etcetera. Tyvärr har det kommit väldigt många liknande spel under åren och tråkigt nog gör de nya tilläggen att Layers of Fear känns som ett spel i mängden. Nya eller gamla fans behöver inte hålla sig borta från spelet, men det behöver verkligen inte stå högst upp på din prioriteringslista heller.