The Gunk

Att göra rent en värld fullproppad av en märklig organiskt flytande dy – även kallad ’Gunk’ – är milt sagt ett hästjobb. Detta märker Rani, när hon och hennes vän landat på en till synes orörd planet. Allt är dock mer intrikat än vad hon först anser, vilket är startpunkten för ett annorlunda plattformsspel från svenska utvecklaren Image & Form kallat spelet just ’The Gunk’!

Rani är den där gladlynta tjejen som hela tiden vill väl och är vårt ankare i berättelsen. Tja, det och hennes pålitliga ’power glove’ – en behändig handske som just råkar vara bra på att suga upp all form av ’gunk’. Vad som först handlar om ren utforskaranda, resulterar snabbt i ett mål om att istället genuint hjälpa planeten tillbaka till sitt forna jag. Men också att ta reda på vad som ligger bakom denna korruption – och dessutom av vem! Ja, det är en skön mystik svävandes över spelet, där frågor hela tiden ges svar, och du tacksamt nog hela tiden känner med Rani. Att spelet lyckas instilla denna medkänsla är en illa förtäckt idé kring ekologiskt tänkande, men trots det känns det aldrig påträngande, utan bara förståeligt. På samma sätt som en enkel barnbok ibland når pudelns kärna snabbt och smidigt, så gör även the Gunk.

Kontrollmässigt har utvecklarna fått till det så bra det går kan jag tycka – du suger lätt upp detta nedrans slem som gömmer sig överallt, och kan därför ge spelaren både bra plattformande, såväl som pussellösande. Det är aldrig för svåra pussel heller, så man kommer hela tiden vidare även om avskanning av objekt behövs göras. Nåja, det kanske inte går att komma vidare hela tiden, då det gäller att vara grundlig i sitt dysugande. Ibland kan det verka som att man lyckats fånga allt, men ändå kommer man inte vidare – och då är det oftast slem som gömmer sig under golv/väggar eller liknande och behöver svepas över ytterligare en omgång. Dessvärre hjälper detta till att få dig som spelare börja ifrågasätta om du ens är på rätt väg. ”Har jag missat något tidigare, eller är det bara lite gunk som missats?” frågar man sig själv. Nåja, tar ni bara och sveper ett par extra varv ifall ni sitter fast, brukar det lösa sig. Ha det som tumregel!

Vad som däremot kan behöva tas upp är tidigare nämnda avskanning. Med din power glove kan du även skanna objekt, och därigenom få information om världen och ibland möjlighet till uppgraderingar. Det är dock inte alltid tydligt vad som ska skannas, så skanna för glatta livet säger jag bara för att undvika att ni missar något. Just denna process var något som jag känner blev en aning tradig ju längre jag spelade, även om det låste upp uppgraderingar som kunde köpas på ens rymdskepp. Nu är det inte direkt en uppsjö sådana, särskilt inte då spelet dessutom är tämligen kort (strax över sex timmar), så skanna allt ni orkar och kan, så kommer det gå bra. I slutänden är jag ändå tacksam att det fanns möjlighet att hitta uppgraderingar och därigenom få den där moroten som behövdes. Själva grunden med att hela tiden suga upp intergalaktisk dy, skulle bara ha räckt så långt…

Ser man annars till världen man besöker är det en lummig och fin värld – förutom de gråa platser där ’gunk’ slagit sig till ro. Ett grafiskt snyggt spel, med varierade miljöer och frodiga dalar och berg, som lär hitta sin publik. När du väl sugit upp all utomjordisk dy på olika platser, förvandlas dess tidigare gråa plätt till ett grönskande bit mark… precis som sig bör. Det är dock inte enda sättet att ta sig an ’gunk’ – för spritt runtomkring på banorna finns ibland bomber, med vilka du kan spränga bort slemmet. Här kommer då ett än större pusseltänk in i bilden och skapar mer sköna dynamiska spelomgångar. Runtomkring i världen finns även andra typer av plantor och mineraler, med vilka du gör redan nämnda uppgraderingar. Samla järn, organisk materia och annat – och du har råd att göra uppgraderingar. Klart som korvspad helt enkelt.

Själva berättelsen är beskedlig, och jag gillar skådespeleriet mellan de två rymdfararna som kommit till planeten – även om läppsynkningen dessvärre är under all kritik. Musiken däremot håller inte riktigt, och även om den gör jobbet, uppfattas den som aningen opersonlig och stel. Här hade jag gärna fått höra mer pompa och ståt.

Men just den lättsamma och positiva framtoning som spelet ger är slutligen det som den gör bäst. Inte bara i tanken om att hålla en värld ren och att du gör vad du måste för att du, flora och fauna ska må bra, men även i det att spelet ger dig en genuin stunds spelande som faktiskt är uppfriskande. Det är knappast ett perfekt spel, och på ett sätt är det nog bra att det bara var runt sex timmar långt, då det troligen tappat ånga snabbt efter det. Men för vad det är, kan jag ändå tycka att det är ett mysigt spel för egentligen vem som helst. Visst är det oerhört enkelt egentligen – förutsatt att du inte missar nån ’gunk’ att suga upp… men till skillnad från din handske som suger… gör spelet snarare tvärtom. Ett bra och okonstlat plattformsspel, utan något större fokus på strider känns fräscht så här i dessa moderna tider. Bra jobbat helt enkelt!