Hem RecensionerSpelrecensionerNintendo Monster Hunter Rise

Monster Hunter Rise

av Jesper Gustavsson

Har du någonsin drömt om att rida runt på en hund i ett landskap som liknar det feodala Japan och slåss mot stora, mäktiga monster? Om svaret är ja på denna fråga borde du definitivt spana in Monster Hunter Rise!


Monster Hunter Rise utspelar sig femtio år efter en monsterattack mot Kamura Village (din hemby). Attacken, även kallad för The Rampage, leddes av ett stort och illasinnat monster vid namn Magnamalo. Femtio år senare är denna best tillbaka och det är ditt jobb att sätta stopp för den en gång för alla. 

Spelet börjar med att du får skapa en egen karaktär. Du får välja frisyr, kroppstyp med mera i en relativt utvecklad karaktärskreatör. Om du inte är road av den här aspekten kan du utgå ifrån särskilda förinställningar. När du skapat din egen karaktär får du även skapa två djurkompanjoner, en Palico och en Palamute. Palico är små kattdjur som har funnits i serien sen ett par spel tillbaka, medan Palamute är en slags hund som är nya för just Monster Hunter Rise. Du kan rida runt på Palamute när du utforskar världen och både Palamutes och Palicos hjälper dig i strid genom att attackera monster och de kan även ge dig buffar. Karaktärskreatören för djuren är också ganska djupgående. Du kan välja färg och mönster på pälsen samt vilken kropps- och svanstyp de ska ha.

När du är klar med att skapa din karaktär blir du kallad av systrarna Minoto och Hinoa som informerar dig om att idag är den stora dagen då du officiellt ska bli en monsterjägare. Efter att du pratat med diverse folk i staden, inklusive borgmästare Fugen och smedjan, börjar spelet på riktigt. Du får nu välja om du vill ta dig an ’village-’ (singelplayer) eller ’hub quests’ (multiplayer). Som den singleplayer-spelare jag är valde jag självklart att börja med ’village quests’, som sköts av syster Hinoa. Till en början kan du bara ta dig an enstjärniga uppdrag, dessa är relativt lätta och går ut på att döda ett särskilt antal små monster eller att samla ett visst material. När du tagit dig an tillräckligt med sådana låser du upp ett uppdrag som får dig att gå upp i rang. Här är första gången du får ta dig an ett stort monster. Alla uppdrag med stora monster börjar med en haiku som förklarar vad det är för något och ger en inblick i dess förmågor. 

Spelets mest populära del kommer troligen att bli multiplayer-uppdragen (upp till fyra spelare). Ju fler spelare, desto svårare blir monstren att döda. Dessa drivs av Minoto och upplägget är mer eller mindre samma som i singleplayer. Av det lilla jag hunnit testa tycker jag multiplayer flyter på riktigt bra utan någon som helst fördröjning. Detta kan nog bero på att Nintendo har bytt ut sina servrar efter tjugo år (tack och lov). Just nu finns det bara ett begränsat antal uppdrag att göra, men Capcom har utlovat att uppdatera spelet på en ständig basis, precis som de gjort med tidigare spel, vilket ger en anledning att återvända till spelet framöver. 

I början av uppdragen kan du gå in i ditt läger och rusta din karaktär med de vapen du vill använda och du kan även förbereda dig genom att äta Dango, mat som ger dig olika sorters buffar. Jag tycker dessa är välskrivna och de ger en bra introduktion till uppdragen. Till skillnad från små monster är stora monster svårare att döda och kräver oftast en särskild strategi för att övervinna. Vissa har till exempel ett skal på sig som du kan slå sönder delar av för att lättare kunna skada den, medan andra kan skjuta gift och blixtar mot dig så du paralyseras. När du gjort tillräckligt mycket skada på ett stort monster får du chansen att använda en teknik som kallas ’wyvern riding’. Denna teknik innebär att du binder fast monster med silkestråd (silkbinding) för att rida på dem. När du rider på ett monster kan du utföra svaga/starka attacker och skjuta i väg monstret för att hoppa av. Om du närmar dig ett annat stort monster med den du rider på kan du attackera det andra monstret så att en mätare fylls upp. När mätaren når max kan du göra en extra stark attack. Det är även värt att nämna att när två stora monster stöter på varandra kommer de påbörja ett Turf War’, vilket innebär att de attackerar varandra. När det sker ett ’turf war’ kan du använda ’wyvern riding’ även om du inte skadat något av monstren särskilt mycket. Jag tycker att det är en riktigt cool mekanik som tillför en hel del till monsterjakten, både gällande det strategiska och det cinematiska.

Rid på en drake!

