Test Drive Unlimited Solar Crown

KT Racing, Nacon. Ett team som har bensin i blodet och däck som ben. Några som jag för stunden sätter min tilltro till då jag väntar på kommande MXGP-spel. Men nu till senaste iterationen av Test Drive. En serie som länge dragits med att sakna körkänsla och innovation. Nu är de tillbaka med en öppen värld med race, klaner och en mix av bilar. Låt oss ta en titt på Forz… Test Drive Unlimited Solar Crown!

Solar Crown, en racing-serie där allt kan hända. Jag har spelat tämligen många Test Drive, och det inkluderar även deras försök till offroadspel. Men det saknas alltid något, det saknas något i känslan. Alla ingredienser finns där. Snygga bilar, coola miljöer, variation av typer av race. Vad som i princip alltid saknats är något som knyter ihop dessa saker och ge den rätta känslan av att faktiskt förmedla körglädje. Spelen har ofta känts lite som att åka spårvagn. Som om det är världsmästerskapen i understyrda bilar. (Understyrd är att bilen vill fortsätta rakt fram, överstyrd är när den vill slänga ut rumpan, lite förenklat).

Efter en introduktion där vi presenteras för Solar Crown slängs vi in i en Lamborghini och slängs ut i Hong Kong. Åh nej tänkte jag, inte börja med en superbil redan, men efter att ha kört två stycken kvalificeringsrace får vi reda på att det är dags att lämna tillbaka den då den inte får plats i helikoptern. Racen i sig gick sådär i ärlighetens namn. I första blev jag tvungen att springa och hjälpa dottern på toa så jag kom sist. Glömde jag nämna att det alltid är online och även om det inte är några motspelare i loppet så går det inte att pausa? Race två gick bättre och efter lite studsande, gasande och allmän förstörelse av stadens beståndsdelar slutade jag på en förstaplats.

Nu fick jag en enklare presentation av världen, eller staden rättare sagt och det är Hong Kong med omnejd, väldigt förenklad såklart. Vi får även reda på att vi kommer ta del i ett mästerskap och att under den tiden kommer vi att få erbjudanden från de två klaner som finns att gå med i dessa. Ska vi bli status-jagande kapitalister eller underground-party-huliganer? Detta följdes av det viktiga momentet – inköpet av vår första bil. Vad skulle det bli? Med en hög med pengar och några bilar att välja på slutade det till slut på en av mina drömbilar i kategorin ”kan realiseras”. En Alpine A110. Som poesi på hjul. Som om någon faktiskt förstår värdet av vår jord och ville presentera något värdigt den. Fattigare men gladare kom jag sedan ut på gatorna och gasade på för fullt. Till min förvåning understyrde bilen. Men som tur i oturen så fick jag poäng för saker jag körde sönder när jag studsade runt som en flipperkula.

När jag på kartan hittade den första tävlingen var det bara att sätta av. På Hong Kongs gator kryssade jag mig fram mellan mina mots.. medtrafikanter. (kuriosa, jag tog körkort sent då jag länge såg medtrafikanter som motståndare, skada efter för många års tävlande med motorfordon). Tävlingen i sig var en klassisk A->Ö tävling där vi var åtta  startande och först till mål var vinnaren. Enkelt. Tävlingen var begränsad till en typ av fordon som tur var passade min Alpine alldeles utmärkt. Vad ska vi säga om motståndarna då. Kanske inte de snabbaste, dock väldigt krockglada. Som tur är får bilen enbart visuell skada.

Med varje slutfört race får vi erfarenhetspoäng och pengar. Erfarenhetspoängen gör att vi går upp i nivå och kan låsa upp nya bilar, bildelar, tävlingar och spelmoment. Det rör sig om standard-delar för att göra våra bilar snabbare eller snyggare, men förvänta er inte några kända märken som Brembo, Öhlins, Forge när ni uppgraderar er bil. Performance-shock heter steg två på fjädringen som i många linkande spel.

Dock är det inte bara tävlingarna som kan ge erfarenhetspoäng och pengar. Det finns även utplacerat på kartan saker som fartkameror och pengahögar. Det ges även poäng för hopp, donuts (inte bullen) och allmän förstörelse. Som en extra bonus finns det bildelar att hitta på kartan inom vissa områden där en radar ger oss ledtrådar var de finns. Kartan i sig är varierande men inte överdrivet stor. Vi kan köra tvärs över kartan på 5 minuter om vi skyndar oss utan att hamna på villovägar. Jag är ju dock en sådan som lätt vill hamnar på villovägar, inte på grund av dåligt lokalsinne utan för att det är roligt. Och det finns många vägar och avstickare att hitta i de olika områdena runt omkring Hong Kong. Kullar, dalar, stad och hamn. Och ju längre vi kommer i spelet och desto mer vi kör kommer fler och fler markeringar med saker att göra dyka upp på kartan.

Om du är en Xbox-ägare tänker du kanske nu ”Men vänta, är det Forza Horizon han beskriver?”, om du kommer från Sony-lägret kanske du tänker ”Wow, detta låter helt unikt”. Min slutsats i den frågan är att det är Forza Horizon som möter Need For Speed men som inte riktigt vill vara ett arkadspel. Och försäkerhets skull har de dessutom lagt till moment där vi är utanför bilen och går runt i förstapersons-läge. Om vi vill köpa en bil i en av de många bilaffärerna så kommer vi att gå runt inne i en lokal mellan bilarna. Roligt koncept även om det är lätt att missa bilar som kan finnas där inne. Märkligt nog lyckades jag missa en Citroën 2CV..

