Warhammer 40,000: Eternal Crusade

I ena handen har du en tredjepersonsskjutare med en konstant världskarta och stora episka matcher om 60 pers. I andra handen har du Warhammer 40k universumet med sina biffiga ’Space Marines’, fula Orcher och eviga världsomspännande krig. För vi dessa två samman borde vi i teorin har ett perfekt spel både vad gäller gameplay och tema. Men frågan är om det håller hela vägen? Häng med så tar vi ett djupdyk!

Upplägget

På den befästa planeten ’Arkhona’ pågår ett evigt krig mellan spelets fyra spelbara fraktioner, Space Marines, Chaos Marines, Orchs och The Eldar. Spelet presenterar en bestående karta á la ’Planetside 2’ där varje faktion krigar för att ta över så stora områden som möjligt. För att erövra dessa områden drabbar två faktioner åt gången samman i så olika spellägen. Först och främst ser vi Grand Battles som utkämpas i lag om 30 spelare, medans de mindre Skirmishes har lag om 20 spelare. Vid sidan om dessa spellägen har man också ett femspelare stort samarbetsläge vid namn Lair där man slåss mot datorstyrda Tyranids. PvP-spellägen är alltid objektbaserade och kretsar bland annat kring att kontrollera så många kontrollpunkter på kartan som möjligt eller att den anfallande sidan ska bryta sig igenom den försvarande sidans fästning och försvarslinjer.

Du som spelare har fyra platser att skapa egna karaktärer från de olika faktionerna och deras subkategorier. I de olika faktionerna hittar vi olika klassarketyper i from av vanliga skyttesoldater av infanteri och fordonsbekämpnings-smak, närstrids arketyper med jumppacks och motorsågssvärd, den tungt beväpnade arketypen där vi även här har två olika smaker för infanteri och fordonsbekämpning, och sist men inte minst får varje faktion varsin sjukvårdare som kan hela sina lagkamrater.

Space Marines och Chaos Marines delar mycket DNA, och har på det stora hela bara tematiska skillnader. Orcherna gör sig något unika med lite annorlunda vapen som i slutändan uppfyller samma syfte som sina motparter. Den mest unika rasen blir då The Eldar där den största skillnaden är att deras karaktärsmodeller är mycket mindre än de andra.

Ljudbild och Grafik

Eternal Crusade briljerar inte speciellt stort i grafikavdelningen. Å ena sidan är banorna mycket expansiva och ger gott om plats till de potentiellt 60 spelarna, men å andra sidan känns de i mångt och mycket väldigt kala och spelets texturarbete skulle inte ens imponera på en konsolspelare. Med dessa punkter i åtanke levererar spelet inte speciellt hög bilduppdateringsfrekvens heller, kanske 80-90 fps på min bra speccade dator.  Dock är det värt att säga utvecklarna har fått till 40k estetiken till 110%, så de får ett lite plus i kanten trots klagomålen ovan.

[youtube link=”https://www.youtube.com/watch?v=R5C1WGgJXbE” width=”1200″ height=”410″]

Ljudbilden smiter undan lite lindrigare än grafiken. Vapen har bra med tryck bakom sig och musiken är ordentligt episk orkestermusik i sann 40k anda, den kommer verkligen få dig i rätt humör för att slåss för den store kejsaren.

Personliga synpunkter

I skrivande stund pendlar de dagliga spelartalet mellan 300-400 spelare i genomsnitt (enligt Steam Charts). Den siffran uppmuntrar direkt inte till något köp. Dock så blev jag positivt överraskad över spelets förmåga att snabbt hitta matcher; det tog sällan mer än två-tre minuter att hitta en match. Stor tummen upp!

Gameplay i spelet har en udda balans jämfört med spel i samma genre. Skjutvapen är tydligt nedgraderade för att låta melee strider glänsa ännu mer. Förvisso leder det till många intensiva strider där gnistorna flyger från spelarnas motorsågssvärd. Samtidigt lyfter man lite på ögonbrynen när vapen känns helt verkningslösa i vissa stunder. Dessa faktorer gör också samarbete mellan lagkamrater ännu viktigare, så upplevelsen tjänar stort på att du får en kompis eller två att hänga med.