Kontrollerna tycker jag är lättanvända då det finns en bra tutorial som förklarar de olika systemen i början av spelet. Du attackerar med X och A och springer med R. En annan mekanik, som tillför mer dynamik i utforskandet, är din ’wirebug’. Det är ett litet kryp du kan använda dig av som en änterhake för att ta dig fram genom världen. Du har alltid två wirebugs på dig och när du använt båda två måste du vänta ett tag innan du kan använda dem igen. När du använder krypen kan du välja hur långt du vill att de ska nå. När du utforskar världen kan du hitta så kallat endemic life’ som bland annat kan vara power-ups som gör dig starkare, helande effekt och i vissa fall även ge dig en extra wirebug att använda. Det finns även så kallade ’great wirebugs’ lite varstans i världen. Dessa kan du använda på specifika platser som en slangbella för att ta dig till platser som annars inte går att nå. 

Jag tycker att utforskandet är riktigt kul i det här spelet, trots att ytorna att utforska är relativt begränsade till sin storlek och att du bara har en viss tid på dig att klara ett uppdrag. Som tur är finns det uppdrag som inte har något mål eller tidsbegränsning utan bara finns för att samla material och utforska världen, vilket leder mig in på smedjan. Spelet bjuder på sidouppdrag som ger dig pengar och andra material. Dessa kan vara allt från att döda ett visst antal monster till att samla material åt en bybo. De är inte särskilt utvecklade på storyfronten, men de fungerar ändå bra i kontext till spelet. Här kan du använda diverse monsterdelar och material du samlat på dig under utforskandet för att uppgradera och skaffa nya vapen. När du inte gör uppdrag kan du gå och utforska Kamura. Här kan du bland annat besöka tidigare nämnda smedjan, träna dina vapen för att skaffa nya förmågor, hyra Palamutes och Palicos att träna upp samt köpa föremål. Kamura är ingen stor stad, men den fyller sin funktion med att hjälpa dig i monsterjakten.

Anpassa rustningen efter spelstil…

Variationsrikedomen vad gäller vapen att använda i spelet är stor. Min favorit är ’dual blades’, som låter dig attackera snabbt och gå bärsärkagång för att göra mera skada. Med dessa vapen kan du även använda förmågan silkbind’ för att begränsa monstrens rörelse. Förutom dual blades är min andra favorit ’hunting horn’, en blandning mellan slagsträ och musikinstrument som ger dig olika buffar beroende på vilka knappkombinationer du använder. Det kan vara allt från att du regenererar liv över tid till att du blir får bättre skydd mot smällar. Förutom dessa vapen finns bland annat ’gunlances’, en blandning mellan pistol och svärd och många fler. Det stora utbudet av vapen gör att alla kan hitta sitt eget sätt att spela, vilket jag uppskattar. Alla dessa vapen kan du även uppgradera med monsterdelar för att skapa nya, bättre vapen och detsamma gäller för rustning. Jag tycker att vapen- och rustningssystemet är väl implementerat. Det ger mening till uppdragen bortom att bara komma vidare i spelet och låsa upp fler monster att döda.

Ett annat läge du låser upp senare i spelet är ’rampages’. Dessa går ut på att skydda Kamura från monsterattacker genom att sätta upp katapulter och liknande. Detta läge är en blandning av ett klassiskt ’tower defense’-spel och Monster Hunter. Varje uppdrag består av ett antal vågor som leds av ett ’major threat’, det vill säga ett stort monster som är svårare att ta kol på och gör mer skada på ditt försvar än vanliga monster. Din bas består av tre murar och när alla tre är nere har du förlorat. För att hindra detta behöver du sätta upp katapulter och kanoner på hela kartan. Ditt uppdrag i strid är som i alla andra uppdrag, med skillnaden att du kan ta kontroll över en kanon för att lättare döda monster. Själv är jag inte jätteförtjust i detta läge, som känns stressigt och jag tycker inte att den grundläggande spelmekaniken i Monster Hunter passar särskilt bra här. Det fungerar, men det är definitivt inte min favoritdel av spelet.

Något jag direkt lade märke till när jag startade spelet är hur oerhört vackert det är – särskilt för att vara ett Switch-spel. Miljöerna är klara och monstren är detaljerade. Detta kan vara Switchens absolut snyggaste spel och det flyter på bra med en stadig framerate, mycket tack vare den fantastiska spelmotorn RE Engine, som visar hur optimering kan hjälpa ett spels prestanda. Spelets soundtrack tycker jag också om. Från den traditionella folksången (på Monster Hunter-språk) i Kamura Village till den bombastiska stridsmusiken som gör mig taggad att dräpa monster. Något jag är lite fundersam över är dock valet av ljudeffekter. När jag utforskar världen hör jag ibland ett “larm” som inte passar resten av spelet. När det kommer till röstskådespelet tycker jag det är bra, både på engelska, japanska och Monster Hunter-språk.

Sammanfattningsvis är Monster Hunter Rise mitt favoritspel hittills i år. Jag uppskattar att jag kan komma in i det så lätt trots att jag aldrig spelat något i serien förut samtidigt som det har ett djup som veteraner kan uppskatta. Det kanske inte har den mest komplexa berättelsen, men den genialiska gameplayloopen får mig att vilja dräpa fler monster!


Specifikation

Monster Hunter Rise. Denna recension baseras på Switch versionen.

 

i samarbete med PriceRunner

Recensionsex tillhandahållet av Nintendo.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar