Innehållsförteckning
UFO Robot Grendizer – The Feast of the Wolves är baserad på en manga från 1975 av Go Nagai, som är en del av den större Mazinger-serien. Denna manga fick också en anime samma år. Nu hela 48 år senare har Nagais manga blivit till ett spel. Dags att rädda jorden från en alien-invasion i detta mecha-äventyr!
Har du hört den förut?
Vi tar rollen som Duke Fleed, som är Fleed-planetens prins. En dag blir planeten invaderad av de onda veganerna (ja, de kommer från planeten Vega). Duke Fleed tar kontrollen över mecha-roboten Grendizer och försöker sätta stopp från veganerna. Duke Fleed misslyckas dock och måste fly planeten. Han hamnar sedan på Jorden och får den nya identiteten Daisuke Umon. Daisuke (eller Duke Fleed) börjar jobba på ett laboratorium som sköter robotar och dylikt. Där stöter han på Koji Kabuto, som blir hans samarbetspartner. När veganerna nu hittar jorden blir det Koji och Daisukes jobb att sätta stopp för dem en gång för alla.
När jag säger att berättelsen är klyschig och undermålig menar jag verkligen det. Det finns varken djup i karaktärerna eller någon förutsägbar tvist i berättelsen. Det är en enkel “rädda jorden från aliens i robotdräktar-berättelse”. Om du skaffar spelet för att få en engagerande berättelse kommer du med andra ord bli besviken.
Jag trivs bäst i öppna landskap!
Spelet är uppdelat i några olika kartor där vi springer runt och gör uppdrag. Varje karta är en öppen värld med sidospår där du kan hitta resurser för att uppgradera Grendizer och ta itu med ett antal huvuduppdrag som för berättelsen vidare. Huvuduppdragen går ofta ut på att rädda några från veganiska aliens som inkräktar en byggnad eller eskort-uppdrag där du ska hjälpa någon att ta sig från en plats till en annan medan du slåss mot aliens på vägen. När du gjort alla huvuduppdrag låser du upp ett nytt uppdrag där du ska besegra en “Saucer Beast”, som är spelets bossar. Detta är mer eller mindre hela spelförloppet. Värt att nämna är att spelet är kort. Det tog mig ungefär sex timmar att ta mig igenom det, men jag hade ändå önskad lite mer variation i uppdragen.
Striderna är essensen
Spelmekaniskt är det ett hack’n’slash det rör sig om, med några få avbrott för shoot’em’up-segment där vi spelar som Koji.I hack’n’slash-delen har vi tillgång till några olika typer av attacker – slag med handsken, en stav, en laser och en boomerang. Vissa fiender kräver att vi bryter ner en sköld genom att använda olika typer av attacker i följd. Detta kan bli lite bökigt ibland när du har flera fiender på skärmen. Karaktären låser in sig automatiskt på en fiende och det går inte själv att byta mål, vilket kan leda till att vi tar lite mycket onödig skada. Jag skulle också hade velat ha någon typ av sköld eller parreringsförmåga att reflektera fiendens attacker med. Det enda en har att skydda sig med är att rulla sig åt sidan. Som tur är spelet relativt enkelt och du bygger upp en mätare du kan fylla på ditt liv med när du attackerar. Även om jag har lite klagomål kring gameplay tycker jag att det är det bästa med spelet. Det är något tillfredställande med att slå ner fienders sköldar och rulla åt sidan farliga fiendeattacker.
Delen där du spelar som Koji är relativt enkel shoot’em’up. Du åker i ett rymdskepp och skjuter ner aliens samtidigt som du försöker undvika att bli träffad av dem. Det finns egentligen inget djup i det, men det kan vara ett skönt avbrott från allt hackande och slashande ibland.
En robot med identitetskris
Det märks att budgeten för det här spelet är relativt låg. Grafiken ser ut som något från Wii eller den generationen av konsoler, vilket gör att områdena du utforskar aldrig känns särskilt vackra att befinna sig i. Något jag personligen tycker är lite opassande är den grafiska stilen på karaktärer. De ser ut som något från en västerländsk serietidning och har brittiska röster, samtidigt som de har japanska namn och pratar på ett manga-inspirerat sätt, med långa monologer och så vidare. Det är egentligen ingen stor grej, men något jag tänkte på under min genomspelning.
Om jag ska vara lite positiv igen så här mot slutet av recensionen vill jag nämna att soundtracket är riktigt svängigt, med jazziga stycken som är lätt att nynna med i
Sammanfattningsvis har jag svårt att rekommendera UFO Robot Grendizer – The Feast of the Wolves, om du inte redan är ett mega-fan av serien vill säga. Det är ett oerhört repetitivt spel trots den korta längden. Tyvärr lyfter inte berättelsen spelet heller.
Denna recension baseras på Playstation 5-versionen.
Spelet finns även till Playstation 4, Nintendo Switch, Xbox One/Series X|S och PC.
UFO Robot Grendizer – The Feast of the Wolves. Lägsta pris 439 kronor enligt Prisjakt.nu 2023-12-04.
Recensionsex tillhandahållet av Microids.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.