När det kommer till bilarna och dess känsla är jag kluven. Det tar ett tag att komma in i hur de olika hanteras, vad som dock stryker mig lite mothårs är att även om de försökt ge alla karaktär känns de ofta extrema åt något håll. Jag har haft förmånen att köra en hel del bilar på motorbanor i mitt liv. Lyxen att köra bilar av märken som Lamborghini, Abarth, Jaguar och så vidare. Den bil jag testat som möter mest upp mot dess verkliga motsvarighet är Abarth 595. Det är nämligen den bilen som Jeremy Clarkson benämnt som ”den enda bilen som är understyrd och överstyrd på samma gång”.

Nu är det inte så att bilarna inte skiljer sig åt vid spelande. Vissa skillnader finns där som hastighet och acceleration,, men i övrigt så känns det lite som att bilarna är indelade i några kategorier i bakgrunden. Biltyp A ska vara understyrd men med dåligt fäste, biltyp B ska vara överstyrd med inget fäste alls. Något som är intressant är att det känns lite som att utvecklarna haft egen förkärlek till vissa bilar som känns unika att köra med. Ett exempel är Lancia Delta Integrale där både ljud och känsla skriker rally-bil från 80-talet. En av mina drömbilar och det ger mig ett stort leende på läpparna. Underbart! Det finns säkerligen fler sådana guldklimpar i samlingen. Några som sticker ut lite i deras känsla av att vara lite extra älskade.

Variationen på racen är inte så stora, det är vanliga varv med flera deltagare, A->Ö med flera deltagare och A->Ö mot klockan. Glöm dock inte bort att ju längre du kommer i spelet desto mer saker låses upp.

Att köra själva racen är ganska rätt på. Aggressiva motståndare som gärna knuffas. I vissa race är det bara förarna på banan och andra så är det mitt ute i trafiken. Det där med trafik har medfört en lite rolig möjlighet att leka med val av bil. Det slog mig första gången när jag körde ett race för min klan. Det var två olika bilmodeller som var giltiga för racet. Ford F-150 eller Lancia Delta Integrale. Nu kanske du tänker ”En tung pickup mot en liten snabb bil?” vilket även var min första tanke men… när det är tät trafik så kan det löna sig att väga mer och vara lite starkare när bilar ska flyttas.

Dock är ju inte spelet bara racen, det är också en öppen värld för att transportera sig mellan racen. Stora vägar, små vägar och trafik vilket är ganska trivsamt att bara susa runt i.

Normalt sett fokuserar jag inte på ljudet i spel, såvida det inte är riktigt dåligt. Ljudet ska ge en helhet och i de flesta fallen knappt märkas, de ska finnas där och matcha. Bilspel sticker däremot ofta ut lite. Skränig hiphop, det hörs på motorljuden vilka bilmärken som bidragit lite mer till spelet då de oftare har bättre motorljud. Detta spelet dock… fantastisk musik under racen, radiokanaler som faktiskt har lite kvalitet, speciellt radiokanalen med klassisk musik. Även musiken under racen är tungt inspirerad av klassisk musik med inslag av modern elektronisk musik som ett lager ovanpå. Och ska jag vara ärlig har jag vid vissa tillfällen tittat på ett videoklipp bara för att höra musiken.

Det är ofta svårt i ett bilspel att skilja hur kontroll för spelet är ifrån hur bilen hanteras/beter sig och här är inget undantag. Kontrollerna i sig är det klassiska för bilspel. Gasa med höger trigger, bromsa med vänster, styra med vänster tumspak och en knapp för att initiera handbromsen. Bilarna känns ofta lite sega på ett frustrerande sätt. Det växlar lite mellan bilar och som jag skrivit ovan, några bilar har fått extra kärlek. Jag har dock ofta ett problem med svängandet i bilspel då jag har stora händer så jag för ofta styrspaken snett istället för åt sidorna och i detta spelet känner jag att det märks mer än på många andra. (tips, det är annars ett bra sätt att kontrollera sina svängar. Rotera utmed kanterna för att få bättre kontroll). Så generellt är kontrollen tämligen generisk för typen av spel. Då spelet är av arkad-karaktär går mer avancerade inställningar inte att hitta utan det är som det är. Ratten då?

Min ratt överlevde inte vattenläckan i garaget men stöd ska finnas, men även där med grundläggande inställningsmöjligheter.

Grafiken känns som den är gjord för denna generationens konsoler och jag tycker den är snygg. Men mycket mer har jag inte att tillägga. Den gör det den ska men jag stannar aldrig på en kulle för att kolla på utsikten.

Jag har både gett spelet beröm på flera punkter och också riktat viss kritik. Varför ska de lägga in moment när bilen lämnas och saker sker till fot om det inte ska stjälas bilar? Körningen känns stel, och det är ju en väsentlig del av ett bilspel. Men… Efter ett tags spelande hade kontrollerna satt sig, det var utmanande motstånd och jag hade roligt. Jag hade så roligt att det nu ersatt Forza Horizon hos mig. Om KT Racing siktat på att ge en simulator-känsla missade de målet. Men om dom ville skapa en lite ”vuxnare” variant av Forza så är de tämligen nära. Det kan ta lite tid att komma in i, men den tiden tycker iallafall jag att den var värd att lägga. Och jag kommer fortsätta lägga tid i det.