Moss: Book II

Musen Quill är tillbaka och hon måste tillsammans med dig ge sig ut på äventyr igen. Hur står sig spelet mot föregångaren och kommer vi att vilja bläddra vidare i bok två eller stänga den igen av tristess?

Precis som i föregångaren börjar vi vår resa i en stor sal (tänk dig matsalen i Hogwarts) där vi sitter med en bok framför oss. Vi öppnar boken Moss II och får en historia berättad för oss. Vi som spelets läsare är inte bara en passiv läsare av äventyret, utan här är vi en del av äventyret och våra handlingar kan hjälpa Quill att komma förbi pussel eller hjälpa henne mot de fiender som hon kommer stöta på.

Quill har ett svärd till sin hjälp och vi kommer även lära sig nya förmågor som att kunna skjuta henne över större ytor och kunna nå nya ställen. Man kommer även att kunna hitta ny utrustning som kommer skydda henne mot farorna som finns därute.

Spelet utspelas i ett diorama där vi som spelare kan röra oss runt och se hemligheter och hitta vägar att ta oss runt eller hitta lösningar till de pussel som finns i spelet. Utöver att vi styr Quill med Dualshock-kontrollen kan vi flytta runt på vissa objekt för att underlätta plattformandet. Sen i strider kan vi även manipulera fienderna och hålla fast dem, använda dem som pinball bollar och skjuta dem på andra fiender. Det finns olika sätt man ta död på fienderna och att använda deras egna attacker mot andra är ett intressant och roligt sätt att göra det på. Fienderna kan också användas för att lösa pussen, det finns en platta som måste tyngas ner och här kan jag helt enkelt använda en av fienderna på den. Detta är bara några av de olika sätten som vi kan lösa eller hjälpa Quill att ta sig vidare i spelet.

Historien berättas mellan kapitlen.

Mellan de olika kapitlen i boken får vi uppläst mer av historian och vad som har lett till att världen är i det skicket som det är. Det finns en intressant bakgrundshistoria som första spelet bara skrapade på ytan av. Det finns fem glasskärvor i världen som kan ge läsaren en massa makt och kraft att skapa bokens värld till precis som den vill och om de skulle hamna i helt fel händer kan det bli lite som världen Quill lever i. Med andra ord, Quills resa är att ge sig av och leta upp dessa skärvor och förhindra att de hamnar i orätta händer och skydda hennes värld och de hon håller kära säkra. Men kan hon lyckas med det, det kan du som läsare uppleva i spelet.

Jag tyckte väldigt mycket om första spelet som är ett riktigt suveränt spel. Och precis som Horizon Forbidden West var precis vad jag förväntade mig att en uppföljare ska vara, är Moss: Book II likaså. Här får vi en uppföljare där storyn tar vid precis där den första slutade. Vi får ett äventyr där äventyret blir större och pussen klurigare. Vi kan även hitta nya förmågor som hjälper Quill i hur hon tar sig igenom och hitta lösningar på pusslen i spelet. Historien kan ibland bli lite mörk, men jag tycker om det då det visar att resan som vi har gett oss ut på tillsammans har en större betydelse och att det är viktigt att vi tar och är de hjältarna som världen behöver. De nya förmågorna och utrustningen man kan hitta gör att det finns nya sätt att lösa pussel på och bättre skydd är väl det ingen som klagar på.

Även om vi hittar ny rustning kan en fiende om man har otur ta död på en, men om man bara håller henne i rörelse och hjälper till också med att hålla fast fienderna eller fyller på Quills liv om hon har tagit skada kan man ta sig till slutet på berättelsen. Kontrollen, precis som i föregångaren, är en skön sådan. Du styr Quills rörelse över diaoramat och du slår och hoppar med med två knappar, det är kort och gott kontrollschemat du måste minnas. Du som spelets läsare kan ta tag i objekt för att flytta runt dem, eller hålla fast en fiende om det behövs. Styrningen är silkeslen och att röra sig igenom spelet går suveränt, om jag trillar av en plattform är det mest för att jag kanske inte tittade så noga på hur jag hoppade mot den eller var upptagen med att kolla runt i omgivningen.

Det finns såklart pergament man kan hitta gömda lite här och där över spelet olika kapitel. Dessa kan ibland vara lite kluriga att komma på hur man ska sig till dem. Men oftast är det att man inte har hittat eller fått en förmåga som gör att man kan öppna upp nya sätt och vägar för att ta sig fram. Efter att jag t.ex. fick dash-förmågan sprang jag tillbaka en bra bit bara för att jag visste med mig att jag hade sett liknande ställen där man kunde använda dem för att hitta pergament eller hitta ett dolt tempel.

Spelets grafiska utseende är suveränt, även fast man får uppleva det i PSVR låga upplösning. Det är nästan så jag hade önskat att det hade släpps som ett av de första spelen för PSVR 2 när det ev. släpps tidigt nästa år. Bara för att kunna se och få uppleva spelet som det är tänkt. Men även med det sagt måste jag säga att vara i dessa dioraman är en riktig upplevelse, det är verkligen en fantastisk värld som vi får uppleva sett ur en liten mus synvinkel. Jag tycker om att kliva runt i vardagsrummet och titta runt i alla vrår och skrymslen som finns i världen, dels för att jag vill hitta alla pergament som finns är och för att jag verkligen uppskattar vad utvecklarna har gjort. Det är svårt att inte fastna på vissa delar av världen och bara stå och kolla runt i 360 grader för att ta in det hela, speciellt borggården där man kan se slottet och trädgårdshuset.

Musiken är också något som jag verkligen vill lyfta fram här, den är suverän och verkligen lyfter det som vi ser framför oss. Det är fantasymusik som verkligen gör att världen är helt formad runtomkring oss, det visuella i samklang med det vi hör runtomkring oss och där musiken försätter oss i rätt känsla för det som händer på scenen framför oss.

Historien berättas av en person som gör röst till alla de som vi stöter på under spelets gång och hon gör ett riktigt bra jobb precis som hon gjorde i första spelet. Att bara ha en berättare gör att det blir verkligen som att vi får en berättelse uppläst för som t.ex. min far som läste böcker för oss barn och fick förvränga rösten lite för de olika karaktärerna. Musik och röstskådespel utan ambient ljud kan bli lite tråkigt, men frukta inte det funkar bara bra det också, men jag måste erkänna att jag höjde upp musiken ganska högt då jag tycker om vad jag hörde och det ambient försvann lite där för mig. Men det som jag hörde var bra och det stack inte ut som två katt som hamnat i bråk.

Allt som allt måste jag säga att den här uppföljaren var en riktig fröjd att få hoppa in i. Det har äventyr, en bra historia och såklart en riktigt bra hjälte som vi får hjälpa att rädda dagen, vad mer kan man begära? Det jag kan nämna som negativt är att det precis som föregångaren tar slut allt för snabbt. När man är inne i spelet vill man bara fortsätta och ge sig ut på äventyr, lösa pussel och rädda världen. Men alla äventyr har även de sitt avslut och vi får efter ca 6-7 timmar bara snällt stänga igen Moss: Book II och lägga den i bokhyllan och hoppas på att en uppföljare kommer till PSVR 2 i en snar framtid.