Den berömda bilserien är åter på tapeten med denna remastrade version av Need For Speed: Hot Pursuit (2010). I den här typen av spel är polisen vanligtvis din fiende, så är också fallet här… men de är också din vän – när du spelar som polis.
Om du ber gemene gamer att snabbt nämna ett bilspel, är risken stor att denne svarar Need For Speed. Ställer du då följdfrågan ”kan du beskriva NFS?” får du troligtvis svaret ”du kör sportbilar snabbt och polisen är din fiende”. Ofta har detta historiskt sett varit sant, men inte nödvändigtvis nu.
De tidigare spelen i NFS-serien har haft story, jag tänker främst på Underground 2 och Most Wanted. De har även en sandlådevärld, värd att utforska. Här finns det dock ingen antydan till story, bara en massa race man ska vinna – eller förhindra. Utöver att bränna runt i fräsiga sportbilar får man spela polis, vars uppdrag är att stoppa frifräsarna i glansiga bilar. Visst, polisen har glansiga bilar de också, men man kan inte byta färg på dem; man måste trots allt se ut som en polis.
Karriär, karta och vapen
Uppdragen man ska klara av finns att välja på kartan, en karta över världen. Det är på kartan man börjar när man startar karriärläget. Man kan välja att åka fritt, men man måste välja det från kartan. Känslan man får är att de försöker gömma undan det fria läget för att få spelaren att inte fokusera på den ganska trista världen. Några av de uppdrag som finns är hot pursuit, duel och preview/rapid response. Hot pursuit finns som både polis och racer. Som polis går det ut på att stoppa ett race genom att immobilisera bilarna och ta fast föraren. Spelar man istället en hot pursuit som racer går det ut på att ta sig från punkt A till B utan att åka fast – helst ska man få en bra placering också. För att förstöra racerförarnas eller polisens bilar har man olika vapen till sitt förfogande, bland annat spikmatta, EMP (elektromagnetisk puls), polishelikopter eller turbo. Spikmatta och EMP har både racers och poliser, men turbo har bara racers och polishelikopter har, hör och häpna, bara poliserna. Detta är ett av mina favoritlägen då det skapar variation av samma sak; det känns som ett annat läge beroende på vad man spelar som.
Duel är simpelt, man spelar som racer och möter en annan racer. Försten i mål vinner. I preview och rapid response tävlar man mot sig själv, och klockan. Preview är racervarianten och rapid response polisernas. Som racer kan du bara gasa på tills du är framme och inte bry dig det minsta om andra trafikanter eller kommunens ekonomiska välmående. Spelar du som polis får du tidstillägg om du krockar. Om du kör in i en annan trafikant får du ytterligare en sekunds tillägg. Varför vill man få en så bra tid som möjligt då? Jo, för att få bättre medalj. Det finns de klassiska valörerna; brons, silver och guld. Ju bättre medalj man får, desto mer bounty får man. Bounty fungerar som spelets XP-system. Både poliserna och racers samlar bounty, men de har varsin nivåmätare. När man går upp i nivå (maxnivå är 20 för båda parter) låser man upp nya bilar och uppgraderar vapen.
Det är bra att ens prestationer belönas, men det är också ganska trist att nya bilar och uppgraderingar sker automatiskt. Jag hade mycket hellre valt själv vad jag skulle uppgradera/vilken bil jag skulle få. Det de äldre spelen gör bra, är att man kan förvandla sin bil efter preferens. Man kan byta färg, fälgar, spoilers, uppgradera vissa delar av bilen etcetera. Genom att ge spelaren möjlighet till att anpassa bilarna efter tycke och smak, känner man sig bidragande i spelupplevelsen. Det gjorde jag inte här – avsaknaden av story hjälpte inte heller. Som tur är finns det ganska många bilar och man slipper till viss del enformigheten. Tyvärr saknar jag min Ford Fiesta tredörrars, årsmodell -01, 69 hk, 0 – 100 km/h på 16,4 sekunder. Där snackar vi verkligen vrålåk!
Vem spelar man som? Är det någon skillnad på poliser/racers/andra förare? Nej, icke, nope och niet. Man spelar tillsynes som samma person oavsett om man är polis eller racer. Han ser också ut som nidbilden av en streetracer anno -02. Kikar man in i andra racers bilar via fotoläget, ser också de exakt likadana ut som du. Det är knappast något som är en viktig del av spelet, men det tar från upplevelsen. Mycket märkligt alltihopa…
Fartdåre...
...polis
Att spela är faktiskt ganska kul: kontrollerna svarar bra, det är alltid ens eget fel om man misslyckas och det finns inget spelläge som egentligen är tråkigt. Gasa, bromsa/sladda, använda Nitro för extra fart och använda vapen med D-pad, det är alla kontrollerna – även poliserna har, lustigt nog, Nitro i bilarna. Eftersom kontrollerna är enkla gör det spelet väldigt lätt att plocka upp och spela. Man kan tycka att det är lite märkligt att polisernas sätt att stoppa racers på är att krascha deras bilar till oigenkännlighet, men hey, det står bara ”busted” när de åker fast. Vilken tur att de inte dör av att frontalkrocka i 320 km/h! Pokémonlogiken flödar.
Det estetiska är inte särskilt imponerande någonstans. Ljudbilden är ganska medioker och man får aldrig känslan av ”wow, vilket motorljud” eller ”wow, vilket däckskrik”, allt känns platt på den fronten. Om man vill pausa ett race måste menyn ladda i ett fåtal sekunder innan menyn dyker upp. Känns inte särskilt 2020. Väl inne i menyn finns ett horribelt knappljud som låter som en ratad lasereffekt från Star Wars (1977). Det hjälper inte heller att det rent grafiskt sett underpresterar. Originalspelet kom ut för tio år sedan, större grafiska förbättringar borde ha gjorts sedan dess tycker jag. Det ser nödvändigtvis inte bedrövligt ut, men det saknar en touch av fräschhet. Om man ska göra en remaster och inte en remake, tycker jag att man kan ställa ganska höga krav på estetiken för att det ska vara värt pengarna.
Sammanfattningsvis är det en duglig produkt, det vore en lögn att påstå något annat. Det är NFS och man får det man förväntar sig få: ett helt okej bilspel som lutar mer åt det arkadhållet snarare än åt simulationshållet. Inget med det är något större fel, men det är också en remaster av ett tio år gammalt spel, därför borde man förvänta sig större estetiska uppgraderingar. Spelet hade tjänat avsevärt på att låta spelaren ta del av en story, oavsett kvalité, för att ha någon slags motivation till att göra det man gör. Valmöjlighet vore något som hade gett spelet en pluspoäng. Att inte få välja vilken bil man låser upp härnäst eller dess uppgraderingar tar tyvärr väldigt mycket från spelet. Gillade du, precis som jag, de äldre spelen i serien kan du absolut prova detta – när priset är nedsatt.
Denna recension baseras på Playstation 4 versionen.
Spelet finns även till Xbox One och Nintendo Switch.
Need For Speed: Hot Pursuit Remastered. Lägsta pris 249 kronor enligt Prisjakt.nu 2020-11-25.
Recensionsex tillhandahållet av EA.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.
