Hem RecensionerSpelrecensioner Hitman (2016)

Hitman (2016)

av Fredrik Olsson

Redan från start känns mycket igen. Den kala hjässan, de ljudlösa morden och de olika tillvägagångssätten sätter verkligen spelserien tillbaka på kartan.

Om man inte levt under en sten de senaste femton åren så har man säkert hört talas om stealth serien Hitman. I rollen som Agent 47, en genetiskt förstärkt herre så tar man sig över världen för att göra lönnmord.

I denna del så får man först ta del av Hitman innan händelserna i föregångaren Hitman: Absolution, när Agent 47 kommer till en träningsbas där han möter Diana Burnwood. Från denna punkt så testas Agent 47 genom olika typer av prov; ordningsatta för att dels se om han klarar av pressen som Hitman, men också för att se om han ännu är det perfekta mordvapnet i sig själv.

Storyn i spelet är förhållandevis bra, med tanke på att det är ett episodbaserat spel, så är det ändå förvånansvärt fängslande. Vi tas så småningom till den stora spelplatsen för detta spel; Paris, där vi ska ta ut mode gurun Viktor Novikov.

Här faller lite av spelets format då kortheten i spelet kan vara irriterande för många som verkligen vill se vad som händer härnäst. Å andra sidan är det ett gott betyg i sig att man faktiskt vill komma vidare. Men som sagt, formatet är nytt för Hitman serien, så vi får se vad utvecklarna gör av det hela.

 

Vad gäller sedan gameplay; så är det verkligen Hitman i sitt esse. Du har tillgång till en enorm karta (om vi ser på huvudkartan i spelet, det finns några små också, mest för tutorials dock), där du själv väljer tillvägagångssätt och approach.

Det är väldigt tillfredsställande att klä ut vår kal hjässade assassin och infiltrera kartan på olika sätt. För att sedan lönnmörda med snara, dränkning eller helt enkelt ett ljudlöst skott från din pistol. Variationen finns där, men frågan är ändå om omspelningsvärdet inte får sig en törn i alla fall.

För i mitt fall, så är jag oftast ganska nöjd med att ta ut mina fiender på ett sätt och sedan gå vidare till nästa karta. Jag gillar progression och att sitta kvar i att ha egentligen en enda större bana gör att spelet tappar en del. Paradoxalt nog är jag ändå ganska nöjd med att spelet är kort, då jag som förälder helt enkelt lättare kan känna att jag är ”klar” med spelet. Eller i alla fall denna första episod.

Spelet har att antal olika lägen, såsom Opportunites, Contracts, Escalation och Elusive target.
Ett antal olika lägen som faktiskt ger mer speltid, och kan variera från att själva göra egna ”hits”, där du kan utmana vänner och bekanta från hela världen, till mer utmanande lägen.

Sen om vi tittar på spelet och hur det funkar, så har jag varit med om en del buggar, kroppar som vägrar dra sig och lite andra småfel. Men inga direkta spelförstörande sådana.

Spelets grafik och ljud funkar bra, vi snackar inte next-gen, men ändå ett klart godkänt upplägg som gör vad det går ut för att göra.

För att summera detta; Hitmans nya episodbaserad form kan kännas aningen för kort för många och är definitivt något man bör ta i beaktande om man funderar att köpa detta spel. För detta är inte någon lång spelupplevelse så till vida man inte är en completionist. Men spelets mekanik är gedigen och den där klassiska Hitman känslan infann sig så för de riktiga fansen så är det nog ett måste.

Sedan att man framledes får fler delar gör ju att man också har något att se fram emot.


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.

Och första delen (prolog + Paris) kostar cirka 150 kr digitalt.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar