Legends of Kingdom Rush

Turbaserade strider, färgglada karaktärer och en berättelse i serietidningsformat. Detta är exakt vad Legends of Kingdom Rush har att erbjuda.

Vi börjar spelet i staden Linireans citadell. Kungen har blivit av med tronen och mörkrets härskare har tagit makten. Vår hjälte, Gerald, har varit fängslad och efter att ha blivit fritagen av en lönnmördare och kämpat sig ut genom att strida i spelets introduktion flyr Gerald från staden i hopp om att rekrytera kumpaner som kan hjälpa honom att sätta stopp för mörkrets härskare en gång för alla. Det är nu spelet börjar på riktigt.

Spelets berättelse är väldigt generisk och minimal, men jag tycker ändå att den fungerar i kontext till spelets gameplay. Berättelsen berättas i form av tecknade paneler likt hur det är i en serietidning, vilket jag uppskattar. Till varje bana får vi en liten introduktion till bossen för banan och vi får veta lite hur den kommer fungera genom att ge bakgrund.

Legends of Kingdom Rush är i grunden inte ett långt spel. Det består bara av ett fåtal banor och vet vet man vad man gör kan man klara spelet på lite över en timme. Dock är detta betydligt lättare sagt än gjort. För att klara en bana eller område, som kanske är ett bättre ord för att beskriva det måste du ta dig igenom utan att dö med hela ditt lag. Om du gör det kommer du behöva spela om från början av banan. Varje område består av ett antal nivåer och event. Dessa event kan innebära en strid, en affär där du kan köpa lite föremål som hälsobrygder med mera eller stationer där du kan uppgradera dina karaktärers skydd. Längs vägen kan du även stöta på en del överraskningsevent, till exempel ett hinder som måste överkomma med hjälp av karaktärers förmågor eller ett bakhåll från fienden där du måste ta del i en oväntad strid.

Dessa event ploppar upp i klassiskt bordsrollspelsstuk à la Dungeons & Dragons där du rullar tärning för att se hur det går för dig. Jag tycker om upplägget på världskartan. Det finns mycket frihet att ta den väg man själv vill ta, vare sig man vill skaffa mer föremål eller delta i fler strider. Fördelen med att skaffa fler föremål och uppgradera sig själv är att man kan få så en slags armour som är en extra vit hälsomätare som fienden måste ta sig igenom innan den skada karaktären. (förutsatt att fienden inte är en magianvändare, då kan den bortse från denna mätare) och fördelen med att delta i strider är att du kan få poäng för att låsa upp nya förmågor åt karaktärerna.

Kartan i ett område.

Striderna utspelas på ett rutnät på turbaserat RPG-manér. Varje runda kan karaktären använda två handlingar, röra sig på griden och använda en förmåga för att skada fienden. Det är viktigt att inte dra förhastade slutsatser, annars kan det gå riktigt illa, till och med på lättare svårighetsgrader. Det är även viktigt att du väljer ut hjältar med olika styrkor/förmågor innan du börjar din resa genom ett område för att skapa ett balanserat lag. Det finns sex legendariska hjältar och tolv kompanjonhjältar du kan mixa och matcha. De legendariska hjältarna kan ses som lagets ledare och du kan enbart ha en åt gången i ett lag medan du kan ha upp till tre kompanjoner.

Antalet hjältar är väldigt limiterat till en början, men ju mer du spelar desto fler låser du upp. När du klarat första riktiga banan låser du upp ett arena-läge där du kan testa lite olika karaktärer innan du låser upp dem. De legendariska hjältarna går även upp i nivå mellan spelomgångar, vilket kan underlätta för framtida försök att klara ett område. Spelet har alltså en hel del omspelningsvärde för den som vill leka med olika kombinationer av hjältar. Dock kände jag redan vid andra banan att spelet började bli lite repetitivt. Det kändes som att jag gjorde samma saker igen, fast i en ny setting. Jag skulle gärna se att spelomgångarna ändrades lite mer med nya event och nya stakes. 

Utseendemässigt är spelet väldigt färggrant och lekfullt. Detsamma gäller musiken och ljudbilden. Dock får just dessa aspekter mer än något annat spelet att kännas som att det vore gjort för mobiler trots att spelet inte har några mikrotransaktioner eller dylikt. Det är mer känslan i hela estetiken och upplägget som får det att kännas så. Det beror nog i grunden på att ursprungsmaterialet Kingdom Rush är ett Tower Defense-spel till mobil och att de har tagit samma utseende till detta. En annan aspekt jag är lite skeptisk till när det kommer till ljudet är karaktärernas röstskådespelade “battle quotes”. Själv brukar jag inte ha några bekymmer med sådant, men i det här fallet låter det så oentusiastiskt så jag tycker att de lika gärna kunde ha skippat rösterna.

Sammanfattningsvis är Legends of Kingdom Rush ett spel för dig som vill spela något kortare strategi-RPG. Det doftar mycket mobilspel, men om du inte har något emot det kan det vara värt att ta en närmare titt på!