Ravenlok

Ibland vill du bara spela mer av något som du  känner igen och älskar. Men ändå få utlopp för sin upptäckarglädje och nyfikenhet. Och vad passar då bättre än ett spel med temat Alice i underlandet? Dyk in genom spegeln istället för kaninhålet i denna speltolkning av en klassisk saga!

I Ravenlok får vi spela som en ung flicka som hittar en mystisk spegel i ladan utanför huset som hennes familj precis flyttat till. Denna mystiska spegel döljer en hel värld och när väl dammet putsats bort dras vår huvudkaraktär in i en värld med underliga djur och en hemsk drottning.

Så fort vi landar i den nya världen möts vi som spelare av en kanin med ett fickur och referenserna haglar tätt efter detta. Det är inget snack om saken, detta är en egen tolkning av Alice i underlandet men med andra namn på platser, lite andra karaktärer och händelser.

Genom en mängd av uppdrag som leder in i varandra leds vi som spelare genom en värld med olika biotoper och teman från det klassiska te-partyt till ett raserat tempel och en svampskog. Den uppsjö av uppdrag som dyker upp genom att prata med NPCer ger en känsla av att det är upp till oss som spelare i vilken ordning som vi tar oss an världen. Men även de uppdrag som kan tyckas vara sido-uppdrag utgör ett led i huvudberättelsen och måste lösas för att ta sig vidare till nästa område.

På ett ganska trevligt sätt låter spelet spelaren fundera ut lösningar på problem som hindrar dig på vägen framåt. Hur kan du bäst låsa upp en låst dörr? Eller den där koppen som någon frågar efter, såg du inte en kopp stå på en låda i skogsbrynet nyligen? Ibland dyker lösningen upp innan problemet. Oftast flyter detta på bra och det gäller att hålla ögonen på sin omgivning, men ibland är dessa små fetch-quests det som sätter käppar i hjulen för spelets flyt.

Spelet har en 3D-värld som karaktärerna rör sig i, men kameravinkeln går bara att vinkla ytterst lite, vilket gör att det är lätt att missa små avvägar som aldrig riktigt syns förrän du snubblar in på dem genom att gå mot kameran. Mest problematiskt blir detta i striderna.

Det finns flera mindre monster spridda i de olika områdena som laddar in som segment av världen. Monstren följer temat på området och har lite olika attackmönster som håller striderna intressanta. Tyvärr så blir möjligheterna till att vrida kameravinkeln här ett problem då dina fiender kan hamna mellan framkant på området du rör dig i men bakom din kameravinkel. Eller så kan de hamna utanför din kameravinkel till vänster eller höger och när du försöker närma dig tar du skada för du inte kan se när de attackerar.

Det blir i vissa fall näst intill omöjligt för dig att se dina fiender i vissa områden vilket gör striderna irriterande. Särskilt i bosstriderna, som för visso är fördelade över spelet och världen på ett trevligt sätt, blir kameravinkeln ett riktigt problem. Den första bossen verkar till exempel föredra en plats inom området ni slåss på som är precis utanför kamerans perspektiv. Till spelets försvar så blir detta bättre längre in i spelet och bossarna mot slutet är mycket bättre placerade i rummet, men det är synd att det tidigt i spelet ska vara svårt att se sina fiender och att du som spelare kanske ratar spelet baserat på det.

I strid har huvudkaraktären sitt svärd och en sköld, men även specialattacker som låses upp allt eftersom berättelsen fortgår. Till en början en och senare fyra olika som har olika lång cool-down och är effektiva vid olika situationer. När du aktiverar någon av specialattackerna kan du antigen avbryta din fiendes attacker eller så tar du inte skada av den fiende som befinner sig framför dig. Det är främst i strid med många fiender som det blir lite viktigare när och hur du använder dig av specialattackerna, annars är det bara att köra på hack and slash tills de ger sig.

Spelet är överlag väldigt enkelt och jag fann mig själv pumpa upp svårighetsgraden till svåraste för att få någon form av utmaning. Ett sätt att göra spelet något mer utmanande vore att inte uppgradera sina attacker så ofta. Det är nämligen upp till dig när du går upp en level genom att spendera poäng från strider hos en särskild NPC. Att spelet är enkelt är i sig inte något dåligt, men jag känner att svårighetsnivån avgör lite vilken målgrupp spelet har. Efter att ha spelat igenom det en gång känns det som ett barnspel och något som jag själv nog hade uppskattat mest i min tidiga tonår.

Jag var i början ganska skeptisk till den grafiska stilen som är någon underlig blandning av mjuka 3D-former och tydliga voxelformer. Det är dock inte en obekväm blandning när du vant sig vid den och då den ”verkliga världen” har samma grafiska stil så antar jag att det inte är ett försök till att ge den ”andra världen” en drömlik stil. Däremot har karaktärerna du möter spännande designer och många ger verkligen det där drömlika intrycket som vi känner igen från alla tolkningar av Alice i underlandet.

Ljudbilden känns enkel men har spännande ljudeffekter på de olika fienderna och som ger mer karaktär åt dem. Bakgrunden fylls av pianotoner som skiftar från område till område och blir mer dramatisk i striderna. Inget som känns ikoniskt på något sätt, men fungerar fint för att sätta stämningen.

Ravenlok funkar fint både med handkontroll och tangentbord. Kontrollerna faller sig snabbt och menyerna är enkla att navigera för att bläddra mellan uppdragen eller ta på sig någon av de hattar som du kan hitta runt om i världen.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om detta spel. Det är en mysig tolkning av den klassiska sagan men står inte direkt ut ur mängden. Den korta speltiden och den enkla svårighetsgraden gör att det inte direkt gjorde intryck på mig. Kanske att jag skulle vara mer gripen om jag var på jakt efter just denna typen av spel för stunden, men med så många andra äventyrsspel i hyllan som väntar på att bli spelade faller Ravenlok tyvärr lite platt för mig. Men ibland kan det som sagt vara trevligt att bara bränna igenom ett lite enklare spel och få en berättelse från början till slut utan att behöva investera hundratals timmar. Spelet finns på Xbox-gamepass och har du en sådan prenumeration kan det vara värt att testa om du tycker om speltolkningar av klassiska sagor.