Antonball Deluxe

Breakout var ett populärt arkadspel på 70-talet. Ett halvt sekel senare presenteras Antonball Deluxe, ett spel som tydligt tagit inspiration från denna retroklassiker, men med sin alldeles egen tvist.

Antonball Deluxe handlar om Anton, en medelålders man som har varit ute på krogen. På vägen hem går saker snett och han hamnar i kloakerna där vi får ta kontroll över honom och spelet börjar. Storyn i det här spelet är alltifrån djup och agerar mest som kontext till det arkadiga gameplayet. Jag tycker att den fungerar och det är lätt att komma in i.

Spelet består av tre olika spellägen, Antonball, Punchball och Antonball VS. Det första läget följer berättelsen jag precis tog upp och är det som spelet lägger mest krut på. Antonball består av ett par världar du ska ta dig genom, alla med ett visst antal banor eller faser som spelet kallar dem. Varje fas består av ett breakoutpussel du måste lösa, detta kan du göra antingen själv eller med upp till tre vänner. För de som inte vet hur breakout fungerar så har du ett objekt (i detta fall en boll) som du ska skjuta mot block som sitter längs väggen och målet är att skjuta ner alla dessa block för att ta dig till nästa bana. När bollen nuddar ett block studsar den tillbaka och det blir ditt uppdrag att rädda bollen från att falla genom en lucka på din sida planen Misslyckas du tappar du ett liv. I Antonball är tvisten att du har kontrollen över en karaktär (Anton eller någon av hans vänner) som skjuter iväg bollen. Karaktären fungerar lite som hur du styr någon i ett traditionellt plattformsspel. Med en Xbox-kontroll hoppar du med A, dashar med B och rör dig med styrspaken. Om du vill komma lite längre upp med dina hopp kan du hålla nere styrspaken och klicka A samtidigt för att göra ett snurrhopp. Om du träffar vissa block eller får in en poängkombo genom att studsa på flera block i rad kan du få vissa power-ups, till exempel en pistol du kan avfyra genom att klicka på X eller att bollen blir till tre snabbare bollar. Kontrollerna är simpla, men jag tycker det är lite svårt att få bollen att åka i den riktning jag vill. När du kommer in en bit i spelläget börjar fiender och fällor dyka upp och om du blir träffad av dem förlorar du ett liv Förutom detta är målet densamma under hela kampanjen.

Breakout-kopplingen är oneklig…

Mitt favoritläge i spelet är Punchball. Banstrukturen här är ungefär densamma som i Antonball. Du tar dig genom ett visst antal världar som innehåller ett visst antal faser. Det som skiljer Punchball från Antonball är dels att berättelsen följer Antons vän Annie, men främst har det en annan mekanik. I varje fas finns det fiender som du ska döda. Detta gör du genom att plocka upp en stor boll och kasta den på dem. När du kastat bollen på fienderna måste du hoppa på dem för att slå ut dem (iallafall för de flesta fiender, vissa krävs det bara att du kastar bollen på). När det bara finns en fiende kvar blir den blå och extra snabb, vilket gör den svårare att träffa. En fiende går från ett håll på skärmen till en annan och när den når kanten kommer den ut på ett annat ställe. Det gäller att ha detta i åtanke för att klara faserna, särskilt senare i läget då det blir fler fiender på skärmen. Jag gillar det här läget mer än Antonball, dels för att det känns mer originellt och dels för att det känns mer rättvist sett till mekanik. När jag förlorar i Punchball känns det mer som att det är mitt eget fel än i Antonball, eftersom jag har bättre kontroll över var bollen hamnar.

Arkadigt var ordet…

Det sista läget är Antonball VS. Här spelar du och en vän på varsin sida av en plan. Varje sida har en uppsättning av block ni ska skjuta ner med hjälp av mekanikerna från Antonball-läget. Den spelare som lyckas skjuta ner sin motståndares block först vinner. Antonball VS är mest ett kul sidoläge i kontrast till de två andra kampanjlägena. Dock saknar jag att kunna köra mot datorn. För att kunna köra detta läge överhuvudtaget behöver du nämligen en vän, vilket i min mening är lite synd.

1v1 battle!

Slutligen har spelet även ett onlineläge. Här kan du skapa rum tillsammans med dina vänner eller söka efter främlingar att spela med. På grund av spelets låga spelarbas har jag tyvärr inte lyckats hitta en match, oavsett hur länge jag söker. Det är även värt att påpeka att spelet stödjer Remote Play via Steam, vilket jag heller tyvärr inte kunnat testa.

Det finns även en del extramaterial i spelet. När du spelar de två kampanjlägena får du poäng som används i ett lotteri där du får möjligheten att låsa upp nya karaktärer att spela som. Du kan också vinna konstverk som du kan kika på i ett galleri. De olika karaktärerna fungerar på samma sätt rent mekaniskt. Det är bara det estetiska som skiljer dem åt, vilket inte nödvändigtvis är något negativt i min mening även om det hade varit kul om det fanns något som skiljer karaktärerna åt. Till exempel att de hoppar olika högt beroende på storlek eller något i den stilen.

Sett till grafiken tycker jag spelet gör sig bra i att bibehålla “retrokänslan” det strävar efter. Det är 16-bitars pixelgrafik, vilket får det att se ut att höra hemma på SNES och spelets UI är en ’throwback’ till arkaderan. Spelets artistiska stil sett till karaktärer har jag blandade åsikter om. Vissa karaktärer, till exempel Anton, ser bra ut medan andra ser oproportionerliga och skumma ut. På det stora hela tycker jag om det grafiska i spelet. Samma sak med musiken. Det har ett “catchigt” soundtrack som jag tycker passar in.

Allt som allt tycker jag att Antonball Deluxe är ett helt okej spel, men inget som står ut ur mängden. Det är troligen ett spel du kommer ha kul med en kort stund innan du glömmer bort det och går vidare till nästa.